Publicerad 29 juni 2020

Sjukskrivningar riskerar öka efter krisen

Sjukskrivningar

Efter den stora finanskrisen på 1990-talet ökade antalet sjukskrivningar på grund av stress och utmattning. Men om det blir likadant efter coronakrisen är för tidigt att säga, enligt Kerstin Jeding, psykolog med inriktning på stressrelaterad ohälsa.

I folkhälsostatistiken syns tydliga spår av finanskrisen på 1990-talet. Psykisk ohälsa som ångest, oro, depression och sömnstörningar ökade. Särskilt stor var ökningen bland kvinnor. En förklaring till det kan enligt Anne Hammarström, gästprofessor vid Institutionen för epidemiologi och global hälsa vid Umeå universitet, vara att kvinnor drabbas dubbelt i en ekonomisk kris. Medan arbetsuppgifterna i kristider minskar i den mansdominerade varuproduktionen, så sker inte motsvarande på kvinnodominerade områden som skola, hälso- och sjukvård och omsorg. Men Kerstin Jeding, psykolog och tidigare vice vd på Stressmottagningen i Stockholm, påpekar att coronakrisen skiljer sig från tidigare kriser.

– Det här är inte en finansiell kris från början. Därför är det svårt att jämföra hur återhämtningen från coronakrisen blir jämfört med exempelvis finanskrisen på 1990-talet. Kerstin Jeding

I Sverige har historiskt sett fler varit sjukskrivna vid högkonjunktur än vid lågkonjunktur. Enligt IFAU – institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, kan en förklaring vara att människor helt enkelt inte vågar vara sjukskrivna under en lågkonjunktur av rädsla att bli av med jobbet.
Det finns också studier som visar att arbetslöshet leder till psykisk ohälsa. Även personer som har ett arbete under en lågkonjunktur mår sämre än under en högkonjunktur, visar forskning.

Ofrivillig isolering är också en faktor som kan påverka den psykiska hälsan negativt.

– Vi behöver rutiner för att må bra. När vi arbetar får vi struktur, tidsramar, aktivitet och kontakt med andra på köpet. Det gäller att försöka skapa rutiner även om livet inte är som vanligt, säger Kerstin Jeding.

Den som tappar sina rutiner kan bli påtagligt nedstämd på bara ett par veckor. Vilket i sin tur kan leda till att man hamnar i en depression ganska snabbt. Därför menar Kerstin Jeding att det är extra viktigt nu att arbetsgivare, kollegor och vänner håller kontakten med dem som vi tror kan ha fått förändrade eller sönderslagna rutiner, det vill säga korttidspermitterade, arbetslösa och andra som vi vet har det jobbigt.

Samtidigt som vissa branscher tvingas permittera och varsla personal så går sjukvården på högvarv. De kämpar med liv och död varje dag. Och det blir tydligt för många av oss just nu vad de gör för samhället och oss andra dag ut och dag in.

– Även om deras vardag just nu bara består bara av jobb och återhämtning verkar det finnas en stolthet och en kämpaglöd. Det är som om vården fått lite upprättelse i det så kallade psykologiska kontraktet, som till viss del består av lön och villkor, men också av att få andras erkännande och en meningsfullhet.

Coronakrisen försätter oss i ett ojämlikt läge där riskgrupper, smittade och uppsagda har det tufft. Samtidigt menar Kerstin Jeding att det kan upplevas som en tröst att fler är i samma situation. Och att vi också vet att isoleringen är tillfällig och gör skillnad för att inte fler ska smittas.

Hon tycker att det finns mycket hjärtligt och hoppfullt som kommit ur krisen, där företag har hjälpt varandra, likaså grannar, och där vården klarat omställningen och där samhället i stort visat handlingskraft.

– Att påminnas om att alla sitter i samma båt och att se att så många svarar på en samhällskris med att vara rådiga, konstruktiva och hjälpa varandra kan ge ökad sammanhållning och gott hopp om att vi ska klara av andra utmaningar tillsammans också.

Taggar: SjukfrånvaroCoronaviruset