Skadliga kemikalier risk i nya yrken

Bly, mangan, kvicksilver och lösningsmedel är exempel på kemikalier som påverkar hjärnans funktioner vad gäller minne, förmåga till planering, reaktionsförmåga och språkliga funktioner.

Den goda nyheten med senaste rönen är att risken att utsättas för kemiska ämnen som kan vara skadliga för hjärnan har minskat i svenskt arbetsliv. Samtidigt är en slutsats i Arbetsmiljöverkets rapport att det inte går att luta sig tillbaka och vara nöjd, utan att det gäller att fortsätta att förebygga kemiska risker som kan uppstå i nya yrkesgrupper.

– Skadliga ämnena dyker upp i nya sammanhang. Inom återvinningsindustrin i dag tar de hand om både batterier och elektronik som innehåller bly och kvicksilver, säger Gunilla Wastensson som är överläkare, medicine doktor och medförfattare till rapporten. 

Det är inte är farligt att utsättas för de halter som kan förväntas vid normala arbetsförhållanden – om gränsvärden och instruktioner följs. Men hög kortvarig exponering eller längre upprepad exponering vid relativt låga nivåer kan påverka hjärnans funktioner. Påverkan syns bäst om man mäter på en hel grupp.

– En nedsättning av de kognitiva funktionerna i hjärnan kan ibland vara svår att upptäcka hos en individ. Däremot kan det märkas subtila effekter på en hel grupp. Hos en svetsare som utsätts för mangan och bly kanske effekten inte syns, men på hela arbetsgruppen kan man se effekter på minnet, uppmärksamheten och motoriken.

Gunilla Wastensson säger också att i ett arbetsliv som ställer högre krav och där vi förväntas arbeta längre blir det svårt om de kognitiva förmågorna inte fungerar fullt ut. Då kan det bli en riskfaktor i sig om minnet sviker tidigare än väntat, om planeringsförmågan är försämrad och om motoriken påverkas så att man blir fumlig. Dessutom kan de kemiska ämnena påskynda hjärnans åldrande.

– Eftersom vi människor har olika känslighet för de kemiskt skadliga ämnena ska gränsvärdena alltid sättas med marginal. Och vi ska ständigt sträva efter att sänka exponeringsnivåerna på våra arbetsplatser.

Det gäller helt enkelt enligt Gunilla Wastensson att skydda hjärnan mot all negativ påverkan i arbetslivet och vara medveten om de kemiska risker som finns. Och att jobba förebyggande med riskbedömning, ha medicinska kontroller med blodprov, hålla utbildning om skydd, exponering och utrustning.