Hoten mot journalister har ökat kraftigt

Journalister har alltid blivit utsatta för hot och trakasserier för ämnen som de granskat och rapporterat om. På 1990-talet var det bland annat kriminella mc-gäng som stod för hoten. Även bland sportjournalister och skribenter som sysslar med åsiktsjournalistik, som ledarskribenter och krönikörer, har det varit vanligt med ilskna reaktioner från enskilda individer.

Men om en journalist tidigare kunde få enstaka brev eller telefonsamtal efter att ha skrivit en artikel kan det i dag röra sig om hundratals hatmejl eller nedsättande och hotfulla kommentarer på sociala medier. Orsaken är den digitala tekniken som gjort det enkelt för enskilda personer och så kallade nättroll att föra fram sina åsikter eller sprida en artikel vidare.

– Förr var det journalister på vissa tidningar som blev mer utsatta, till exempel kriminalreportrar på Aftonbladet. Men i dag är det ingen större skillnad på en artikel i en lokaltidning, dagstidning eller kvällstidning. En lokaltidningsjournalist kan få hot från hela Sverige för att en artikel kan delas på sociala medier, säger Jeanette Gustafsdotter, vd för Tidningsutgivarna (TU).

Även kommentatorsfälten under artiklarna som kom för ett tiotal år sedan har blivit ett forum för råa personangrepp och rasistiska och sexistiska påhopp.

– Kommentatorsfälten har varit ett stort problem. Ska man kunna möta kommentarerna måste man ha resurser på redaktionen så att man hela tiden kan se vad som skrivs.

Eftersom dagspressen levt under svåra ekonomiska villkor de senaste åren har många redaktioner valt att ta bort kommentatorsfälten, eller bara ta emot kommentarer vid vissa tidpunkter på dagen.

– När det här kom såg man det som ett bra sätt att ha en mer eller mindre direkt dialog med läsarna, men när det blir ett forum för hat och hot är det bättre att släcka ner, säger Jeanette Gustafsdotter.

Flyktingar och integration är de ämnen som väcker flest arga reaktioner, visar en undersökning från Journalistpanelen vid Göteborgs universitet som omfattar 2241 journalister.

Även rapporteringen om Sverigedemokraterna och rasism rör upp känslorna, liksom genusfrågor och kriminalitet.

Men det kan även handla om andra omdebatterade samhällsfrågor, som vargjakten, vägtullar och miljöfrågor. Utrikeskonflikter är ett ämne som länge väckt starka reaktioner, framför allt när det handlar om Mellanöstern och olika folkgrupper där. I början av januari tog sig ett tjugotal kurder in i nyhetsbyrån TT:s lokaler för att protestera mot hur svenska medier beskriver situationen för kurder i Turkiet.

Den kraftiga ökningen av trakasserier och hot har fått många journalister att fundera över om det är värt att fortsätta arbeta som journalist. Hälften av journalisterna i Journalistpanelens undersökning som har blivit hotade har blivit rädda och 16 procent har funderat på att lämna yrket.

– Tyvärr är det i hög grad kvinnor, för de utsätts för mycket mer sexistiska hat och hot, till exempel att de ska våldtas. Då blir det en jämställdhetsfråga. Vi har haft förmånen att ha en bransch som är väldigt jämställd. Men det finns en risk att vi förlorar många kvinnliga journalister, säger Jeanette Gustafsdotter.

Många journalister som blivit trakasserade har vidtagit åtgärder, som att skaffa hemligt telefonnummer, skyddade personuppgifter, larm och personskydd. Flera redaktioner har också förstärkt sina skalskydd för att göra det svårare för okända att ta sig in i lokalerna, bland annat som en följd av terrorattentatet mot satirtidningen Charlie Hebdo i Frankrike 2015.

En risk med hoten och trakasserierna är att de leder till självcensur och att medierna backar från viktiga granskningar. I förlängningen innebär det ett hot mot demokratin och pressfriheten, anser Jeanette Gustafsdotter. Rättsväsendet, polisen och politikerna har alla viktiga uppgifter för att komma tillrätta med problemet.

– Vad man kan göra är att hela tiden föra en debatt om varför det är viktigt att granskande journalistik behövs. Även skolan har ett ansvar att lära ungdomar vad journalistik handlar om, säger hon.