Fler smittas av djur när klimatet blir varmare

En zoonos smittar naturligt mellan djur och människa, vanligen via inand­ning, via direktkontakt med djur eller produkter med ursprung från djur, via en vektor som fästingar och insekter eller genom kontaminerat vatten, mat eller mark.

Covid-19 är långt ifrån den enda smitta som spridits från djur till människa och därefter fått global spridning. Faktum är att merparten av historiens mest spridda – och mest dödliga – sjukdomar har varit zoonoser. Från Digerdöden till Tuberkulos, Ebola, Salmonella, borrelia och samtliga globala influensapandemier. WHO beräknar att drygt 70 procent av alla infektionssjukdomar som identifierats hos människan har sitt ursprung hos djur, antingen vilda djur eller boskap och sällskapsdjur.

Djur- och naturnära yrkesgrupper i riskzonen

Även om det är uppenbart att zoonotiska sjukdomar är något som påverkar oss alla, och som vi alla måste ta ansvar för att motverka, finns det yrkesgrupper som är mer utsatta för risker kopplade till sjukdomsspridning från djur.

– Lantbrukare, slaktare, djurskötare, veterinärer och djurtransportörer har en nära och direkt djurkontakt. Sedan finns det skogsarbetare, parkarbetare, friluftsledare och jägare som löper en ökad risk att komma i kontakt med främst vektorburna zoonoser (*t.ex. smitta från fästingar, reds. anmärkning), säger Ann Albihn, professor på SLU och veterinär och laborator på Statens Veterinärmedicinska Anstalt, SVA.

Foto: Göran Ekeberg

Hon har länge forskat och föreläst om riskerna med zoonotiska sjukdomar och pekar på att även alla som hanterar livsmedel av animaliskt ursprung – inom matberedning, livsmedelsindustri och kök – också kan befinna sig i farozonen om man har bristande rutiner för hanteringen. Detsamma gäller arbetare som kommer i kontakt med avfall och restprodukter, som renhållare och olika typer av anläggningsarbetare.

Mänskligt beteende driver på zoonoser

Utvecklingen av zoonoser är nära sammanlänkat med hur vi ständigt ökat våra kontaktytor med djur och ekosystemet som helhet. Att vi reser mer medför en ökad risk för att nya sjukdomar snabbt får global spridning. Förändringar i användningen av jordbruksmark, djuruppfödning, djurtransporter samt förändrade förhållanden för vilda djur och att sällskapsdjur får följa med på utlandsresor är andra viktiga faktorer som kan påverka förekomsten av zoonoser i Sverige.

Klimatförändringarna underlättar spridning

En annan avgörande faktor som möjliggör framväxten och spridningen av nya sjukdomar – och som förändrar spridningen av redan kända smittor – är klimatförändringarna. Nya smittor kan till exempel introduceras på nya platser genom migrerande vilda djur och med insektsvektorer.

Foto: SMHI

– Förändringar i årstidernas klimatförhållanden och längd underlättar för vektorer som fästingar och olika insekter, smittämnen och värddjur att överleva och sprida sig till nya geografiska områden. Förändringar i årstidernas klimat och längd, i kombination med ett snabbt globalt transportsystem, underlättar även för att nya sjukdomar att kunna införas och fortsätta att spridas i Sverige, säger Karin Lundgren Kownacki, analytiker inom klimatanpassning på SMHI.

Riskerna kan enkelt minskas

Så vad kan och bör arbetsgivare och anställda göra för att minska riskerna för spridningen av zoonotiska sjukdomar?

Camilla Backlund är arbetsmiljöexpert på arbetsgivar- och branschorganisationen Gröna Arbetsgivare, som företräder tusentals medlemsföretag med verksamhet inom bland annat lantbruk, skogsbruk, djursjukvård och trädgårdsanläggning. Hon menar att det är svårt att minska risken för zoonoser med hjälp av ytterligare regleringar eller lagstiftningar inom arbetsmiljö och hygien. De som redan finns på plats är bra och det handlar snarare om att öka medvetenheten så att de faktiskt följs.

– Vi ligger långt fram när det gäller smittskydd i Sverige. Arbetsmiljöverkets föreskrifter om smittrisker ställer också krav på förebyggande åtgärder. Även inom djursjukvård och inom olika inriktningar inom lantbruk finns hygienkrav och smittskyddsprogram. Inom djursjukvården ser vi att risken för zoonotiska sjukdomar aktualiserats på senaste tiden på grund av husdjur från Ukraina som nu kommer till Sverige, samt införsel av smuggelhundar.

Både Ann Albihn och Karin Lundgren Kownacki pekar på att de allra mest utsatta yrkesgrupperna är de som arbetar närmast djur, exempelvis inom djurhållning och djursjukvård, men att även arbetare inom de gröna näringarna, såsom skogsbruk och jordbruk, behöver se över sina risker.

– Det handlar om att generellt hålla en god hygien, vaccinera sig vid behov, exempelvis mot TBE och att bära heltäckande klädsel när man vistas i naturen. Se alltid till att lämplig skyddsutrustning finns tillgänglig och att det faktiskt finns möjligheter att hålla en god hygien. Det finns ju också många positiva hälsoeffekter av att umgås med djur och vistas i naturen och man ska inte vara rädd för detta. Men det är bra att känna till riskerna och skydda sig för smitta, säger Ann Albihn.