Ann blev ljudkänslig av jobbet på förskolan

Det är förmiddag på Lindåsens förskola i Laxå. På avdelningen Räven har leken just kommit i gång efter morgonens samling. Mitt på golvet bygger några barn i treårsåldern koncentrerat ett torn av klossar. Plötsligt kommer en yngre kompis in i rummet och rasar glatt tornet. Ljudet som uppstår när klossarna faller i golvet är högt, men inte lika högt som de äldre barnens protester. En helt vanlig dag på en helt vanlig svensk förskola med andra ord. Fylld av lek, skratt och gråt i en högljudd mix.

Ann Ramqvist, 36, har arbetat i förskolan i hela sitt yrkesliv – först som barnskötare och sedan tio år tillbaka som förskollärare. I dag arbetar hon på en avdelning för två- och treåringar på Lindåsens förskola. Hon brinner för pedagogiken och älskar mötet med barnen. Men det finns baksidor med jobbet – ljudnivån.

– Även om vi hela tiden jobbar med ljudnivåerna så går det inte att undvika att det blir högljutt ibland när barnen leker eller om någon är ledsen och gråter. Även glada barn låter ju och det måste de få göra. Men det påverkar oss mer än vi tror, säger Ann.

Då blir ljuden för mycket

Hon har alltid varit känslig för ljud, men det blev ännu tydligare efter en sjukskrivning för utmattning för tre år sedan.

– Jag märkte både innan jag blev sjukskriven och framför allt när jag kom tillbaka att jag blev väldigt påverkad av ljuden runtomkring mig. Speciellt plötsliga ljud, som när barnen hamnar i konflikt och skriker högt eller om någon börjar gråta. Eller när någon plockar ur disken ur maskinen och slamrar med bestick och porslin. Det riktigt skär i öronen, säger Ann som ofta upplever att hon är trött på ljud när hon kommer hem från jobbet.

Jag älskar att lyssna på musik och sjunga, men vissa dagar är jag så slut efter jobbet att jag bara vill ha det tyst omkring mig när jag kommer hem.

– Jag älskar egentligen att lyssna på musik och sjunga, men vissa dagar är jag så slut efter jobbet att jag inte klarar av det utan bara vill ha det tyst omkring mig när jag kommer hem. Likadant med tv:n – jag har alltid väldigt lågt ljud på den om jag är själv för jag orkar inte med höga ljud när jag är ledig. Jag vill bara ta bort det som skapar ljud för det stressar och gör mig trött.

Även det sociala livet påverkas. Vissa dagar orkar Ann inte med att umgås med vänner på fritiden så som hon egentligen skulle vilja, för hon vill bara ha det tyst och lugnt omkring sig.

– Att träffa en vän i taget kan funka, men blir vi flera, och speciellt om vi ska ses ute på stan i en livlig miljö då blir jag riktigt trött efteråt. Så det händer att jag säger nej ibland även om jag vill träffas, eftersom jag vet att det kommer vara uttröttande.

Känsligheten för ljud har också ökat med åren tycker Ann. Ljud som många kanske inte ens tänker på kan skapa obehag, som surret från värmepumpen, ljudet av tvättmaskinen eller kylskåpet som låter.

– Vissa dagar är jag extra trött på ljud efter jobbet och då är det som om de här jobbiga ljuden blir förstärkta.

Ljudkänslighet är ett utbrett problem i förskolan

Ann Ramqvist är inte ensam om sin upplevelse. I en ny studie vid Göteborgs universitet tittade forskare på hur självupplevd ljudkänslighet och ljudtrötthet påverkar arbetsfunktionen och vilka samband det har med sjukskrivning, med speciell fokus på personal i förskolan. I studien som leddes av Sofie Fredriksson, legitimerad audionom och medicine doktor vid institutionen för arbets- och miljömedicin vid Göteborgs universitet, tillfrågades 10 000 kvinnor varav drygt 6 000 svarade. Av dessa arbetade 57 procent i förskola eller skola. Studien är en uppföljning på en tidigare studie där forskarna såg att 71 procent av de förskollärare som var med upplevde ljudtrötthet efter en arbetsdag jämfört med bara 32 procent i en kontrollgrupp som arbetade i andra yrken. 39 procent upplevde obehag eller fysisk smärta i öronen av vanliga vardagsljud minst en gång i veckan (18 procent i kontrollgruppen).

– I den senaste studien såg vi en mer än fördubblad risk för nedsatt arbetsförmåga och nästan lika hög risk för sjukskrivning bland de kvinnor som upplevde att de var ljudkänsliga eller ljudtrötta jämfört med de som inte hade dessa besvär, säger Sofie Fredriksson och tillägger:

– Det intressanta är att detta är personer som i de flesta fall inte har någon annan form av hörselnedsättning, utan enbart just den här känsligheten och tröttheten.

Sambandet var kvar även efter att forskarna hade justerat för bland annat självrapporterat utmattningssyndrom.

– Många som har varit sjukskrivna för utmattning upplever en större känslighet för ljud, så visst finns det ett samband med stress. Men även enbart höga ljud och buller, som leder till hörselbesvär, kan bidra till ljudtrötthet och ljudkänslighet. Så det kan drabba alla oavsett stressnivå, säger Sofie Fredriksson.

Forskarna kunde också se att ju svårare besvär man upplevde, desto högre var risken för nedsatt arbetsförmåga och sjukskrivning. Detta avspeglades också i intervjuer som gjordes bland förskollärare. Till exempel svarade några att de inte längre kunde läsa högt för en barngrupp på grund av sina besvär. 

– Jag som audionom tycker det är jätteintressant eftersom det visar hur viktigt det är med hörselrehabilitering för att minska besvären. Vi behöver bli bättre på att integrera audionomer i den övriga vården, så att vi lär oss av varandra och så att varje patient kan få rätt behandling, så är det tyvärr inte i dag.

