Sämre engagemang på digitala möten

Digitala möten har blivit vardag för många under pandemin och allt tyder på att de är här för att stanna. Media svämmar över av tips på hur man optimerar digitala möten och vad som går förlorat när man inte ses öga mot öga.

– Min erfarenhet är att formen för mötet, alltså om det är digitalt eller fysiskt, spelar mindre roll för om mötet blir effektivt eller ej. Ledarskapet och engagemanget hos medarbetarna är exempel på betydligt viktigare parametrar, säger Jens Edlund, universitetslektor på Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) i Stockholm.

Han har lång erfarenhet av den digitala tekniken, både i rollen att forska om densamma, men också som användare av digital mötesteknik. Redan i början av 2000-talet deltog han i Skypemöten inom europeiska forskningsprojekt.

– Då var fördröjningen av ljudet det största problemet och bilden var av så låg kvalitet att den inte gick att använda överhuvudtaget. I

Forskning saknas

I dag funkar tekniken för det allra mesta alldeles utmärkt, säger Jens Edlund.

Den nya undersökningen från USA är gjord av företaget Read som också säljer mjukvara som enkelt mäter olika parametrar under ett möte. Förutom talartid hos respektive deltagare och vilket klockslag man ansluter till mötet kan man få uppgifter om mötet startat på utsatt tid och om deltagarna haft video och ljud påslaget.  

– Jag tycker det är bra och objektiva mått, men det säger ju inget om hur effektivt mötet är eller om det är bättre eller sämre än fysiska möten, säger Jens Edlund.

Enligt honom finns det dåligt med forskning som objektivt utvärderat effektiviteten vid digitala möten och jämfört med fysiska. I de jämförande studier som finns har man i stället frågat deltagarna om deras upplevelse av mötet. Det har i grova drag visat att många inte tycker om digitala möten och att det i många fall beror på att tekniken inte fungerat.

– Men mötet kan ju fortfarande ha varit effektivt och uppnått sitt syfte, säger Jens Edlund.

Han leder själv en studie där målet är att jämföra just effektiviteten mellan digitala, hybrida och fysiska möten.

– Vi har inga resultat än. Just nu koncentrerar vi oss på att hitta bra mått för att utvärdera utfall vid möten med ett specifikt syfte, säger Jens Edlund.

Ny metod för att utvärdera möten

För att lyckas med detta i laboratoriemiljö har man utgått från en uppgift, kallad moon survival task, som i tidigare studier visats sig skapa stort engagemang hos deltagarna, vilket är en förutsättning för att mätningarna ska vara relevanta.

Uppgiften utgår ifrån att man kraschlandat på månen och ska förflytta sig hundra meter till en månbas. På färden ska man ta med sig 15 föremål som man ska hjälpas åt att rangordna.

Utifrån detta försöker forskarna hitta mått som visar om mötet varit effektivt eller ej.

– Om alla deltagare gör precis samma rangordning som innan mötet kan man säga att mötet varit meningslöst, men om de ändrat sig eller närmat sig varandras ståndpunkter har mötet haft effekt. Det är bara två exempel på hur man kan utvärdera utfallet, berättar Jens Edlund.  

Genom att låta deltagarna utföra uppgiften i både, digitala, hybrida och fysiska miljöer är tanken att man sedan ska jämföra resultaten.

Anledningen till att det finns så lite forskning kring effektiviteten av olika mötesformer tror Jens Edlund främst har att göra med att frågeställningen blivit relevant först under senare år när antalet digitala möten exploderat.

– Av naturliga skäl släpar ju alltid forskningen efter med några år, så det kommer säkert komma en hel del om detta framöver, menar han.

Den forskning som trots allt finns på området har inriktat sig på en annan slags teknik som användes i de digitala mötenas barndom.

– Man satsade helt enkelt på fel kort eftersom man inte trodde att den teknik som används i dag med Skype och Zoom hade någon framtid, säger Jens Edlund.