Så kan sexuella trakasserier förebyggas

Diskrimineringslagen anger vilka skyldigheter som arbetsgivaren har för att hantera och förhindra sexuella trakasserier. Men även den så kallade OSA-föreskriften, AFS 2015:4, har en viktig funktion, vilket arbetsmarknadsminister Ylva Johansson påpekade under Arbetsmiljöriksdagen nyligen.

– Vi får frågan ibland om sexuella trakasserier är diskriminering eller kränkande särbehandling och då brukar jag säga att det är både och, säger Ulrich Stoetzer, med dr och psykolog vid Arbetsmiljöverket som varit med och utformat föreskrifterna. 

Arbetsgivaren ska inom ramen för det systematiska arbetsmiljöarbetet se till att det inte finns faktorer som riskerar att leda till sexuella trakasserier eller annan kränkande särbehandling. Särskilt uppmärksam behöver man vara på arbetsbelastning, arbetsfördelning och organisatoriska förändringar. Dessutom ska det finnas rutiner på arbetsplatsen för att hantera kränkande särbehandling.

– Det ska vara klart och tydligt vem man vänder sig till, vad den personen i sin tur gör och framför allt hur en person som är utsatt snabbt kan få hjälp.

För att inte kränkningarna ska fortgå eller förvärras kan arbetsgivaren ta hjälp av företagshälsovården eller någon annan sakkunnig, står det i OSA-föreskriften. Det är också viktigt att de som utreder sexuella trakasserier eller andra kränkningar har tillräcklig kompetens, kan agera opartiskt och har de berördas förtroende.

Chefer och arbetsledare har ett särskilt ansvar för att förebygga, uppmärksamma och hanteras sexuella trakasserier och andra kränkningar. Därför är det viktigt att de har rätt kunskap och kompetens.

– Man behöver kanske en generell utbildning för att förstå de här frågorna. Men man ska ha också ha kunskap och kunna identifiera och hantera det här på sin arbetsplats utifrån de förutsättningar som finns där, säger Ulrich Stoetzer.

I föreskriften står det också att arbetsgivaren ska klargöra att sexuella trakasserier eller annan kränkande särbehandling inte accepteras i verksamheten. Ett gemensamt arbete kring bemötande och uppträdande kan vara en del av detta.

– Det kan vara ett sätta att jobba med de här frågorna. Man kanske inte bara behöver tala om vad man inte får göra, vilket är viktigt, men också hur vi ska förhålla oss till varandra och bete oss mot varandra.