Självmedkänsla får chefen att orka

Uppluckrade gränser mellan arbete och privatliv, tillfälliga anställningar, globalisering, hård konkurrens och i många fall krympande resurser. Det är några av kännetecknen för dagens arbetsliv.

De nya förutsättningarna kräver ett förändrat ledarskap, anser Susanna Toivanen, forskare vid Centrum för forskning om ojämlikhet i hälsa, CHESS, vid Stockholms universitet. Tillsammans med forskarkollegan Christin Mellner undersöker hon hur ett hållbart ledarskap kan se ut i en föränderlig tid. Studierna omfattar chefer på olika nivåer, inom olika sektorer och i olika branscher på arbetsmarknaden. Tanken är att ringa in vad som gör att de orkar, kan och vill fortsätta som ledare.

Chefer lever delvis i olika världar, beskriver hon. I offentlig sektor är det ont om pengar, men cheferna ska ändå se till att verksamheten levererar det som medborgarna kräver. Utmaningen är ofta att trolla med knäna.

– I de privata, börsnoterade företagen är vinstkraven enorma. Man använder målstyrningsmodeller som blir helt omänskliga, med mål som är omöjliga att nå.

Personer som har medkänsla med sig själva är bättre rustade att möta pressade situationer, har tidigare forskning visat. I de nya preliminära resultaten ser forskarna att självmedkänsla är tydligt kopplat till exempelvis hälsa, välbefinnande och viljan att fortsätta som chef.

– Självmedkänsla innebär att ha en förmåga att vara sin egen vän i nöden när det är jobbigt, säger Susanna Toivanen. Att vara snäll mot sig själv och bemöta sig själv på samma sätt som man skulle bemöta en vän, som känner sig misslyckad i jobbet.

Till en vän säger man stöttade saker, som att personen gjorde sitt bästa, att förutsättningarna var svåra och att vännen måste tänka lite på sig själv nu.

– Chefer som kan fråga sig 'vad är det jag behöver just nu?' mår bättre, säger Susanna Toivanen. Det kan låta självklart, men de flesta har en stark inre kritiker som de ofta är omedvetna om. De inre kraven kan vara enorma.

Chefer som känner sig delaktiga i en större mänsklig gemenskap verkar också klara de tuffa ledarskapssituationer bättre. De kan se svårigheter som en del av mänsklighetens villkor. De vet att de inte är ensamma om sina känslor.

– Vi ser en stark koppling till att självmedkännande chefer mår bättre. Det är en motståndsresurs.

Det är också en resurs som man kan träna upp. Organisationen kan stärka självmedkänslan och dra nytta av den, genom att ledarskapet blir bättre. Självmedkänsla kan nämligen i sin tur vara grunden för det som forskarna kallar medkännande ledarskap. Ett sådant behövs, menar de, i dagens arbetsliv där chefen ofta ska leda självständiga medarbetare.

– Genom ett medkännande, coachande ledarskap kan chefer skapa en kultur av tillit och samarbete, som bidrar till en inre motivation hos medarbetarna. Det gör att folk vågar ta ut svängarna. Det främjar kreativitet och innovation.

Att vara medkännande – med sig själv och i ledarskapet – är ett sätt att minska den stress som chefsrollen innebär, menar Susanna Toivanen. Det ökar chansen att ledarskapet blir hållbart.

– Det har effekt på ledaren, på dem man leder och på verksamheten, säger hon. Hållbarhet når man inte genom att bara skriva på hemsidan att man jobbar med det. Självmedkänsla är hållbarhet in action.