Chefer behöver kunna styra sin empati

Att vara inkännande och kunna sätta sig in i sina medarbetares situation är en viktig del av chefsrollen. Men det finns situationer där empatin går för långt och det sätter sina spår i verksamheten.

– Snälla chefer är givetvis bra chefer, men är man så snäll att det övergår i otydlighet blir man inte snäll längre, säger Marika Skärvik, vd för företaget Performance Potential och författare till boken "Omänskligt mänsklig – när empatin står i vägen för ett framgångsrikt ledarskap".

Hon jämför med föräldrar som vill vara snälla mot sina barn och låta dem göra som de vill, men sedan inser att det inte fungerar. På samma sätt kan en allt för empatisk chef skapa en osäkerhet på arbetsplatsen som medarbetarna har svårt att förhålla sig till. Risken är att de tappar tilliten till chefen, tar saker för givna eller utnyttjar snällheten.

– Man skjuter sig själv i foten. Man tror att den omtänksamhet och goda tanken är det som kommer att ge ett bra resultat. Men ibland blir effekten precis tvärtom.

När empatin går över i sympati är det svårt att vara objektiv och det ställer till problem när chefen måste fatta svåra beslut, till exempel vid omorganisationer eller nedskärningar. En annan risk är att man väntar för länge med att ingripa i konflikter på arbetsplatsen.

– Man skjuter på det och tror att saker ska lösa sig av sig självt. Men i stället blir det värre. Det är många chefer som känner igen sig i det här. Man vill väl men det blir fel, säger Marika Skärvik.

Att man vill vara omtyckt är en orsak till att empatin tar överhand. En annan är den konsensuskultur som präglar svenskt arbetsliv och där medarbetarna förväntas vara delaktiga i de beslut som fattas. Men det finns gränser för hur långt delaktigheten kan sträcka sig.

– Det är en idealistisk syn på livet att alla ska vara överens. Det låter ju fantastiskt, men människor fungerar inte så. Vi är olika och att bara kompromissa hela tiden går inte utan någon måste ta det yttersta beslutet och alla andra måste acceptera det.

För att inte hamna i situationer där medkänslan får övertaget gäller det att som chef kunna leda sin empati och reflektera över hur den kan användas på rätt sätt i olika situationer, menar Marika Skärvik.

– Det gäller att kunna skilja på sak och person. Det är en balans mellan det rationella tänkandet och empati. De som är duktiga på det brukar vara de bästa ledarna.

Inte alla chefer klarar av det här och många hoppar av för att de tycker att de blir för emotionellt involverade. Men det finns också chefer som saknar empati eller håller tillbaka den för att klara av chefsrollen.

– Många stänger av sin empati för att det blir ett störningsmoment när man ska göra svåra saker. Det kan man ha förståelse för. Tricket är att ha kvar sin empati men inte låta den styra en till beslut eller aktiviteter som blir helt motsatta än man tänkt sig, säger Marika Skärvik.