Christoffer Nydal, i polisuniform sitter i en polisbil med öppen dörr.

Christoffer Nydal, polis i yttre tjänst i Kalmar, gillar att prata om sitt yrke. Men en gång valde han att säga att han var träslöjdslärare i stället.

Foto: Joachim Grusell

Så gjorde vi

Så reagerar andra på mitt yrke

Publicerad 13 maj 2026

Att prata jobb i sociala sammanhang är något av en vattendelare. För vissa är yrket en identitet medan andra helst undviker jobbprat på middagar och fester. Arbetsliv har pratat med en polis, en politiker, en präst och en illustratör om vilka reaktioner deras yrkesval väcker och hur de känner inför att prata om sitt jobb.

”En gång valde jag att säga att jag var träslöjdslärare i stället.”

Christoffer Nydal, polis i Kalmar, yttre tjänst

Vilka reaktioner väcker ditt yrke?
– Det brukar vara nyfikenhet och så får jag en massa frågor. Jag har varit polis nu i 4,5 år nu och tycker att de flesta jag träffar verkar ha en bra bild av polisen. Tidigare när jag var lagerarbetare var det aldrig några följdfrågor när jag berättade vad jag jobbade med.

Vad brukar du få för frågor?
– Hur det är att vara polis, om det är stökigt, om det är mycket att göra, hur det är att jobba natt så ofta och om jag har något rolig incident att berätta. Har det varit nån speciell händelse i stan kan det bli frågor om det. Jag utlämnar ju aldrig en specifik person, däremot kan jag säga att vi hade tre LOB* i helgen. Rätt ofta berättar folk att de själva funderat på att bli polis.

Gillar du att prata om ditt jobb?
– Ja, det gör jag. Kanske för mycket ibland, jag tycker att mitt jobb är så roligt. Man måste ju fråga andra om deras jobb också. Men när jag anmälde mig till en turnering i padel med okända människor skulle man skriva sitt yrke. Då skrev jag träslöjdslärare, så att ingen skulle ha synpunkter på om jag råkade svära på banan.

*LOB – lagen omhändertagande av berusade personer

"Folk kan bli obekväma om de har en annan politisk åsikt"

Annika Hirvonen, riksdagsledamot, Miljöpartiet

Vilka reaktioner väcker ditt yrke?
– Det är olika, mest nyfikenhet och intresse. Men tidigare när jag dejtade kunde någon hoppa en meter bort. På middagar kan folk bli obekväma med att säga att de har en annan åsikt, för att inte skapa dålig stämning. De kan också berätta att de röstat på oss en gång under EU-valet, lyfta fram något bra. Folk är snälla och trevliga. Sen har jag släktingar som tycker att det är kul att provocera genom att säga tvärtemot mina åsikter. Det brukar bli ganska roliga diskussioner.

Vad brukar du få för frågor?
– Jag brukar inte få så många frågor, jag tror att folk är rädda för att känna sig dumma om de inte är tillräckligt insatta i ett ämne, till exempel kärnkraften. Är jag ute i jobbet och träffar en gymnasieklass brukar de fråga om jag träffat några kända politiker som statsministern eller Magdalena Andersson. Och det har jag ju.

Gillar du att prata om ditt jobb?
– Ja, men inte i alla sammanhang. Dans är mitt stora fritidsintresse, jag går på Lindy hop och där dansar man med olika partners. Då brukar jag vänta ett tag med att berätta vad jag jobbar med. Jag vill inte bli dömd innan de lärt känna mig.

”När någon ber mig att rita en figur på en servett säger jag nej”

Helena Willis, barnboksillustratör, frilans

Vilka reaktioner väcker ditt yrke?
– Folk brukar inte riktigt veta vad det är att vara barnboksillustratör. Då frågar de om jag gjort något de känner igen. När jag säger LasseMajas detektivbyrå vet 99 av 100 vilka figurer och böcker det är. Däremot känner de inte igen mig till utseende. Vi barnboksillustratörer är igenkända via våra karaktärer.

Vad brukar du få för frågor?
– Hur länge jag hållit på, om jag tecknar för hand eller i datorn, om jag sitter hemma och jobbar, om böckerna finns utomlands och hur lång tid det tar att rita en bok. Sen brukar de ofta berätta om något eget minne ur böckerna som de läst med sina barn eller barnbarn. Jag får också ofta frågan om jag kan försörja mig på att teckna.

Gillar du att prata om ditt jobb?

– Det gör jag nog. Att prata om illustrationer är kul. Och att förklara att jag är professionell, att det inte är ett sidoprojekt att sitta och teckna som många tror. Jag berättar gärna också om stiftelsen vi startat för läsförståelse. Men när någon ber mig att rita en figur på en servett känner jag mig obekväm och säger nej. För att det helt enkelt inte blir bra.

”Jag pratar helst inte om människors egna problem på fester”

Niklas Ankarberg, legitimerad psykolog, Umeå

Vilka reaktioner väcker ditt yrke?
– Det brukar vara nyfikenhet och intresse. Folk har bra koll i dag på vad en psykolog gör, tycker jag. De är pålästa och ställer frågor, det är inte samma stigma som när jag började för snart 30 år sedan. Och det är heller inte helt ovanligt numera att människor jag möter i olika sammanhang har varit hos en psykolog.

Vad brukar du få för frågor?
– Hur det är att jobba som psykolog, vad man gör, vilka problem människor kommer med till mig och om jag tar med mig jobbet hem eller inte. Sen kan de också fråga hur lång utbildningen är och varför jag valde det här yrket. Frågorna dyker oftast upp i olika sociala situationer.

Gillar du att prata om ditt jobb?
– Ja, det gör jag. Det är kul när folk är intresserade av det jag gör i mitt arbete, och också när de har lite kunskap om psykologi och psykiatri. Däremot pratar jag helst inte om människors egen problematik på fester när de druckit alkohol. Då försöker jag bromsa dem och säga att vi kan prata en annan dag, att de är välkomna att slå en signal. Det är ingen som har ringt upp efteråt.