”Det måste finnas möjlighet till återhämtning”

Antalet pågående stressrelaterade sjukskrivningar ökade med 25 procent förra året vilket är den högsta nivån någonsin för sjukskrivningar som är kopplade till stress. Det är främst mammor i åldrarna 30–39 år som drabbas.

En av dem som har upplevt hur det är att drabbas av en utmattningsdepression är läkaren Lotta Sjunnesson. När hon blev sjuk för åtta år sedan var hon mitt i karriären med ett krävande jobb som röntgenläkare. Resurserna på hennes arbetsplats var knappa och kraven höga. Trots det älskade Lotta Sjunnesson sitt jobb. Men så blev pressen för hög.

– Jag hade inte sovit bra på väldigt länge och var helt uppe i varv. Till slut tvingade min man mig att gå till vårdcentralen. Där slutade det med att jag bröt ihop och storgrät. Läkaren sjukskrev mig först i fem veckor och skrev en remiss till en psykolog.

De fem veckorna skulle visa sig bli sju månaders heltidssjukskrivning.

Kom som en chock

I dag är Lotta tillbaka på sin gamla arbetsplats men på en ny avdelning. Hon jobbar deltid och ägnar en del av övrig tid åt att skriva. För ett år sen kom hon ut med boken ”Jag ligger på soffan – en bok om utmattning” (Idus förlag) som beskriver tiden då hon var sjukskriven och hur det var att bara ligga där på soffan och varken kunna läsa, skriva, laga mat, umgås med någon eller ens tömma en diskmaskin.

– Det absolut värsta var att inte orka med mina barn. Jag kunde inte läsa en enkel barnbok för min yngsta son och min hjärna blev överbelastad när två av mina barn pratade med mig samtidigt. Jag blev arg på dem och orkade inte med stöket. Sedan fick jag så klart dåligt samvete, minns Lotta Sjunnesson.

För Lotta kom det som en chock att även hon kunde drabbas. Visst hade hon sett människor i sin omgivning gå in i väggen, men hon tyckte ju så mycket om sitt arbete och hade bra stöd hemifrån så hon tänkte att det inte kunde drabba henne. Lotta och hennes man delar lika på livspusslet så för henne var det framför allt på arbetsplatsen som bägaren rann över.

– Det fanns ingen tid till återhämtning, ingen tid till reflektion. Det var ett ständigt pussel, varje dag och jag kände att jag inte räckte till för mina patienter. Jag blev avbruten och släckte bränder hela tiden.

Bra stöd från arbetsgivaren

Lotta tycker att hon fick bra stöd av sin arbetsgivare när hon blev sjuk och även när hon skulle komma tillbaka efter den drygt sex månader långa heltidssjukskrivningen. Ingen ifrågasatte att hon var hemma så länge och när hon kom tillbaka till jobbet slapp hon delta i möten och kunde trappa upp gradvis.

Efter några månader reagerade Lottas läkare och psykolog på att hennes tillfrisknande gick för långsamt. Hon arbetade kvar på samma arbetsplats där hon hade blivit sjuk och de funderade på om det var orsaken. Lotta valde, efter stor vånda, att byta avdelning. Bytet gick bra och hon arbetar fortfarande kvar på den avdelningen.

– Om du ska gå tillbaka till samma arbetsplats och samma tjänst där du var när du blev sjukskriven, och arbetet var en bidragande orsak till att du blev sjuk, då ska du tänka dig för. Vad kan förändras? Det måste finnas möjlighet till återhämtning, säger Lotta.

Dålig sömn en varningssignal

Forskning har visat att den som en gång har drabbats av utmattningssyndrom har större sårbarhet för att bli sjuk igen. Numera har Lotta lärt sig att se tecknen i tid, att stanna upp och pausa i stället för att ösa på.

– Det är nog olika för alla, men för mig handlar det om sömnen. När jag börjar känna att jag inte sover bra eller inte kan somna då vet jag att det är dags att reflektera över min situation. Träning är också en stor ventil för mig. Utan träning vet jag att jag får svårare att återhämta mig.

Även om det ännu inte har gått så långt som till en sjukskrivning finns det mycket man kan göra. Stressförebyggande arbete är en av Lottas hjärtefrågor och något hon föreläser om idag.

Små pauser gör stor skillnad

–  Självklart ska det stora arbetet ligga på organisations- och samhällsnivå, men samtidigt finns det mycket man kan göra som enskild individ för att hindra sig själv från att tippa över kanten. Jag tror att man kan förändra stora saker med små steg, säger Lotta Sjunnesson och ger några konkreta tips:

– Lägg in mikropauser i din arbetsdag. Det kan vara så enkelt som att resa dig från stolen och göra tio knäböj, gå och ta ett glas vatten eller titta ut genom fönstret i någon minut. Eller ännu bättre: ladda ner en avslappningsapp och lägg in tre minuters avslappning under arbetsdagen. Glöm inte heller att lämna datorn och ta en riktig lunch. Det är små grejer, men de gör stor skillnad.