Konsten som klipulver och pratstartare

Det är inte Stockholms välkända landmärke vid Stureplan som SEB:s medarbetare syftar på när de säger "Vi möts vid svampen" till varandra. Nej, det är konstnären Carsten Höllers tre meter höga konstverk i form av en flugsvamp som förgyller en av terrasserna på bankens huvudkontor i Solna. Här, på SEB:s huvudkontor i Arenastaden, dit banken flyttade 2018, pryder inte mindre än 300 konstverk av 125 nordiska konstnärer arbetsmiljön för de 5 000 medarbetarna. En samling som kan göra vilken konstsamlare som helst avundsjuk.

– När bankens huvudkontor skulle flytta hit från våra kontor i Kungsträdgården och Rissne fattade vår ledning, med vd Annika Falkengren i spetsen, ett beslut om att sälja av all gammal konst som banken haft i sin ägo sen 1856 och satsa pengarna på en ny samling med samtida, nordisk konst. Det passade bättre in i den här moderna byggnaden, säger Martin Joanson, facility manager på SEB och ansvarig för konstsamlingen. 

Försäljningen inbringade hela 60 miljoner kronor, pengar som återinvesterades i den samling som i dag pryder bankens huvudkontor. Till sin hjälp att välja konstnärer och konstverk hade SEB konstrådgivarna CF Hill.

Vill skapa diskussion

– De fick i uppdrag att köpa in konst från unga nordiska konstnärer. Det skulle också vara fler kvinnliga än manliga konstnärer och en mångfald i etnisk bakgrund.

Vad är då den övergripande tanken med konstsatsningen på SEB? Det handlar inte bara om att smycka arbetsplatsen och skapa en trivsam atmosfär. Det finns en djupare idé om hur konsten kan bidra på arbetsplatsen. För konst på jobbet får faktiskt även lov att ta plats, att skava och skapa diskussion. Det är snarast ett av målen, säger Martin Joanson.

– Vi vill ha ett kontor som engagerar, skapar öppenhet, inspirerar och ifrågasätter. Självklart ska kontoret också vara en snygg mötesplats som man trivs på och som ger en glädjefylld känsla, men förhoppningsvis får ett och annat konstverk även besökare och anställda att börja prata om något som kanske inte är precis det ämnet man just då möts kring.

Bara ett verk har tagits bort

Ett exempel är verket "Grey Ghosts" av konstnären Ulf Rollof som väckt en del interna diskussioner. Konstnären har skjutit ett antal skott med revolver på skottsäkert glas och hålen har lämnat oregelbundna mönster i glaset.

– Vi har fått reaktioner kring detta verk. Vissa tycker det är olämpligt i en bank eftersom det kan associeras med bankrån, som ju några av våra medarbetare faktiskt varit utsatta för. Andra, som kommer från krigshärjade områden, har associerat skotthålen med trauman som de gått igenom, säger Martin Joanson.

Men efter dialog med dem som har reagerat och samtal om konstnärens syfte med verket – att han undersöker människans akuta bräcklighet och försök att skydda sig mot katastrofer – har det landat i att verket hänger kvar.

– Vi har faktiskt bara tagit bort ett enda verk ur samlingen efter protester. Det är en målning av Lena Cronqvist som illustrerar en flicka med blod på klänningen och som kan associeras med övergrepp. Efter protester från medarbetare valde ledningen att avyttra den tavlan, men det var ett undantag. Vi vill ju inte smeta ut vår samling utan den ska som sagt väcka känslor och skapa diskussioner.

För medarbetarna på bankens huvudkontor är konsten inte bara en trivsam utsmyckning eller ämne för diskussioner. Den är även ett hjälpmedel att hitta i det 72 000 kvadratmeter stora huset.

– Jag brukar säga till mina kollegor "vi möts vid gorillan" eller "vi träffas vid svampen", berättar Pernilla Wiklund, som arbetar med offboarding på SEB, när hon för första gången testar en av Jeppe Heins konstverk "Modified social bench" ute på terrassen och förvånas över hur bekväm den interaktiva skulpturen som är utformad som en soffa är.

– Jag hade inte fattat att man kunde sitta i den men den var ju riktigt bekväm!

Anordnar konstvisningar

Målningar, fotokonst, keramik, glas- och textilkonst och inte minst skulpturer. SEB:s samling har en bredd av konstnärliga uttryck. Ett av de mest iögonfallande verken är den 6,5 meter höga skulpturen "Stamina" av Cajsa von Zeipel som står i bankens ljusgård. Den tudelade kvinnobysten, som skapats specifikt för platsen, är inte bara imponerande i sin storlek, den för även medarbetare samman på ett högst konkret vis.

