Han möter barnen som misstänks för de grövsta brotten

Efter vissa ärenden på polisens avdelning för grova brott är det svårt att gå vidare. Det kan vara ett självmord eller en brottsplats där bilderna på näthinnan dröjer sig kvar. Då samlas gruppen direkt efter insatsen eller senare i ett avlastningssamtal med handledare. Enligt Wahab Akman, förhörsledare inom polisdistrikt Stockholm Syd, är det en del av skyddet i ett arbete där poliser hamnar nära sådant som allmänheten aldrig behöver se.

Avlastningssamtal efter svåra ärenden

– Det är i princip obligatoriskt att bli erbjuden ett avlastningssamtal, och jag tycker att det är bra. Då slipper man själv säga till, eller känna att det är pinsamt att man behöver prata om något, säger han.

Foto: Stefan Tell

Men minst lika viktigt är det vardagliga stödet; gruppchefen som märker om någon drar sig undan och kollegan som vågar fråga.

– Jag har inga problem att prata om känslor. Det är nog en generationsfråga. Generationen över mig hade svårare för det. Där fanns mer av en fasad att man bara skulle klara av saker och tuffa vidare.

Uppdraget har förändrats fort

Det Wahab Akman och hans kollegor möter i förhörsrummet har förändrats snabbt. Rum som ursprungligen byggdes för barn som utsatts för brott, används nu också för minderåriga misstänkta i de tyngsta våldsutredningarna.

– Jag kom till grova brott för att utreda grova brott, inte barn. Förr tänkte man kanske att en 13-åring kunde vara misstänkt för en cykelstöld, möjligen ett personrån. Nu har de plötsligt nyckelroller i hela kedjan kring mycket grövre brott, säger han.

Det är ett skifte som hela utredningsverksamheten brottas med, konstaterar Katharina von Sydow, ordförande i Polisförbundet.

Den som ska möta en människa i ett pressat läge måste kunna stå kvar när något blir obekvämt.

– Utredningsuppdraget har förändrats snabbare än både kompetensförsörjningen och organisationen. Att utreda mycket unga personer för grova brott kräver särskild erfarenhet och utbildning, och där finns ett tydligt glapp.

Ansvaret att hantera en alltmer komplex uppgift läggs ofta på den enskilde polisen. Det behövs mer utbildning och stöd, säger hon.

Skiljer sig från att förhöra vuxna

Att förhöra barn skiljer sig väldigt mycket från att förhöra vuxna, enligt Wahab Akman. Barn är mer impulsiva och de har ett annat sätt att resonera, förstå konsekvenser och läsa av situationer.

– Åldern blir ofta tydligare i förhörsrummet än i den roll de haft i brottskedjan. En vuxen kan hålla fast vid ”inga kommentarer” på ett helt annat sätt. Med unga blir det oftare så att de fortsätter prata, och då går det också snabbare att märka när något inte stämmer.

Wahab Akmans kompetens att förhöra unga förövare har byggts i andra roller. Innan grova brott arbetade han som barnutredare och senare som polisens länk till anhöriga efter grova våldsbrott. Där lärde han sig att stanna kvar när andra människor faller samman.

– Det viktiga är att våga stanna kvar i någon annans ångest. Det är lätt att så fort någon börjar gråta ge en servett, backa och vilja lugna ner läget. Men jag ser inte tårar eller skrik som något negativt. Tvärtom kan det vara ett tecken på att personen faktiskt öppnar sig.

Krävs mycket träning

I rollen som länk till anhöriga hamnade han hemma hos familjer där barn dödats. En mamma till en gängkriminell son gav honom en stor puss på kinden - inte för svaren, utan för att han stannade kvar.

Den kompetensen är svår att läsa sig till. Den måste tränas i rummet, gärna med en mer erfaren kollega som handledare.

– Du kan inte utbilda social kompetens, du måste bara öva, säger Wahab Akman.

Ett problem enligt Katharina Sydow är det kompetenstapp som uppstår när erfarna utredare slutar.

– Det tar tid att bli en duktig polis och utredare. När erfarna poliser saknas ökar sårbarheten i utredningarnas kvalitet och det blir svårare att få kvalitativ handledning i vardagen.

Auktoritär stil fungerar inte

Att ha en alltför auktoritär stil gentemot unga förövare skapar motstånd snarare än samtal. I stället gäller det att försöka bygga en relation, enligt Wahab Akman.

Han försöker också sänka temperaturen i rummet snarare än höja den. Tv-seriernas polisgestalter fungerar dåligt som förebild.

– Gunvald i Beck är nästan motsatsen till hur jag vill jobba. Vem börjar prata om du går in och försöker sätta dig över någon? Jag tror inte på pondus som metod.

Förstår inte konsekvenserna

Han minns ett allvarligt förhör där en ung misstänkt plötsligt somnade.

– När en vuxen sitter i förhör har kroppen ett helt annat adrenalinpåslag. Hela världen håller på att rasa. När en unge somnar tänker jag snarare att han inte har tagit in allvaret. Han kan inte riktigt väga in konsekvenserna.

Wahab Akman mår inte dåligt av att sitta i förhör med en 13-åring, säger han. Däremot kan hopplösheten göra honom nedstämd.

– Att de spelar balla på sociala medier och visar muskler digitalt kan sluta med att en oskyldig kille med hela livet framför sig plötsligt är död. Bara för att någon ville vara cool i algoritmerna.

I den sortens verklighet räcker det inte att vara formellt förberedd.

 – Den som ska möta en människa i ett pressat läge måste kunna stå kvar när något blir obekvämt. Det gäller i förhörsrummet och det gäller efteråt när kollegor behöver prata om det de varit med om.