Så släpper du jobbtankarna

”Vi använder svart humor och pratar om det vi upplevt”

Elin Jönsson, journalist och utrikeskorrespondent som bevakar kriget i Ukraina

På vilket sätt tacklar du känslan av hjälplöshet när du rapporterar från kriget?
– Ukrainarna tycker att det är jätteviktigt att vi är på plats för att rapportera. Det skapar mening i krigets meningslöshet. Jag känner ett ansvar att förvalta deras berättelser, att se till att de blir hörda. Så jag känner sällan hjälplöshet.

Hur hanterar du trauman för att det inte ska inkräkta på ditt personliga liv?
– När vi bearbetar och klipper i berättelserna blir det som terapi för oss. Det hjälper oss att närma oss både personen och historien. Vi har tillgång till psykologer, men jag bär sällan med mig traumat hem. Om jag däremot inte lyckas få ut ett reportage, eller om textningen inte fungerar, då känns det för djävligt. Jag blir förkrossad när jag inte kan förmedla det ofattbara och tragiska som människor har delat med sig av.

Hur stänger du av krigets ekon när du arbetat klart för dagen?
– På fältet är vi ett tajt team – fotograf, fixare, chaufför – och vi pratar väldigt mycket. Vi använder svart humor, äter tillsammans efter tuffa dagar och bearbetar det vi upplevt i stället för att isolera oss på våra rum.

”Promenader, musik och poddar hjälper mig”

Thomas Andersson, kundservicehandläggare på Kronofogden i Göteborg

Vilken är den största utmaningen med att möta individer i ekonomisk kris?
– Det handlar om att ge ett bra första intryck för att bygga förtroende och en positiv dialog. Eftersom våra samtal ofta väcker starka känslor försöker jag läsa av individen för att anpassa mötet så mycket som möjligt.

Är det svårt att hålla distans när du möter människor som mår dåligt?
– Nej, jag är tydlig och håller mig alltid till min yrkesroll och låter inte mina egna känslor påverka. Detta är något jag har blivit allt bättre på genom åren.

Har ditt arbete med skuldsatta personer förändrat din syn på pengar i ditt eget privatliv?
– Inte direkt. Men jag har blivit stärkt i min uppfattning om att man bör undvika att köpa konsumtionsvaror på kredit för pengar man inte har. Jag ser ofta hur små krediter med höga räntor snabbt kan växa till stora belopp.

Hur kopplar du av när du kommer hem?
– Så fort arbetsdagen är slut släpper jag jobbtankarna. Det är en del av min integritet och det är viktigt för mig att göra så för mitt eget välmående. För att få ny energi tar jag en promenad eller lyssnar på musik och poddar.

”Jag försöker att inte leva mig in i offrets sista tid i livet”

Kelda Stagg, kriminaltekniker och expert på förruttnelse hos avlidna personer, Stockholm

Vilken metod använder du för att hålla känslorna i schack när du lämnar en blodig brottsplats?
– Att inte leva mig in och föreställa mig offrets sista tid i livet. Min uppgift är att objektivt undersöka en brottsplats, och jag skulle påstå att objektiviteten är lika viktig på ett emotionellt plan. Börjar man sätta sig in i offrets förmodade känslotillstånd och panik så blir det överväldigande.

Hur gör du för att skifta från kriminalteknikerns skärpa till ditt hemma-jag?
– På väg till och från jobbet ser jag till att lägga märke till sådana saker som man tidigare bara tog för givet. Det kan vara en mjuk bris mot kinden, värmen från de få solstrålarna på vintern, dansande höstlöv på marken eller bara en gullig hund med fladdriga öron.

Skräms du inte av att se så mycket död och förruttnelse?
– Nej, precis som skapandet av liv är nedbrytningen av kroppen en del av människans och naturens kretslopp. Tänk vad coolt att naturen på egen hand kan bryta ned organiskt material till pyttesmå beståndsdelar. Det finns inget läskigt med det – bara fantastisk naturvetenskap!

”Styrketräning och Premier League får mig att släppa jobbet”

Thomas Blystad, specialistläkare i onkologi och palliativ medicin vid närvårdskliniken, Linköping

Har du hittat någon teknik för att skilja på patienternas känslor och dina egna?
– Jag tänker mig själv som patientens lots i nytt farvatten. Patienten är fortfarande kapten på skeppet, men jag har varit med på många resor och hjälper till med navigeringen. Jag vet var grynnorna finns och var man bäst skyddar sig mot oväder. Våra känslor är inte desamma då det är patientens resa vi gör.

Är det en utmaning att upprätthålla en professionell gräns när du hanterar döden så nära?
– Jag använder mycket av mig själv i mötet med patienter och anhöriga, och hoppas på så sätt skapa möten mellan två människor snarare än möten mellan patient och läkare. Genom att bli personlig upptäcker jag ibland saker i patientens liv som påminner mycket om mitt eget. Då är det svårare att fatta kloka medicinska beslut.

Hur gör du för att släppa arbetsdagen när du kommer hem?
– Jag mår bra av att träna regelbundet och har fastnat i styrketräning med kettlebells. Jag följer Premier League i fotboll och ser fram emot en kväll med stormatch på tv. Fotboll är jätteviktigt och helt utan betydelse på samma gång.