"All arbetstidsförkortning måste finansieras"

”Arbeta för att leva, inte leva för att arbeta” är en slogan som hörs allt oftare. Politiker, fackliga organisationer och forskarvärlden tittar nyfiket på möjligheterna och utmaningarna med förkortad arbetstid. Är 40 timmars veckan snart ett minne blott? Arbetsliv frågade Mats Essemyr, arbetstidsexpert som på uppdrag av TCO skrivit rapporten ”Är vi alltid fast i åttatimmarsdagen?”.

– Det finns en rörelse som driver frågan om arbetstid och arbetstidsförkortning men det finns väldigt olika åsikter om hur detta ska gå till.

Den senaste arbetstidsförkortningen i Sverige genomfördes 1973 då femdagarsvecka infördes och veckoarbetstiden blev 40 timmar. Dessförinnan var veckoarbetstiden 48 timmar och man arbetade även på lördagar. Sedan dess har ingen förändring skett trots digitalisering och automatisering av många arbetsuppgifter.

Sjukskrivningarna minskar inte

Men nu lyfts allt fler röster för att dagens modell behöver förändras. Ett skäl som ofta anges är att hälsan förbättras av förkortad arbetstid. Enligt Mats Essemyr stämmer det att den upplevda hälsan förbättras – de som får förkortad arbetstid med bibehållen lön uppger att de mår bättre. Men problemet är att den upplevda hälsoförbättringen inte nödvändigtvis resulterar i färre sjukskrivningar.

– All arbetstidsförkortning måste finansieras på något sätt. Hade sjukskrivningstalen, och kostnaderna för dessa, minskat, hade det varit ett sätt att finansiera den på. Inom vissa branscher, som industrin, har man möjlighet att rationalisera arbetet så att arbetstidsförkortningen inte innebär att man måste nyanställa. Men inom vård och omsorg är det svårare, där måste man oftast nyanställa, säger han.

Löneutrymmet försvinner

Ett annat sätt att finansiera arbetstidsförkortning på är genom minskade löneökningar.

– I vår svenska arbetsmarknadsmodell är det fack och arbetsgivare som bestämmer över löneutrymmet och där ingår kostnaden för arbetstidsförkortning. Om ett fack vill ha arbetstidsförkortning för sina medlemmar, då blir det lägre löneökningar, säger Mats Essemyr.

Om arbetstidsförkortning i stället skulle ske genom lagstiftning omfattas hela den svenska arbetsmarknaden – och alla skulle påverkas av kostnaden.

– Om man skulle lagstifta om kortare arbetstid försvinner en del av löneutrymmet ur parternas händer, det vill varken fack eller arbetsgivare. Det är också därför politikerna har velat hålla sig borta från detta, säger Mats Essemyr.

Just nu testas flera projekt med arbetstidsförkortning. Bland annat ett forskningsprojekt vid Karlstads universitet där 15–20 arbetsplatser i landet får testa arbetstidsförkortning från 40 timmar till 30 timmar under sex månader.

I vårt grannland testar Köpenhamns kommun att införa fyradagarsvecka för sina anställda, men med lika många arbetstimmar. Det ställer sig Mats Essemyr frågande till.

– Tanken med arbetstidsförkortning är att man inte ska ska jobba hårdare utan smartare. Det här innebär i praktiken en högre arbetsintensitet.

Så, är vi för alltid fast i åttatimmarsdagen? Mats Essemyr är övertygad om att vi kommer att få kortare arbetstid, men avvägningarna är många och vilken modell som väljs återstår att se. Och kanske är makten över arbetstiden lika viktig som hur länge man jobbar. Ett möjligt framtidsscenario är att reglerna för arbetstidens förläggning ändras så att de blir mer till arbetstagarens fördel, spår Mats Essemyr.

– Tillfredsställelsen på jobbet ökar om den enskilde får bestämma mer över när man ska jobba, men även här ser förutsättningarna väldigt olika ut inom olika branscher, säger han.