Hoppa till huvudinnehållet

Isocyanater och polyuretan

Isocyanater kan finnas som monoisocyanater och diisocyanater. Monoisocyanater är en biprodukt som kan bildas vid till exempel upphettning av kvävehaltiga bindemedel. Diisocyanater är reaktiva molekyler som används för att tillverka polyuretanbaserad (PUR) lim, lack och isolering/fogskum. Processen där diisocyanater reagerar och bildar större molekyler benämns polymerisering eller härdning.

Nedan syns ett exempel på hur en diisocyanat kan se ut. De inringade delarna är de två isocyanat-grupperna.

imagenzwnw.png

Vilka risker finns?

Arbete med diisocyanater innebär risk för allergi. För produkter som är märkta med faroangivelserna H334 Kan orsaka allergi- eller astmasymtom eller andningssvårigheter vid inandning eller H317 Kan orsaka allergisk hudreaktion, finns krav på

  • Skyddsåtgärder som minskar riskerna vid arbete med diisocyanater
  • Utbildning
  • Läkarundersökningar
  • Skyltar

Dessutom kan man behöva göra mätningar för att kontrollera att anställda inte utsätts för halter som överstiger gällande gränsvärden.

Om polyuretan upphettas finns liknande krav, se Diisocyanater som bildas vid heta arbeten.

Krav på utbildning

Utbildning krävs för alla som arbetar med eller leder arbete där diisocyanater används. Det finns krav på utbildning enligt två olika lagstiftningar, antingen enligt REACH-förordningen eller enligt Kemiska Arbetsmiljörisker (AFS 2011:19). Produkten omfattas av kraven enligt REACH-förordningen om den innehåller mer eller lika med 0,1% diisocyanater med den kemiska strukturen O=C=N-R-N=C=O, där R är en alifatisk eller aromatisk kolväteenhet av ospecificerad längd. Om den kemiska strukturen inte är sådan gäller Arbetsmiljöverkets krav för diisocyanater om produkten är klassad som allergiframkallande.

Utbildningen behöver utformas på olika sätt beroende på vilken lagstiftning som gäller. Om produkten omfattas av krav på utbildning enligt REACH-förordningen är utbildningen mer omfattande och finns i tre olika nivåer: generell, medel och avancerad. Vilken nivå som krävs beror på hur produkten hanteras. Det krävs dokumentation på att utbildningen genomförts och att deltagarna har förstått innehållet. Ett sätt att kontrollera att deltagarna har förstått innehållet är att göra ett test. Utbildningen ska göras minst var femte år. Om man genomför en utbildning som krävs enligt REACH-förordningen har man även uppfyllt Arbetsmiljöverkets krav på utbildning.

För utbildning enligt AFS 2011:19 ska ett utbildningsintyg utfärdas som får vara högst fem år gammalt.

OBS! Om den som arbetar med eller leder arbetet med diisocyanater inte har utbildning, utgår en sanktionsavgift på 10 000 SEK per person.

Skyddsåtgärder som minskar riskerna vid arbete med diisocyanater

För arbete med diisocyanater och polyuretan som är märkta med faroangivelserna H317 eller H334 ska det finnas dokumenterade rutiner och regler för:

  • Var produkterna hanteras.
  • Vilka skyddsåtgärder som ska användas för att minska exponeringen så mycket som är praktiskt möjligt.
  • Om personlig skyddsutrustning ska användas och i så fall vilken skyddsutrustning och när ska den användas.
  • Hur man ska kontrollera utrustning och ventilation så att anställda inte utsätts för farliga halter.
  • Om de allgiframkallande ämnena hanteras öppet, ska det finnas varningsskyltar.  Skyltarna ska sitta på dörren till lokalen/utrymmet

Riskerna vid arbete med diisocyanater kan minskas på följande sätt:

