Språkträningen pågår hela arbetsdagen

Det är morgonmöte för medarbetarna på äldreboendet Ametisten i Solna. Runt bordet i personalrummet går gruppchefen Hibaq Farah igenom dagens arbete och de praktiska frågor som ska avhandlas. Det är som vilket vanligt personalmöte som helst, men i slutet av mötet händer det något som är lite annorlunda. Det är dags för dagens ord. Framför medarbetarna på bordet ligger en lapp med ordet ”respekt” – ett av värdeorden som ingår i den nationella värdegrunden för äldreomsorgen.

– Vad betyder ordet ”respekt” för dig? frågar Hibaq Farah och tittar runt på sina medarbetare.

Diskussionen är snabbt i gång och alla börjar bolla sina tankar kring vad ordet egentligen innebär – för dem själva, för de som bor på Ametisten och för deras anhöriga. Den korta lilla övningen som tar cirka en kvart är ett exempel på hur de arbetar aktivt med språket på Ametisten.

Foto: David Lagerlöf

– Först var det många som var osäkra när vi började jobba med våra värdeord på det här viset. Men när vi började lägga mening i orden, prata om vad de betyder för var och en, då hände det något och plötsligt blev ordet mer än bara ett ord, säger Hibaq Farah, som förutom sin roll som gruppchef också är ett av fyra språkombud på Ametisten.

Vinster för de boende och för arbetsmiljön

Hennes kollega, gruppchefen Zahra Sailsapoor, är också språkombud. Både Hibaq och Zahra har gått en utbildning för att lära sig att hjälpa och stötta kollegor som har ett annat modersmål än svenska. Men de är inte språklärare, det är en viktig distinktion.

– I början när vi startade fick vi mycket motstånd. Folk frågade ”Är ni språklärare eller? Tycker du att jag inte kan svenska? Att jag ska gå tillbaka till SFI?”. Men efter ett tag blev alla mer positiva, när de insåg vilken bra hjälp det är för dem att vi har språkombud på jobbet, berättar Hibaq.

Många medarbetare inom äldreomsorgen saknar tillräckliga kunskaper i svenska för sitt yrke. Samtidigt är äldreomsorgen en viktig väg in på arbetsmarknaden för många som kommit till Sverige i vuxen ålder. För att överbrygga den här bristen skapades rollen som språkombud som ett integrationsprojekt inom äldreomsorgen i Stockholms län för drygt tio år sedan. Språkombuden är helt vanliga anställda som har utbildats och fått i uppdrag att stötta kollegor med ett annat modersmål än svenska.

2021 fick Skolverket i uppdrag av regeringen att utbilda ännu fler språkombud och finansierar sedan dess utbildningar av språkombud, språkombudsutbildare och chefer i äldreomsorgen.

– Det är naivt att tro att det skulle vara friktionsfritt att anställa människor som inte har svenska som modersmål i en bransch som är helt beroende av kommunikation. Hela vårdbranschen bygger ju på möten mellan människor och då måste man känna sig trygg när man ska kommunicera med kollegor, boende och deras anhöriga, säger Tove Eriksson, utbildare och projektledare på Lära som är en del av vårdkoncernen Ambea där Ametisten ingår.

Tillsammans md Solna stad har hon utbildat flera språkombud inom Ambea och ser stora vinster, både i vårdkvaliteten för de boende och i arbetsmiljön för de som jobbar inom äldreomsorgen.

– Med språkombuden och språkutbildningarna skapas tillåtande miljöer där man får lov att träna språket på arbetsplatsen utan att någon skrattar, suckar eller himlar med ögonen. Det är oerhört viktigt för att våga prata.

Foto: David Lagerlöf

Roya Zand är verksamhetschef på Ametisten, som har hela 15 olika nationaliteter bland sina anställda. Hon berättar att det tidigare inte alls var ovanligt att hon hade möten med personalen där alla log och nickade med när hon informerade dem om olika saker, men när mötet var slut insåg hon att många inte hade förstått vad hon pratade om.

– De vågade inte säga att de inte förstod, utan satt bara och log. Det där känner jag igen av egen erfarenhet, när jag var ny i Sverige och osäker på språket gjorde jag samma sak. Men vi vill ju ha färre leenden och fler nyfikna frågor som visar att personalen har förstått vad jag har sagt.

Sedan de började med språkträning och språkombud på Ametisten har situationen blivit annorlunda. I dag ler ingen längre på personalmötena, säger Roya Zand lite skämtsamt.

– Och det är en bra grej, för det betyder att de förstår vad vi pratar om och de vågar ställa frågor när de inte fattar. Klimatet har blivit mer öppet och tillåtande. Och på slutet av våra möten ler vi och skrattar förstås!

Arbetsplatsen viktig för att lära sig språk

Språkträningen är inte bara förlagd till speciella möten utan pågår hela arbetsdagen och genomsyrar hela verksamheten. 

– Visionen är att språkträningen ska pågå hela dagen. Det ska inte vara konstigt att fråga en kollega om man inte förstår vad något betyder, eller att rätta en kollega som säger fel, säger Roya Zand.

