Allt fler vobbar

Andelen privatanställda tjänstemän som ofta eller alltid arbetar när de är hemma med sjukt barn har ökat från 30 till 40 procent de senaste tre åren, visar Unionens Novusundersökning. En majoritet av dem känner sig tvingade att vobba för att hinna med sina arbetsuppgifter.

– För att detta ska fungera på ett bra sätt ska det aldrig vara ett tvång, och det ska aldrig vara att man behöver göra det av nödvändighet för att hinna med sitt jobb. Men tyvärr är det en realitet för många, säger Martin Linder, förbundsordförande för Unionen.

I dagens arbetsliv får tjänstemännen i stor utsträckning själva styra över sina arbetsuppgifter vilket i många fall leder till en tidspress som inte lämnar utrymme för oplanerad frånvaro. Fyra av tio uppger också att de helst vill slippa vobba och tre av tio känner sig otillräckliga gentemot sitt barn när de vobbar.

– Man kan inte bygga en organisation med en bemanning som utgår från att folk ska jobba när barnen är sjuka, utan det ska vara en möjlighet för mig som individ, när det passar mig och det fungerar utifrån det behov mitt barn har, säger Martin Linder.

Den tekniska utvecklingen med mejl, videokonferenser och tillgången till internet och interna nätverk har gjort det lättare att vobba hemifrån. Många tjänstemän uppskattar också möjligheten och tre av tio som inte vobbar vill kunna göra det.

– Det är ett uttryck för att väldigt många vill ha ett ökat inflytande över när, var och hur jag kan utföra mina arbetsuppgifter. Känner jag själv att jag har ett högt mått av inflytande och påverkan över mitt arbete och min livssituation så blir jag inte lika stressad, säger Martin Linder.

Samtidigt är vobbandet något av en gråzon som, till skillnad från vab, inte regleras i lag eller avtal. I stället handlar det om en överenskommelse mellan arbetsgivaren och den anställde, säger man på arbetsgivarorganisationen Almega.

– Det är en arbetsledningsfråga helt och hållet. Ett tvång kan det aldrig vara. Det finns ingen arbetsgivare som kan säga att du inte får vabba, säger Stefan Lennström, arbetsrättsexpert på Almega.

Unionen vill att det ska vara en möjlighet för de anställda att välja om de vill vobba eller vabba, utifrån barnets behov. För att det ska fungera behövs föräldravänliga arbetsplatser med policy och rutiner för tillfällig, oplanerad frånvaro på arbetsplatsen.

– Men inte minst är det en kultur- och attitydfråga, att inte se det som ett problem, något negativt, utan att det finns en förståelse, acceptans och en kultur som bejakar att det är en naturlig del av arbetslivet, säger Martin Linder.

Det behövs också en öppen it-infrastruktur i verksamheten som gör det möjligt att komma åt nödvändiga dokument, mejl och digitala almanackor när man arbetar på distans, men även för att kollegor ska kunna hjälpa till att boka om möten och lösa vissa arbetsuppgifter när det behövs.

Försäkringskassan har inga åsikter om vobbandet och det finns heller inga direkta forskningsrön som visar hur de anställda påverkas.

– Vi har förstått att det är tvådelat. En del tycker att det är jättebra och en del att det är ett krav som kan gå ut över barnen. Men vi har ingen uppfattning om det är bra att vobba eller inte, säger Niklas Löfgren, familjeekonomisk talesperson för Försäkringskassan.

När det gäller vabbandet så har även det ökat och störst uttag sker i februari, när vinterkräksjukan och influensan härjar som värst. Kvinnor stod för merparten, 62 procent, av de totalt 6,5 miljoner vabdagar som togs ut 2017, en könsfördelning som inte ändrat sig nämnvärt de senaste åren.

Enligt Unionens undersökning är nära sex av tio tjänstemän tillgängliga för jobbet när de vabbar och drygt fyra av tio uppger att de måste jobba under vab för att slippa en hög arbetsbelastning efteråt. Men det är inte tillåtet att jobba när man vabbar, inte ens efter ordinarie arbetstid.

– Man måste avstå helt från arbete om man ska ha hel ersättning från oss, säger Niklas Löfgren.