Varannan mådde dåligt men få berättade

Simployer gjorde sin undersökning i november förra året och frågade 1 406 personer om deras upplevelser av att arbeta hemifrån under pandemin. Av de 502 personer som helt eller delvis arbetat hemifrån hade 46 procent upplevt ångest, oro, stress, depression eller rädsla för att den egna hälsan skulle bli försämrad.

Foto: Simployer

– När vi tittade på vilka faktorer som påverkade dem mest svarade 42 procent att det var avsaknaden av de sociala kontakterna, 35 procent angav rädsla för det egna fysiska måendet och 19 procent sa den dåliga arbetsmiljön hemma, säger Ida Ljungberg som är HR- och arbetsrättsexpert på Simployer.

Undersökningen visade också att det var dubbelt så många mellan 18 och 34 år jämfört med de över 55 som uppgav att de hade drabbats av psykisk ohälsa när de jobbade hemifrån under pandemin. Men det som Ida Ljungberg tycker sticker ut i undersökningen är att 40 procent av medarbetarna som upplevde psykisk ohälsa inte informerade sin arbetsgivare om det.

– Då kan man fundera på om de ens fått frågan om hur de mådde. Att medarbetare väljer att inte självmant berätta tror jag handlar om att det fortfarande finns stigma runt psykisk ohälsa och en rädsla för hur det ska bedömas och bemötas. Sen kanske vissa tror att arbetsgivaren inte har rätt kunskap för att kunna ge dem stöd.

Var femte fick inte stöd

Av de som faktiskt valde att berätta för arbetsgivaren att de upplevde psykisk ohälsa uppgav var femte att de inte hade fått tillräckligt med stöd.

– Det är anmärkningsvärt och ett tecken på att det finns mer att göra från arbetsgivarens sida. Jag tror att fler chefer behöver kunskap om vad som påverkar vårt mående, hur vår hjärna faktiskt fungerar och hur vi påverkas av till exempel känslan av ensamhet. Utan förståelse för orsaker till våra beteenden och känslor är det svårt för chefer att kunna ge ett gott stöd vid psykisk ohälsa.

Hon säger säger att chefen inte behöver sitta på hela lösningen däremot veta vad som krävs av arbetsgivaren ur ett arbetsrättsligt perspektiv och vad organisationen kan erbjuda för stöd, eller vart medarbetaren kan vända sig i stället.

– Som chef kan man börja med att inte bara fråga hur någon mår utan vara konkret och fråga ”upplever du dig ensam?” eller ”känner du tillhörighet med teamet”? Chefen behöver veta hur hen ska fånga upp svaret.

Ida Ljungberg menar att i ett förändrat arbetsliv där hemarbete vissa dagar i veckan blir legio så behöver man tänka på vilka chefer man rekryterar till en organisation. En ledare behöver kunna känna sig trygg i sitt ledarskap och veta vad de ska göra om någon inte mår bra. 

–  Cheferna måste också våga göra individanpassningar – med utgångspunkt i verksamhetens behov såklart, men att försöka hitta lösningar som funkar för individen, teamet och organisationen.