Att arbetsplatsen är ett viktigt ställe för att lära sig språk visar en mängd forskning. Det är en sak att lära sig att traggla glosor och grammatik på SFI och något helt annat att prata yrkesspråk och föra en dialog med boende och deras anhöriga på arbetsplatsen. Undersköterskan Rahma Libah, som kommer från Somalia och är timanställd på Ametisten, bekräftar detta.

– Jag har bott i Sverige i elva år och gick på SFI när jag precis hade flyttat hit. Men det är jättestor skillnad på vad vi lärde oss där och vad jag har lärt mig här på jobbet. I skolan vågade jag inte alls prata lika mycket, utan satt mest tyst och var lite rädd. Men här på jobbet vågar jag mycket mer och då lär jag mig också mycket mer.

Kommunikation är ju dessutom så mycket mer än bara det talade eller skrivna språket. Det handlar minst lika mycket om kroppsspråk och tonläge. När man kommer från olika kulturer och har olika bakgrund kan det lätt hända att det blir missuppfattningar. Kanske kan ett korthugget svar tolkas som irriterat och avogt trots att avsändaren inte alls menade det så. Även här kommer språkombuden in och kan reda ut missförstånd.

– Vi pratar mycket om betoning, tilltal och hur man säger något. På svenska ger man till exempel ofta en uppmaning på ett väldigt försiktigt sätt: ”Skulle du kunna tänka dig att göra det och det?” medan man i andra språk är mer rakt på sak, vilket kan låta otrevligt på svenska. Sådant pratar vi om, säger Zahra Sailsapoor och tillägger att konflikterna har minskat och toleransen ökat sedan de började jobba aktivt med språket, men också stärkt medarbetarna, som nu är mer involverade i arbetet och tycker det är roligare på jobbet.

– Jag märker stor skillnad. De som hade jättesvårt med språket drog sig ofta undan och undvek många situationer som krävde att man förstod språket. Nu deltar de mer och är involverade på ett helt annat sätt.

I dag vågar jag prata i telefon med de anhöriga utan att vara orolig eller rädd för att säga fel eller inte förstå vad de säger.

Ute på avdelningen ringer det i telefonen och det är undersköterskan Rahma Libahs tur att svara. Tidigare kände hon ett stort motstånd för att ta telefonen, tänk om det skulle bli fel eller om hon inte förstod vad den som ringde till avdelningen sa? Numera är det annorlunda.

– Det är jättestor skillnad för mig nu. I dag vågar jag prata i telefon med de anhöriga utan att vara orolig eller rädd för att säga fel eller inte förstå vad de säger. Samma sak med de boende, nu är det mycket lättare att prata med dem också.

Hon uppskattar att klimatet har blivit öppnare och att det inte är konstigt att fråga varandra om man inte förstår eller att rätta till när något blir tokigt.

– Vi diskuterar ofta ord och språk med varandra på jobbet, och säger till om någon säger fel. Det är kul och ingen blir arg eller sur, tvärtom. Gruppcheferna hjälper oss också när vi inte fattar ett ord eller uttryck.

Dokumentationen är en annan situation där arbetsmiljön har fått ett stort lyft. Tidigare valde ofta medarbetare som kände sig osäkra på det skrivna språket en annan, mer praktisk arbetsuppgift, men i dag kan alla dokumentera i skrift. Till sin hjälp har de en speciell pärm som de kan gå in och bläddra i.

– Vi har tagit fram en pärm med olika ord och uttryck som har med vårt yrke att göra. Vi förklarar orden och ger förslag på synonymer. Till exempel att det är bättre att skriva ”avföring” än ”bajs” i en patientdokumentation. Eller förklarar skillnaden på ett lakan och en handduk, med bild på dem, så att det inte ska bli missförstånd om någon ber en kollega att hämta ett lakan i förrådet, säger Hibaq Farah.

Handlar om mer än bara språket

Det har blivit eftermiddag och utanför fönstren på Ametisten faller skymningen över en snöig gård. I personalrummet på nedre plan är det ombonat och mysigt med små lampor tända och kaffet är framdukat. Det är dags för veckans språkkafé – ytterligare en aktivitet inom ramen för språkstödet. En händelse som medarbetarna ser fram emot och flockas kring för att få delta i. Somliga väljer till och med att stanna kvar trots att de egentligen har slutat för dagen, bara för att vara med på språkkaféet. Men så har det inte alltid varit.

– I början ville ingen komma till språkkaféet och visa att de inte kunde språket så bra. Men sen bjöd vi även in svenskar och visade att det handlar inte bara om att lära sig språket, det handlar om kommunikation mellan arbetskollegor och då blev det mer och mer populärt, säger Hibaq. 

Under en period involverade de även några av de boende på Ametisten i språkkaféerna, vilket var väldigt uppskattat. Det blev snack om allt från svenska traditioner till sånger och mat vid olika högtider och de boende blev också något av lärare. Just nu har de dock pausat deras medverkan eftersom fokus under våren ligger på att lära sig yrkesmässigt språk.

Och att arbetet med språket har lett till goda resultat kan cheferna Roya, Zahra och Hibaq skriva under på. Deras medarbetare är öppnare, gladare och vågar ta för sig mer i dag än för tre år sedan.

– De har öppnat sig som en blomma och några av dem har till och med börjat plugga vid sidan om jobbet. Det känns helt fantastiskt, säger Hibaq Farah.