"Digitala plattformar stödjer inte sociala relationer"

Miljontals människor världen över använder digitala plattformar varje dag i sitt arbete för att kommunicera med kollegor och chefer. Tekniken gör det möjligt att dela kunskap och information och har i mångt och mycket ersatt de fysiska möten vi tidigare hade på våra arbetsplatser. Men det tekniken inte kan ge oss är de sociala situationer och den bekräftelse och gemenskap som vi får i fysiska möten.

– Det är inte så konstigt. Om man ser historiskt på vårt arbete med datorer så har mycket av de här plattformarna utvecklats i förhållande till arbete, säger Christoffel Kuenen, forskare, adjunkt och programansvarig för interaktionsdesign vid Umeå universitet.

IT-företag som utvecklar digitala plattformar försöker analysera hur folk arbetar och systemen finslipas och justeras för att vi ska kunna jobba ännu effektivare. Däremot finns det ingen variabel i designen som har till syfte att vi ska bli mer sociala.

– Man kan se spår av andra människor men det finns ingen möjlighet att ha den direkta, ömsesidiga uppfattningen om andra människors närvaro. I vardagslivet har vi det hela tiden. Bara det grundläggande erkännandet av att du är där. Det är en av de saker som saknas i sociala medier – den mest basala kunskapen om att du existerar.

Kuenen jämför med hur man noterar andra människors närvaro när man är ute och går, vetskapen om att du ser mig och jag ser dig. I arbetssammanhang finns motsvarande tillfällen, till exempel de korta mötena och småsnacket vid kaffeautomaten.

– Hur understödjs det med de här verktygen? Man kan peka på historier som säger att de viktigaste besluten görs vid kaffeautomaten. De informella sociala stunderna på jobbet har visat sig ha stor betydelse, säger han.

Videosändningar och andra funktioner som finns i plattformarna ser ut att stödja den sociala samvaron, men fungerar ändå främst som arbetsredskap. Det är till exempel nästintill omöjligt att ge någon kollega ett bekräftande ögonkast i en videosändning eftersom vi inte riktar blicken mot videokameran utan mot själva skärmen. Inte heller chattfunktionerna motsvarar de spontana mötena på jobbet.

– Man måste med uppsåt starta en chatt med någon, vilket är något annat än att bara stöta ihop med någon, säger Kuenen.

Han vill inte gå så långt som att säga att plattformarna gör att vi känner oss socialt isolerade på jobbet, men han pekar på forskning som visar att många unga som är flitiga användare av sociala medier känner sig ensamma och isolerade.

För att skapa plattformar som stödjer sociala relationer krävs att de IT-företag och designers som utformar systemen tar hänsyn till den sociala dimensionen, anser Kuenen.

– Rent allmänt om vi vill att folk ska känna sig mer mänskliga måste vi göra det till ett kriterium för att utveckla systemen. En av de saker som vi borde försöka göra är att återge något som påminner om den basala erfarenheten av att vara tillsammans med andra människor som vi har i det vanliga livet, säger han.