Perfektionism får oss att prestera sämre

Socialpsykologen Thomas Curran är forskare vid London School of Economics och har skrivit boken ”Perfektionsfällan – att omfamna kraften i lagom bra”. Intresset för perfektionism väcktes av att han själv led av de höga krav han ställde på sig.

Att vara ambitiös och noggrann ska inte förväxlas med att vara perfektionist, enligt Thomas Curran. Det är en naturlig drivkraft att vilja göra bra ifrån sig. Men om man konstant pressar sig och ställer omänskliga krav på sig själv och andra blir det negativt.

Foto: Mondial förlag

– Perfektionister tror att de måste vara perfekta för att räknas och för att bli älskade av andra människor, sa han när han föreläste på webbinariet ”How to escape the perfection trap”.

Dagens unga ställer högre krav på sig själva

Thomas Curran har identifierat tre olika och ibland överlappande typer av perfektionism; de som kräver perfektion av sig själva, de som tror att omvärlden förväntar sig av dem att de ska vara perfekta och slutligen de som förväntar sig att andra ska vara perfekta och som därför blir överdrivet kritiska och dömande mot andra människor.

Genom befolkningsstudier, där samma frågor om krav och prestation ställts till unga sedan slutet av 80-talet, går det att se att den grupp som tror att omvärlden kräver perfektion av dem har ökat drastiskt de senaste 10–20 åren. En ökning som sammanfaller med de smarta telefonerna och sociala mediers intåg, kommenterar Thomas Curran.

– Dagens unga kämpar med mycket högre krav på sig själva än tidigare generationer.

Perfektionism är problematiskt eftersom det är en riskfaktor för depression, utbrändhet och ätstörningar, enligt Thomas Curran.

I arbetslivet leder det förvånande nog till sämre prestationer, något som han kallar perfektionism-paradoxen. Det har han visat i ett experiment där en grupp människor fick cykla på motionscyklar. Baserat på hälsodata fick de instruktioner om hur snabbt och långt de borde kunna cykla på en viss tid. När de avslutat fick samtliga deltagare höra att de inte nått upp till målet men att de fick försöka igen.

– Det som hände sen var intressant. De deltagare som inte var perfektionistiskt lagda presterade oförändrat eller till och med lite bättre på andra försöket. Men perfektionisterna presterade sämre eftersom skammen var så stor att de misslyckats första gången. De gav hellre upp eftersom deras drivkraft är att till varje pris undvika ett misslyckande.

Därför är det också vanligt att perfektionister prokrastrinerar, enligt Thomas Curran. Hellre än att riskera att misslyckas skjuter de upp arbetsuppgifter eller har svårt att lämna ifrån sig saker och säga att något är färdigt.