Publicerad 18 januari 2021

Jobbet ett dilemma för många med epilepsi

Epilepsi

Den som insjuknar i epilepsi riskerar att stöta på svårigheter i arbetslivet. Många drar sig för att berätta om sjukdomen av rädsla för att bli särbehandlade.

Epilepsi är en vanlig neurologisk sjukdom som drygt 80 000 människor i Sverige lider av. Sjukdomen kan uppstå när som helst i livet och den som drabbas behöver fundera över vilka risker som finns på arbetsplatsen. Foto: Göteborgs universitet

– Det handlar mycket om sunt förnuft. Undvik oacceptabla risker som att arbeta på höga höjder, vid vatten eller med farliga maskiner. Allt beror på anfallens typ och hur ofta de kommer, säger Johan Zelano, specialistläkare i neurologi vid Sahlgrenska universitetssjukhuset, som är bokaktuell med boken "Epilepsi i arbetslivet - en vägledning".

De flesta som får epilepsi blir anfallsfria av medicineringen och kan fortsätta arbeta utan några större problem. Andra kan ha återkommande anfall, svåra biverkningar av medicineringen eller andra sjukdomar i bakgrunden som påverkar arbetsförmågan. För lokförare, buss- och taxichaufförer och vissa andra yrkesgrupper innebär sjukdomen att de inte får fortsätta arbeta på grund av risken för anfall.

– Samhället har ställt upp de här reglerna och det är svårt att säga att det är fel, tycker jag. I vissa yrken är det inte lämpligt att ha epilepsi. Däremot kan systemet bli bättre på att stödja den som hamnar i den situationen.

För att kunna fortsätta jobba kan arbetet behöva anpassas utifrån arbetsförmåga och risker på arbetsplatsen. Det kan till exempel röra sig om att förstärka säkerheten kring vissa arbetsmoment, se över arbetstider eller arbetsuppgifter.

Det är också vanligt att man upplever att stress förvärrar sjukdomen, enligt Johan Zelano. Arbetsgivaren kan därför behöva se över arbetsbelastningen och underlätta för den anställde att själv styra över sitt arbete.

Ett annat problem är omgivningens attityder till sjukdomen. De som får epilepsi kan uppleva att de blir särbehandlade, till exempel att kollegor undviker dem eller att man får mindre kvalificerade arbetsuppgifter trots att man inte har några besvär av sjukdomen.

Därför väljer en del att inte berätta om sin sjukdom. Men det kan i sin tur leda till en ständig oro och att man undviker vissa arbetssituationer.

– De flesta av oss berättar ju inte om våra sjukdomar på arbetsplatsen. Det är egentligen ganska naturligt att inte berätta. Men då har man det här problemet med oron för anfall på jobbet, säger Johan Zelano. 

För att arbetsgivaren ska kunna förebygga risker och anpassa arbetet behöver man ändå berätta om sin epilepsi, vilket inte behöver innebära att ens kollegor får reda på det. För att öka förståelsen för sjukdomen kan arbetsgivaren också anordna utbildning på arbetsplatsen, på samma sätt som man utbildar i hjärt- och lungräddning.

– Det är en vanlig sjukdom. Man kan tänka sig att någon person någon gång kommer att få ett epileptiskt anfall på arbetsplatsen. Då är det är det bra att folk känner till vad det är och vad de ska göra om någon får ett anfall, säger Johan Zelano.

 

 

Fakta om epilepsi

  • Ungefär 81 000 personer i Sverige har epilepsi.
  • Diagnosen epilepsi får den som haft återkommande epileptiska anfall som inte framkallats av någon tillfällig yttre påverkan, så kallade oprovocerade epileptiska anfall.
  • Risken att få epilepsi är störst under det första levnadsåret och efter 70 års ålder.
  • Om du får ett enstaka epileptiskt anfall behöver det inte betyda att du har epilepsi.

Källa: Hjärnfonden

Taggar: Arbetsmiljöarbete