Anhörigvård får kvinnor att lämna yrkeslivet

Omkring 1,3 miljoner svenskar vårdar en anhörig samtidigt som de är yrkesverksamma, en siffra som förväntas öka i takt med att vi måste arbeta längre. Det var med bakgrund av detta som Joana Vicente, forskare vid institutionen för hälso- och vårdvetenskap vid Linnéuniversitetet, bestämde sig för att titta närmare på anhörigvård.

– Kraven på de som kombinerar arbete med anhörigvård är stora, samtidigt finns det lite kunskap om den här gruppen och ett stigma i yrkeslivet som gör att många inte berättar på sina arbetsplatser att man vårdar en anhörig. Man kan exempelvis vara rädd att det uppfattas som att kollegorna får göra vissa av ens arbetsuppgifter för att man behöver gå tidigare från jobbet, säger hon.

Stora könsskillnader trots lika villkor

Studiens resultat visade att cirka 40 procent av yrkesverksamma kvinnor och män upplever en minskad arbetsförmåga till följd av anhörigvårdandet. Var tredje upplever också att det är svårt att studera eller göra karriär på grund av det. Men kvinnors arbetsförmåga begränsas mer än mäns. Var sjätte yrkesverksam kvinna som vårdar en familjemedlem, eller hjälper någon som står dem nära, går ner i arbetstid och mer än dubbelt så många kvinnor som män, sju respektive tre procent, slutar att arbeta helt i samband med att de vårdar en närstående.

Joana Vicente blev förvånad över resultatet.

– Jag förväntade mig inte de här stora könsskillnaderna. Sverige ligger i framkant, vi har både policys och lagstiftning som ska garantera lika villkor för män och kvinnor. Sverige är dessutom ett land som sticker ut globalt när det gäller hur många kvinnor som är fulltidsarbetande, säger hon.

Viktigt att ge rätt stöd

Hon tror att en förklaring är att männen i studien i större utsträckning var egenföretagare vilket kan innebära att de har mer flexibel arbetstid än kvinnorna och därför lättare kan anpassa schemat efter behov men studien visade också att kvinnors och mäns vårdinsatser skiljer sig åt.

– Kvinnor lägger både fler timmar på sitt vårdande och står för ett mer personligt, nära vårdande, som att hjälpa till med personlig hygien, ge mediciner och liknande, medan männen i större utsträckning hjälpte till med praktiska aktiviteter och finansiellt stöd, som att ta kontakt med vårdinstanser eller betala räkningar, säger Joana Vicente.

Kvinnorna uppgav också i större utsträckning att vårdandet upplevdes som en belastning.

Joana Vicente tycker att kunskapen om hur anhörigvård påverkar arbetskapaciteten är viktig för att utforma bättre stöd till den stora gruppen yrkesverksamma anhörigvårdare.

– Vi behöver öka medvetenheten i samhället om att de här personerna finns för att kunna ge dem rätt stöd att fortsätta vara yrkesverksamma. Att känna sig tvungen att lämna sitt arbete innebär stora ekonomiska konsekvenser, både på kort sikt och på längre sikt i form av låga pensioner. För många som vårdar en anhörig är också arbetsplatsen något av en fristad, en avlastning, som bidrar till att man mår bättre, säger hon.