Våga prata om klimakteriet

Många chefer är vana att prata om stress, arbetsbelastning och rehabilitering. Men att ta upp frågan om klimakteriet med en medarbetare som verkar ha det besvärligt är ofta mycket svårare. 

Det är synd, menar Anna-Karin Mikkelä, HR-konsult och författare till två böcker om klimakteriet på jobbet. För tystnaden hjälper varken medarbetaren eller arbetsplatsen.

Foto: Rankellfoto

– Majoriteten av alla kvinnor i klimakterieåldern har ett jobb, så klimakteriet följer i allra högsta grad med in i arbetslivet. Därför är det så viktigt att chefer har kunskap om klimakteriet och hur det kan påverka oss.

Många sjukskrivningar för utmattning och stress kan i själva verket hänga ihop med klimakteriebesvär. Det är också en stor anledning till att arbetsplatser behöver bli bättre på att fånga upp signalerna tidigare. 

– Chefen har ett arbetsmiljöansvar. Det betyder inte att du ska diagnostisera klimakteriet eller fråga om privata detaljer. Men om du ser att en medarbetare inte mår bra, är tröttare än vanligt, drar sig undan eller har svårare att fungera i arbetet behöver du våga ta ett samtal, säger Anna-Karin Mikkelä.

Gör det inte för svårt

Det kanske kan kännas tufft och som ännu ett måste på chefens bord, men gör det inte svårare än vad det är. Det sämsta du kan göra är att låtsas som ingenting när något tydligt påverkar arbetet.

– Du behöver inte vara klimakterieexpert för att ta upp ämnet. Precis som du inte behöver vara alkoholist för att stötta en medarbetare med alkoholproblem, eller själv vara skild för att samtala med en medarbetare som ligger i skilsmässa. Det räcker långt med lite grundkunskaper och att kunna lyssna.  

Känns det svårt att gå direkt på ämnet? Börja i stället med att fråga hur personen mår. 

– Utgå från det du ser: ”Jag märker att du inte är dig riktigt lik. Hur mår du?”. Ge gärna exempel på det du har noterat. Då öppnar du för ett samtal utan att lägga en förklaring i knät på medarbetaren.

Öka kunskapen på arbetsplatsen

Ett bra sätt att avdramatisera ämnet är att låta alla på arbetsplatsen få mer kunskap om klimakteriet. Till exempel genom att lyssna på en föreläsning tillsammans. När alla har viss förkunskap blir frågan mindre laddad och enklare för chefen att ta upp.

– Men kom ihåg att varje klimakterium är unikt. Bara för att du har lärt dig vad det kan innebära betyder det inte att alla kvinnor drabbas på samma sätt, och därför kan olika anpassningar behöva göras, påpekar Anna-Karin Mikkelä. 

Allt beror både på arbetsuppgifter och specifika besvär. Därför är lyhördhet och öppenhet från chefen så avgörande.

– Fråga din medarbetare hur ni kan underlätta för henne i jobbet. Ofta vet man bäst själv vad man behöver. Och våga tänka lite utanför boxen när det kommer till lösningar. 

Chefer är inte tankeläsare, så berätta hur du mår och vad du behöver för stöd.

Chefen kan förstås även själv vara mitt i klimakteriet och kämpa med besvär som påverkar arbetet. Då är transparens och öppenhet viktigt. Börja med att prata med din egen chef.

– Chefer är inte tankeläsare, så berätta hur du mår och vad du behöver för stöd. Det kan också vara klokt att berätta för medarbetarna på den nivå som känns rimlig. Det kan minska mycket skav, konflikter och missförstånd. Samtidigt blir du en bra förebild för andra och öppnar upp för ett arbetsklimat där man vågar ta upp svåra saker som vi ju alla drabbas av genom livet. 

Forskning visar dessutom att en chef som vågar berätta om sina klimakteriebesvär uppfattas som mer trygg och kompetent i sin ledarroll. 

– Dina medarbetare kommer att märka om du mår dåligt oavsett om du berättar det eller inte. Så det gynnar både dig och dina medarbetare att berätta och säga som det är, säger Anna-Karin Mikkelä.