Så kan chefen ge psykisk första hjälp

De oroliga tiderna tror Charlotta Herlofson är en av förklaringarna till den ökade efterfrågan på stöd till medarbetare som mår dåligt.

– Har man en problematik sedan tidigare finns det en risk att det blir värre när det är kris och krig i omvärlden, sa hon när hon föreläste om psykisk första hjälpen nyligen på ett webbinarium arrangerat av Feelgood.

Om en medarbetare förändras på kort tid är det en varningssignal. Typiska tecken att vara uppmärksam på är att medarbetaren drar sig undan i sociala sammanhang, jobbar mer hemifrån, sover dåligt eller lättare hamnar i konflikter.

Enligt Charlotta Herlofson är det viktigt att våga möta en medarbetare som mår dåligt och bjuda in vederbörande till ett samtal.

– Jag tycker man ska ha en väldigt låg tröskel för att kalla till ett sådant samtal. Som chef kan det vara jobbigt och svårt att leda samtalet och då är det bra att ha en mall att följa.

Hennes tips är att hålla mötet i en lugn och avskild miljö, vara lugn och närvarande samt att uttrycka sin oro på ett empatiskt sätt.

– Det finns fortfarande stigma kring att inte må bra. Genom att uttrycka sig på ett icke-dömande och empatiskt sätt får man sin medarbetare att känna sig trygg.

Fallgropar att undvika

Men alla vill förstås inte öppna upp sig för sin chef eller för hr. Trots det kan ett samtal så ett frö som ger utdelning över tid, enligt Linnéa Elvander som också är psykolog på Feelgood.

Det finns förstås också några fallgropar att undvika. Som chef ska man inte försöka släta över situationen eller komma med oombedda råd eller lösningar.

– Vi vill så gärna ta bort personens lidande men det blir sällan hjälpsamt och det är inte din roll som chef. Om det hade funnits en enkel lösning hade din medarbetare inte mått så här dåligt.

Om en medarbetare hamnar i en akut kris är rådet till chefer detsamma – det vill säga att inte backa undan.

– Det är lätt hänt att gå förbi någon som fått en panikattack eller ett svårt besked eftersom det väcker jobbiga känslor hos oss själva. Sen är vi rädda för att göra fel och förvärra situationen. Det är väldigt synd, för om man vågar möta den som befinner sig i kris kan man göra en första viktig insats.