– Konstnären har kluvit bysten på mitten och placerat en liten skvallerbänk mellan delarna, där personalen kan sitta ner och samtala med varandra. Så det är ett interaktivt verk även om det är analogt, säger Martin Joanson.

För att så många som möjligt ska få glädje av konstsamlingen har banken fasta visningar på engelska och svenska för personalen, besökare och gäster. Ibland bjuds även konstnärer in för samtal kring verken.

– Intresset är stort och våra visningar är välbesökta, säger Martin Joanson och tillägger att trots att konsten tar så stor plats i de allmänna delarna så lyser den med sin frånvaro inne på kontoren.

– Det är ett medvetet val att hålla arbetsplatserna så neutrala som möjligt, där har man ändå så mycket stimuli i form av skärmar och ljud. Men visst finns det de som har framfört önskningar om att ha konst även på arbetsplatserna.

Konsten har en roll bortom det estetiska

Varför väljer då företag att satsa på konst? Företagsekonomistudenterna Ida Sjödin, som även studerat konstvetenskap, och Cinzia Cairone gjorde 2019 en studie kring hur företags konstsatsningar har initierats och vad syftet varit med dem.

– Det visade sig finnas flera olika syften, men genomgående var att företagen i studien såg konsten som både en personalfrämjande åtgärd och ett sätt att uppmana medarbetarna till dia-
log, nytänkande och kreativitet. Alla menade också att konsten hade en roll även bortom det rent estetiska, säger Ida Sjödin och tillägger:

– Det fanns tankar kring att konsten kunde öka produktiviteten hos medarbetarna och höja trivseln samt att det var varumärkesbyggande för företagen och ett sätt att göra sin arbetsplats mer attraktiv.

På flera av de arbetsplatser som Ida Sjödin och Cinzia Cairone undersökte hade medarbetarna skapat sig en personlig relation till konstverken och det blev protester om något konstverk togs ner. Det är något Martin Joanson på SEB också kan relatera till.

– Många av våra medarbetare vittnar om att de har starka relationer till vissa konstverk. Jag hade till exempel en visning av Peter Fries tavla "Vandring", när en av deltagarna berättade att han hade fått ett emotionellt starkt besked när han stod framför den tavlan en gång. Nu går han ofta tillbaka till just den platsen och tar en paus framför tavlan för det känns bra.

Studenterna blev upprörda

En annan arbetsplats som gjort konsten till en viktig del av sin arbetsmiljö är Handelshögskolan i Stockholm, Stockholm School of Economics. Här startade SSE Art Initiative 2013, på initiativ av de två forna studenterna Isak Nilson och Anna-Mi Fredriksson (numera Widman) samt skolans rektor Lars Strannegård. Sedan dess har skolan blivit något av en konsthall där studenter och lärare möts av konst vart de än vänder sig.

– Tanken med SSE Art Initiative är att öppna fönster mot verkligheten och få våra studenter att se andra delar av världen än de gör till vardags, men även att inspirera till samtal. Vi tror att konsten och samtalen kring den får oss att bli mer reflekterande, empatiska och att det gör oss mer nyfikna som människor, säger Pierre Guillet de Monthoux som är ansvarig för SSE Art Initiative.

Konsten på skolan blir ett frivilligt komplement till den traditionella undervisningen i ekonomi. Och, precis som på SEB, rör konsten ibland upp känslor även här. Detta blev extra tydligt för ett par år sen då man visade ett videoverk av konstnären Arthur Jafa i skolans atrium. Verket "Love is the message, the message is death" tar upp känsliga frågor kring afro-amerikansk kultur och rasism.

– Två av våra studenter, som själva hade afro-amerikanskt ursprung, blev upprörda över verket och bad oss ta ner det. Det var så emotionellt påfrestande för dem att passera det dagligen, säger Pierre Guillet de Monthoux.

Skolan gick studenterna tillmötes, men inte villkorslöst.

– De fick i uppgift hålla en workshop för våra andra studenter där de berättade historien bakom verket och varför de berördes så illa att de ville ta ner det. Det är just detta vi vill med konsten – tillåta att den gör människor förbannade och att använda sig av den energin för att påbörja samtal och på så vis få i gång en dialog om viktiga ämnen.

Skolledningens förhoppning är även att konstinitiativet ska locka fler studenter från andra delar av samhället än de som traditionellt har sökt sig till Handelshögskolan – att det ska öka mångfalden på skolan. Och det verkar som om de har lycktas. I dag är det allt fler utrikesfödda och utbytesstudenter från andra länder som söker sig till skolan.

– Konsten ska vara ett slags "intellektuellt klipulver" – den ska skava litegrann. Då har vi lyckats, säger Pierre Guillet de Monthoux.