  • Vid inköp, välj i första hand produkter som innehåller preploymeriserade diisocyanater och mindre än 1 % MDI och IPDI. Även blockerade diisocyanater innebär mindre risker. Om produkterna innehåller fria diisocyanater, undvik produkter som innehåller TDI (2,4-TDI, 2,6-TDI, toluendiisocyanat) eller HDI. Dessa diisocyanater är så flyktiga att halterna i luften kan bli över gränsvärdet.
  • Se till att härdning sker i exempelvis härdkammare med undertryck eller god ventilation, i dragskåp eller i likvärdig anordning. Om det inte går att ordna god ventilation ska andningsskydd användas vid arbete med härdning.
  • Vid arbete med diisocyanater i svårventilerade utrymmen, använd tryckluftsmatat andningsskydd. I de fall där man har låg exponering för diisocyanater, kan helmask med exempelvis kombinerat gas- och partikelfilter användas.
  • Förvara diisocyanater i ett välventilerat och tempererat (15-25o C) utrymme, avskilt från produktionslokalen. Under förvaringen får diisocyanater varken utsättas för direkt solljus eller fukt. Om diisocyanater lagras i fat, ska dessa vara slutna. Öppnade fat ska förslutas ordentligt. Om fatinnehållet stelnat, får man absolut inte använda vattenbad, ånga eller elektriskt värmda filtar. Kontakta leverantören istället.
  • När större mängder diisocyanater förvaras i lagertankar och liknande bör tankarna vara invallade och utrymmet ska vara försett med detektering och larm för utläckage av diisocyanater.
  • Placera avfall i exempelvis flyttbart avfallskärl med lock som kan öppnas med fotpedal. Märk avfallsbehållare med texten "Farligt avfall" samt en kort text om innehåll och skyddsåtgärder. Förse avfallsbehållaren med utsug vid behov.
  • Blanda inte ohärdat avfall av olika typer. Det kan ge kemiska reaktioner.
  • Träffa avtal med leverantören om återtagande av begagnade behållare för diisocyanater. Kom ihåg att det är olämpligt att använda behållare som innehållit diisocyanater för andra ändamål.
  • Använd det saneringsmedel som rekommenderas i säkerhetsdatabladet för att oskadliggöra spill. Saneringsmedel som innehåller lösningsmedel, till exempel etanol (I-sprit) är väldigt effektiva.

Krav på läkarundersökning

Läkarundersökning krävs för alla som arbetar med eller kommer att arbeta med kemiska produkter som innehåller diisocyanater. Baserat på läkarundersökningen görs en tjänstbarhetsbedömning. Om läkaren bedömer att man inte är tjänstbar, får man inte arbeta med diisocyanater. Läkarundersökning ska göras innan arbetet påbörjas och med högst två års mellanrum. Om läkarundersökning gjorts innan arbetet påbörjas, ska ny läkarundersökning görs inom tre till sex månader från det att arbetet påbörjades.

OBS! Om någon som arbetar med diisocyanater inte har genomgått läkarundersökning och fått tjänstbarhetsintyg, utdöms en sanktionsavgift på mellan 15 000 och 150 000 SEK. Avgiftens storlek bestäms av antalet anställda hos arbetsgivaren.

Kontrollera följande:

  • Görs läkarundersökning av alla som ska börja arbeta med de diisocyanater?
  • Har alla som ska arbeta med diisocyanater gått igenom läkarundersökning och fått tjänstbarhetsintyg innan de påbörjat arbetet?
  • Görs läkarundersökning omgående om någon har symptom som kan bero på diisocyanater, till exempel symptom från luftvägar eller annan misstanke om allergi som rimligen inte beror på förkylning eller liknande?
  • Görs läkarundersökning vartannat år av alla som arbetar med diisocyanater.

Kontakta företagshälsovården när det gäller läkarundersökningar. De vet vad som ska ingå och när det krävs undersökning. Det ska föras register över de medicinska kontrollerna. Det kan företagshälsovården göra, på uppdrag av arbetsgivaren. Registret ska innehålla

  • namn på arbetstagaren
  • vilket ämne som föranlett läkarundersökningen (diisocyanater)
  • under vilken tid arbetstagaren arbetat med diisocyanater
  • resultat av läkarundersökningen
  • samt om den anställde kan (fortsätta) arbeta med diisocyanater (s k tjänstbarhetsbedömning).

Behövs mätningar?

Mätning av vilka halter som anställda exponeras för kan behövas för att göra en riskbedömning. Uppmätta halter jämförs då med gällande hygieniska gränsvärden. För att minska behovet av mätningar, kan man att se till att skyddsåtgärderna är så effektiva som möjligt.

Tips på mer information:

Isocyanater

Lagar och förordningar

Regler om isocyanater finns i REACH-förordningen, AFS 2022:1 och  AFS 2011:19 Kemiska arbetsmiljörisker 

Krav på läkarundersökning finns i AFS 2011:19 Kemiska arbetsmiljörisker, § 37g och i AFS 2019:3 Medicinska kontroller i arbetslivet.

Regler om mätning av luftföroreningar för riskbedömning finns i AFS 2011:19 Kemiska arbetsmiljörisker, § 9. Gällande gränsvärden finns i AFS 2018:1 Hygieniska gränsvärden.

Hitta på sidan