Ökad psykisk ohälsa i spåren av friare yrkesval

Långt in på 1900-talet var det vanligt bland många unga att välja samma väg in i arbetslivet som deras föräldrar gjort. Industrin blomstrade och företagen sågs som trygga och stabila arbetsplatser som inte krävde mycket utbildning men ändå gav möjlighet till en yrkeskarriär. Akademikerbarn valde i sin tur att läsa på universitetet och det var inte ovanligt att man valde sina föräldrars yrkesbana, som till exempel läkare eller jurist. Men även om det fortfarande förekommer att unga går i sina föräldrars fotspår är det inte lika vanligt längre.

– Det mer direkta övertagandet av föräldrarnas yrkesroller har gått förlorat. Men det beror inte i första hand på att sättet att tänka har förändrats utan på en förändrad arbetsmarknad, säger Gunnar Gillberg, forskare i arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet.

Tidigare var det också möjligt att etablera sig på arbetsmarknaden redan i tonåren. Industriföretag och offentlig sektor rekryterade elever som precis gått ut grundskolan eller en kortare gymnasieutbildning och såg till att de fick fast arbete och utbildning internt.

– I dag är det få unga människor i 20-årsåldern som har en stabil vuxentillvaro. Man tvingas i hög grad ta stegen in på arbetsmarknaden via projektanställningar, tillfälliga anställningar, bemanningsföretag och den typen av osäkra arbetsförhållanden.

Samtidigt som arbetsmarknaden gått igenom stora omvälvningar till följd av bland annat avregleringar och globaliseringen har synen på arbete förändrats. "Du kan bli precis vad du vill" är ett mantra som politiker, skola och föräldrar upprepar och många unga drömmer om en fantastisk yrkeskarriär.

– Det positiva är att valmöjligheterna har ökat och möjligheten att hitta sin egen väg är större i dag. Baksidan är att alla de här valmöjligheterna kräver att man är ganska stabil och klarar av att fatta ganska svåra beslut som tidigare var ganska givna. Och det skapar mycket ångest hos unga, tror jag.

Vägen in i arbetslivet och drömjobbet blir inte enklare av att arbetsgivarna ställer höga krav på att man förutom rätt utbildning ska vara kreativ, självstyrande, socialt kompetent och bidra till företagens utveckling.

– Det är ganska höga krav som alla inte orkar leva upp till. Och de som inte orkar med hamnar i den lågkvalificerade tjänstesektorn med väldigt lite framtidsutsikter och karriärmöjligheter och låga löner, säger Gunnar Gillberg.

Att unga skulle vara mer intresserade av att självförverkliga sig och ha kul på jobbet än att ha ett fast arbete stämmer inte om man ser till forskning och de undersökningar som gjorts. Tvärtom ökar intresset för en stabil, trygg anställning med intressanta arbetsuppgifter och balans mellan arbete och fritid.

Men inte heller det framtidsscenariot lär vara alla förunnat, enligt Gunnar Gillberg. Han tror snarare att vi går mot en arbetsmarknad som dras allt mer isär med en ökad marginalisering som följd. I spåren av flyktingkrisen pratas det också allt mer om långlönejobb, sänkta trösklar in på arbetsmarknaden och försämrad arbetsrätt. Vinnarna blir huvudsakligen de som har rätt föräldrar, utbildning och nätverk.

– Det här kommer förr eller senare att leda till en tudelad arbetsmarknad där de resurssvaga kommer att arbeta inom den lågkvalificerade tjänstesektorn och befinna sig i en helt annan socioekonomisk situation än de som är välutbildade och jobbar inom den kvalificerade delen av arbetsmarknaden, säger Gunnar Gillberg.