Alla måste veta var gränsen går

Den senaste tiden har berättelser om sexuella trakasserier strömmat in via hashtaggen metoo i sociala medier. En del berättelser gäller händelser som inträffat för flera år sedan. Det är ingen slump eftersom många som utsätts för sexuella trakasserier på arbetsplatsen väljer att inte berätta. En vanlig anledning är att den som drabbats står i beroendeställning till den som trakasserar. En annan förklaring är att den som drabbats ofta skuldbelägger sig själv.

För att man ska våga prata med sin chef krävs att arbetsplatsen har ett aktivt förebyggande arbete, enligt Ellen Landberg, jämställdhets- och mångfaldsexpert på chefsorganisationen Ledarna. 

– Det gäller att jobba med kulturen och arbetsklimatet på lång sikt och skapa öppenhet och förtroende. Man måste ha tydliga policydokument och se till att man pratar om dem i vardagen. Alla ska veta var gränsen går, säger Ellen Landberg.

Arbetsplatsträffar, medarbetarsamtal och medarbetarenkäter är några forum där frågor om sexuella trakasserier kan hanteras.

– Man kan också använda workshops för att låta alla öva på att säga ifrån. Då är det enklare att agera direkt om något händer. Organisationen Make Equal arrangerar den typen av utbildningar.

Cheferna har ett stort ansvar i att tydliggöra vad som gäller på arbetsplatsen och vem man kan vända sig till om något händer, anser Ellen Landberg.

– Cheferna är ju förebilder- normen i organisationen och har ansvar för arbetsmiljön. Arbetet med att skapa en god arbetsmiljö pågår hela tiden och arbetet med företagets värdegrund ska ske i vardagen. Inte bara som en aktivitet man gör en enstaka gång.

Sexuella trakasserier handlar inte bara om beröring utan kan vara mycket mer, enligt Ellen Landberg. Ofta tar de sig uttryck som en härskarteknik. Därför gäller det att skaffa sig kunskap om härskartekniker. Att fundera över jargongen på arbetsplatsen är också viktigt. Exkluderande skämt är alltid skadligt för arbetsmiljön, säger hon.

Ellen Landberg tror att sexuella trakasserier finns i alla branscher.

– Just nu kommer vissa branscher fram, som mediabranschen, men jag tror det mer handlar om vilken plattform man har för att berätta om problemen. Detta är ett strukturellt problem och inte ett branschspecifikt. Vi hör berättelser från kvinnor i många olika branscher. 

Hos Diskrimineringsombudsmannen, DO, har antalet anmälningar om sexuella trakasserier ökat från 107 stycken 2015 till 119 anmälningar hittills i år. Sedan årsskiftet har arbetsgivaren ett utökat ansvar att förebygga sexuella trakasserier. Arbetet ska ske löpande och i fyra steg (se faktarutan härintill).

– Det räcker alltså inte att bara ta fram ett dokument och sen är det klart utan arbetsgivaren ska arbeta kontinuerligt med frågan. En annan viktig nyhet är att det ska finnas tydliga riktlinjer för vad som är acceptabelt och vad man gör om någon utsätts för sexuella trakasserier. Det handlar till exempel om att det ska vara tydligt vem man kan vända sig till som drabbad, säger Caroline Mitt, utredare på DO:s rättsenhet.