Nedkylning – så funkar det

När kroppen blir kall skickar hypotalamus, kroppens termostat, signaler till resten av kroppen om att mer värme måste produceras och den värme som finns måste bevaras. Blodkärlen drar ihop sig i armar och ben så att det varma blodet flyttas till kroppens inre livsviktiga organ som hjärna, hjärta och lungor. Man blir kall om händer och fötter och får gåshud. En bieffekt av att ha så mycket blod i bålen är att kroppen vill göra sig av med en del av vätskan. Därför blir man kissnödig när man fryser. Om detta försvar inte räcker börjar man ofrivilligt att huttra. Kroppens försvar mot nedkylning är väldigt energikrävande och kan därför inte upprätthållas hur länge som helst. Till slut börjar även temperaturen inne i kroppen att sjunka.

Mild nedkylning 36–33 °C: Kroppens syreupptagningsförmåga minskar och därmed även muskelstyrkan. Den som utför ett fysiskt ansträngande arbete kommer uppleva det som betydligt tyngre än vanligt. Man blir trött på gränsen till utmattad och man kan även bli förvirrad och lättirriterad. Omdömet försämras och risken för arbetsolyckor ökar – i synnerhet om man har ett koncentrationskrävande jobb.

Svår nedkylning 33–31 °C: Puls och blodtryck sjunker, huden bir blek och andningsfrekvensen lägre. Kroppens energidepåer tar slut och man blir allt svagare på gränsen till medvetslös. En del upplever paradoxalt nog att de är väldigt varma.

Mycket svår nedkylning 31–28 °C: Redan vid en kroppstemperatur på 32 °C är det svårt att mäta blodtryck och känna puls och man är mycket omtöcknad. Den som enbart har en kroppstemperatur på 30 °C är medvetslös. Pupillerna är stora och ljusstela, huden är mycket kall och det är svårt att mäta några livstecken överhuvudtaget. Vid 28 °C slår hjärtat oregelbundet och det finns risk för hjärtsvikt. I många fall överlever dock personer som blivit svårt nedkylda om de får kvalificerad sjukhusvård med bland annat hjärt-lungmaskin.

Källa: Amitava Halder, doktor vid institutionen för ergonomi- och aerosolteknologi vid Lunds universitet