Personalens innovationskraft tydlig under pandemin

Många organisationer i offentlig sektor var inledningsvis förlamade när pandemin slog till. Verksamheten byggde då på att medarbetarna själva tog på sig eller blev tilldelade uppgifter som låg långt utanför deras vanliga ansvarsområden. Det säger Josef Pallas, professor i företagsekonomi, som intervjuat anställda i 30 olika yrken inom offentlig sektor om hur deras arbetsvardag påverkades av pandemin.

– Vi kan ta lärare som ett exempel. De fick försöka bedöma om elever var sjuka eller inte, hantera hur man skulle organisera köer till matsalen och lägga upp undervisningen när halva klassen plötsligt inte var närvarande på grund av sjukdom, sa Josef Pallas när han presenterade studien på ett seminarium arrangerat av Afa Försäkring.

Nya tankar om arbetets organisering

Pandemin visade på stor handlingskraft och kompetens hos personalen, enligt Josef Pallas.

– Det är så uppenbart att det finns en enorm inneboende styrka hos väldigt många professioner. Man fick uppfinna nya arbetssätt. Hur hantera asylsökande när man inte kan mötas till exempel?

Enligt Josef Pallas kunde den formella organisationen inte fullt ut hantera den innovation som medarbetarna bidrog med. Det blev en del konflikter när medarbetarna behövde mer frihet för att göra sitt jobb, samtidigt som det fanns ett strikt regelverk att förhålla sig till. Men många organisationer insåg att medarbetarnas innovativa synsätt behövdes.

– Organisationerna blev duktiga och inkorporerade de idéer och tankar som fanns hos professionerna. Men under pandemins gång faller rutiner inom den offentliga sektorn tillbaka till en formell styrning, sa Josef Pallas.

Enligt Josef Pallas väckte pandemin tankar på alternativa sätt att organisera offentlig sektor.

– Jag använder begreppet pandemikrati. Pandemin visade på möjligheten att minska byråkratin, mätbarheten och det vi kallar new public management och i stället utnyttja mer av medarbetarnas expertis och innovativa kraft.