"Lärare är vana att bestämma mycket själva"

Det är lunchrast på Sverigefinska skolan. På skolgården leker några elever kull i vårsolen. Innanför dörrarna på det 100 år gamla huset ringlar matsalskön lång av hungriga mellanstadieelever.  

Den tvåspråkiga friskolan ligger i centrala Stockholm och har 521 elever från förskoleklass till årskurs nio samt förskoleverksamhet. 

– Vi går efter den svenska läroplanen men delar av undervisningen är på finska. Mer i de lägre klasserna och lite mindre i högstadiet, säger Marko Leppälä Smolander som har jobbat i 20 år på skolan. Först som ämneslärare, senare som biträdande rektor och sedan 2021 som rektor. 

Arbetsmiljön är alltid i fokus. Som chef måste jag visa att jag tar de frågorna på allvar. 

Elever och personal hälsar med ett glatt ”Moi!” på sin rektor när de möts i korridoren. Vid matsalen ligger en kvarglömd servett på golvet. Marko plockar upp den och slänger i närmaste papperskorg. Lika enkelt som självklart för en rektor vars hjärtefråga är att skapa en god arbetsmiljö. 

– Arbetsmiljön är alltid i fokus. Som chef måste jag visa att jag tar de frågorna på allvar annars blir det inte trovärdigt och då lär vi aldrig få någon förändring.

Lärare vana att bestämma själva

Att vara rektor har sina utmaningar. Inte nog med ansvaret för medarbetarna, du är också ytterst ansvarig för flera hundra minderåriga elevers arbetsmiljö. Dessutom ska du hantera vårdnadshavarnas förväntningar. 

– Rollen är speciell, för du ska få ihop många olika perspektiv samtidigt. Det blir lite som att hamna mitt i ett korstryck. 

Att läraryrket är så självständigt är en annan faktor. Hur leder man en kår som är van att leda sig själv? Det handlar om att bygga tillit och förtroende och att ge stöd till dem som vill jobba med utveckling. På skolan jobbar man mycket med kollegialt lärande och delegerat ledarskap till förstelärare.

– Lärare är vana att bestämma mycket själva. Det ser jag som positivt. Vi har många duktiga lärare och att ge dem frihet under ansvar och stötta dem har varit väldigt lyckat. Ju förr man inser att det finns många som kan vissa saker bättre än man själv, desto bättre. 

Många olika frågor

Arbetsmiljöutmaningarna i skolans värld sträcker sig från buller och luftkvalitet till psykosociala faktorer som stress, trygghet och studiero. För att fånga upp allt arbetar skolledningen systematiskt tillsammans med de tre skyddsombuden. 

– Vi har ett rullande schema där skyddsombuden har tid avsatt för sitt uppdrag varje vecka, både individuell och gemensam. Var tredje vecka går vi tillsammans igenom vad som är aktuellt och måste åtgärdas. 

Skyddsombuden är aktiva och personalen vet att de kan vända sig till dem. Rutinerna är tydliga. Men framför allt handlar det om att ha ett öppet klimat där alla vågar säga till om något inte funkar. 

–  Många kommer direkt till mig, men vi har också våra biträdande rektorer som är ännu närmre verksamheten. De är mina öron mot rälsen och vi träffas varje vecka för avstämningar. 

Ett annat sätt att stämma av arbetsmiljön är den årliga OSA-enkäten.

– Vi går igenom resultatet gemensamt på ett personalmöte där varje arbetsenhet väljer ett område att jobba vidare med under nästa läsår. Även ledningsgruppen väljer ett par övergripande områden att fokusera på. 

När man sticker ut hakan och tar tempen gäller det att vara beredd på att få kritik och hantera den. 

– Ett år visade det sig att personalen upplevde brist på framförhållning och information. Då införde vi ett tydligare årshjul med veckobrev till medarbetarna och kvartalsbrev till vårdnadshavarna. Vi har även ändrat rutiner kring nationella prov efter önskemål från lärarna.  

Viktigt med tydligt ledarskap

I slutänden handlar det inte bara om rutiner och uppföljning, utan om att bygga en arbetsplats där människor trivs. Ska det fungera krävs både ett tydligt ledarskap och att alla är involverade i arbetsmiljöarbetet. 

– Framför allt är detta något vi gör ihop. För ensam kommer du inte så långt, men tillsammans kan vi lösa det mesta.