Vägen mot en lugnare arbetsmiljö

Hur ska man då komma till rätta med problemet i en arbetsmiljö som förskolan, där ljudnivåerna är höga samtidigt som det är svårt att undvika dem? Att ständigt bära öronproppar är tyvärr ingen hållbar strategi. Dels riskerar de att stänga ute ljud som man måste vara uppmärksam på, till exempel barngråt. Men det finns fler nackdelar.

 – Risken är att du överskyddar dig om du ständigt bär hörselskydd, och att du då blir överkänslig även mot helt vanliga, ofarliga ljud, säger Sofie Fredriksson.

Samtidigt finns det situationer där audionomerna absolut rekommenderar hörselskydd, till exempel om du håller ett skrikande barn i famnen.

– Det som gör det extra komplicerat är att du ju faktiskt behöver lyssna på det du vill avskärma dig ifrån, som barnens skrik eller prat. Det ger en kognitiv belastning som också tycks skapa en form av stress.

Hon medger att det är svårt att göra rätt i praktiken. För vem har tid att leta fram ett par hörselskydd när ett litet barn plötsligt börjar gråta och behöver tröst?

– Visst är det svårt, därför behöver vi prata mer om det här problemet och vara öppna med att det finns en ökad risk när man jobbar inom förskolan och inom förlossningsvården som är en annan utsatt arbetsplats vi har studerat tidigare.

Generellt verkar det saknas en systematik i hur man ska förbättra ljudmiljön ute på arbetsplatserna. Många av de förskollärare som deltog i studien sa att de själva har behövt ta eget ansvar för att anpassa sin arbetsmiljö och hantera den svåra ljudmiljön för att kunna fungera på arbetet, bland annat genom att ta med egna öronproppar. Det känner Ann Ramqvist igen.

– När jag kom tillbaka efter min sjukskrivning kände jag ett stort behov av att ta tag i ljudmiljön på jobbet, men jag fick ordna mycket själv. En grej jag gjorde var att ta med mig ljuddämpande tyg att lägga i alla lådor, som jag fått över vid en köksrenovering hemma. Tyvärr kan jag inte bära öronproppar på grund av eksem i hörselgångarna.

Precis som för Ann Ramqvist upplevde flera av förskollärarna i studien att deras fritid påverkades av hörselbesvären.

Många pratade om att de inte får återhämtning på jobbet utan måste ”betala på fritiden”.

– Många pratade om att de inte får återhämtning på jobbet utan måste ”betala på fritiden”. De väljer bort middagar, socialt umgänge och kan inte lyssna på musik när de är lediga trots att de vill. En del pratade även om att de upplever en slags kommunikationströtthet när de är lediga och helst gör aktiviteter där de inte behöver vara sociala och kommunicera, som att jobba i trädgården, säger Sofie Fredriksson.

Även om det är svårt att hitta lösningar har Sofie Fredriksson och hennes kollegor fått in många idéer från deltagarna i studien kring hur de hanterar problemet. Ett sådant är att införa ljudvila på arbetsplatsen.

– Vissa hade bestämt gemensamt att det var helt okej att sitta tyst i personalrummet med sin mobil eller en bok på rasten, utan krav på att vara social. Andra valde att ta en promenad själv på sin rast för att vila öronen, säger Sofie Fredriksson.

Bild: Pia Gyllin

Ann Ramqvist, som även är skyddsombud på sin arbetsplats, är väl medveten om problematiken med ljudnivåerna och hon är en av de som går i bräschen för att jobba med detta på Lindåsens förskola. Sedan hon kom tillbaka efter sjukskrivningen har de gjort flera anpassningar. Allt från att lägga ljuddämpande tyg i alla lådor till att byta ut leksaksbilar med plastdäck till bilar med tystare gummidäck.

Nu har vi bytt ut allt till tyglådor och det blir faktiskt stor skillnad.

– Förr hade vi lego och klossar i plastlådor som lät jättemycket när barnen lekte med dem. Nu har vi bytt ut allt till tyglådor och det blir faktiskt stor skillnad, säger Ann och fortsätter:

– Det finns massor att göra när det kommer till den fysiska miljön och vi är inte iland ännu, men vi jobbar på det.

Arbetet med att få till en bättre ljudmiljö handlar minst lika mycket om det pedagogiska arbetet som det fysiska, påpekar hon. För ett år sedan började de jobba mer med språkstödjande lärmiljöer på Lindåsens förskola.

– Barnen på vår avdelning är ju så små att vissa inte ens har ett språk ännu. Så vi använder ofta tecken som språkstöd, vilket har hjälpt mycket. Nu kan även de minsta barnen förmedla vad de vill utan att skrika eller gråta för att få de vuxnas uppmärksamhet. Det är även gjort oss pedagoger mer uppmärksamma på barnens signaler.

Ljudnivån är dessutom ett viktigt samtalsämne vid samlingen och matbordet.

– Jag säger ofta till barnen att vi ska prata med små bokstäver för att alla ska kunna höra vad de säger och ingen ska få ont i öronen.

Det händer att Ann får höra av sin omgivning att hon är överkänslig när hon klagar över hög volym, jobbigt skrammel eller andra störande ljud, men det tar hon oftast med ro.

– Visst kan det trigga mig lite ibland och kännas tråkigt, men jag tänker att jag gör ju detta för att vi alla ska ha det bra på jobbet. Jag lyfter det som är bra för alla, även barnen. Om jag som vuxen mår så här av alla höga ljud, hur ska inte barnen må, som inte ens kan sätta ord på det. Det är ju deras arbetsmiljö också, säger Ann Ramqvist.