Barn särskilt utsatta på lantbruk

På ett familjejordbruk är gården både hem och arbetsplats. Det innebär särskilda utmaningar för säkerheten, inte minst under intensiva perioder som skörden, då arbetet kan pågå från tidig morgon till sen kväll.

– Barn som växer upp på en gård är ofta med i verksamheten och får hjälpa till med olika sysslor i takt med att de blir äldre. Men lantbruksmiljön innebär alltid risker för barn. Små barn kan agera oförutsägbart och tonåringar har inte alltid tillräcklig riskmedvetenhet för de arbetsuppgifter de utför, säger Åsa-Lisa Nordlund som är förändringsledare på Lantlyftet som genomförs av Gröna arbetsgivare i samverkan med en rad andra aktörer inom de gröna näringarna.

Stress bakom många olyckor

Merparten av olyckorna inom lantbruket sker under arbetsintensiva perioder och kan ofta kopplas till stress, menar Åsa-Lisa Nordlund. Samtidigt finns stora krafter i rörelse, både i form av maskiner och djur. När barn drabbas är fordon ofta inblandade. Vanligast är påkörningsolyckor med jordbruksmaskiner, men även personbilar och fyrhjulingar förekommer.

– Det är viktigt att hålla barnen ifrån maskiner i rörelse. Det behövs en tydlig avskiljning mellan arbetsplatsen på gården och hemmet. Och att sikten är fri så att barnen syns. Liksom att det behövs speglar i dolda hörn, ordning och reda på gårdsplanen och gärna reflexvästar på barnen.

Av säkerhetsskäl ska barnen helst inte heller följa med i maskinerna, anser Åsa-Lisa Nordlund. Men för ett familjeföretag som driver lantbruk finns det ibland inte några alternativ. Är barnet sjukt kan det vara svårt att med kort varsel få tag i någon som kan hjälpa till.

– Åker barnet ändå med traktorn eller en annan lantbruksmaskin ska de sitta i egen stol och ha bälte. Och de vuxna som är med ska ha uppsikt över barnet.

Förr bodde flera generationer tillsammans på gårdarna, då hjälpte mor- eller farföräldrar till med barnen, särskilt i skördetid. I dag ser situationen annorlunda ut, påpekar Åsa-Lina Nordlund. Vid arbetstoppar är det svårt att få tag i någon extrahjälp. Förutsättningarna för det varier också beroende på verksamhetens storlek, geografiska läge och ekonomiska situation.

– Det är bra att i förebyggande syfte planera och strukturera inför arbetstoppar. Gör tydligt vilka resurser man kan ta hjälp av, vem som har vilken roll och vad som förväntas. Utse se gärna en speciell person som ansvar för barnen.

Involvera barn och ungdomar i säkerhetsarbetet

Hon säger att det är viktigt att få upp riskmedvetenhet och att skapa säkra beteenden hos alla i verksamheten, både familjemedlemmar och anställda. Att ha en struktur som gör att man pratar om säkerhet och arbetsmiljö varje dag för att fånga upp avvikelser, dela erfarenheter, följa upp och planera åtgärder. Ett sätt kan vara att gå en runda tillsammans och titta på vilka moment som kommer att vara riskfyllda.

Åsa-Lina uppmuntrar till att involvera barn och ungdomar på gården i säkerhetsarbetet. Att prata om var de ska stå när traktorn kommer, vart de ska vägen om det börjar brinna och att inte åka i skopan eller hoppa på höbalar. Något som även är bra att veta för andra barn som är på besök på gården.

I ett litet familjeföretag där hemmet och arbetsplatsen går i varandra är det lätt att bli hemmablind, säger Åsa-Lina Nordlund. 

– En extern resurs som en rådgivare eller en kollega kan vara ett bra stöd för att få nya ögon på gården. Eller att gå samman med granngården och göra skyddsronder tillsammans. Framför allt se till att de blir av.

Lantlyftet leds av Gröna arbetsgivare i samverkan med olika aktörer inom gröna näringen. Syftet är att skapa beteendeförändringar som leder till bättre psykisk hälsa, färre arbetssjukdomar och färre olyckor. En del av satsningen är barns säkerhet på lantbruk.

Förutom checklistan Barn på gård, har Lantlyftet haft webbinarium om säkerhet och barn. Och under hösten kommer de att göra både fysiska och digitala gårdsvandringar där fokus är trafiksäkerhet med skyltning, speglar och fri sikt.

– Att ett barn förolyckas på den egna gården är ett sår som aldrig läker.  Därför kan vi inte prata nog om säkerheten, säger Åsa-Lina Norlund från Lantlyftet.