Uppmuntra flocken och må bättre!
Publicerad 28 maj 2019
Som föreläsare blir jag ofta tillfrågad om att komma till organisationer som står inför stora förändringar. De har precis satt igång med ett stort LEAN-projekt eller så konkurrerar de med andra om arbetskraft och vill bli mer attraktiva arbetsgivare.
De ber mig peppa för engagemang och förändringsvilja, eftersom de inser att alla som jobbar behöver bete sig annorlunda. Och jag kommer mer än gärna – jag vet ju att det är möjligt att utmana både tankar och beteenden.
Men jag talar inte om vikten av att förändra sitt beteende bara för organisationens skull, för det skulle aldrig fungera. Jag vet att jag måste börja på annat sätt. Ingen har någon förändringsvilja som inte först känner delaktighet och trygghet.
För att må bra på jobbet och uppleva någon slags arbetsglädje behöver vi känna oss inkluderade. Det spelar ingen roll hur mycket vi vill förändra oss eller hur mycket cheferna tjatar om vikten av förändring – vi behöver känna av vi tillhör gruppen.
Hur kan du och andra känna delaktighet och därmed glädje? Ett så enkelt tips som ”beröm varandra mer”, kan faktiskt få oanade effekter. När du får beröm som är äkta och ärligt, sjunker din kortisolnivå markant, du blir lugnare och därmed lite skönare att ha att göra med. Genom uppmuntran får du ett bevis för att du fortsatt får vara med i flocken. Detsamma gäller dina kollegor. Och i den viktigaste flocken, den som består av dina nära och kära, där är det ju minst lika viktigt att uppmuntra. Men visst kan det vara svårt, bland hav av smutstvätt och disk. Att gå runt och ”leta rätt”. Nästan provocerande … Men både hemma och på jobbet är det viktigare än vi tror att vi uppriktigt bryr oss om varandra, att vi firar segrar och ger varandra en kram eller en high five då och då.
När vi känner delaktighet, blir vi gladare och mer engagerade. När vi känner oss mer engagerade blir vi mer kreativa. När vi är kreativa kommer vi på smarta lösningar. Inte oväntat har organisationer med engagerade och kreativa medarbetare färre sjukskrivningsdagar än andra. Inte oväntat uppvisar de bättre resultat.
Vill du bidra till mer glädje? Kanske kan du göra det för arbetsgruppens skull – för att andra ska känna sig delaktiga – men gör det framför allt för din egen skull. Om du tänker på all tid du är på jobbet – minst 8 timmar på en dag, cirka 40 timmar på en vecka, 170 timmar på en månad, 2000 timmar på ett år … Visst är du värd att ha det lite roligare?
Ami Hemviken
Beteendevetare, föreläsare och fyrabarnsmamma. Aktuell med boken Le! Det är inte tanken som räknas.
Mer om Krönika
-
"Plötsligt får alla år av kamp ett namn"
Krönika
-
"Mitt inre arbetsmiljöombud heter Dagmar"
Krönika Kaffet puttrar och huset är tyst. Inget tangentknatter, inga röster. Jag styr över min tid och min energi. Frihet.
-
”Hjärnan – analog teknik som faktiskt funkar”
Krönika Jag är så gammal att jag kommer ihåg det papperslösa kontoret. Eller kanske borde jag förse frasen med ironiska citattecken, ”det papperslösa kontoret”?
Prenumerera på nyhetsbrevet
Ja tack, jag vill få nyheter, inspiration och tips till min mejl varje vecka – helt utan kostnad.
Papperstidning
Få tidningen till din brevlåda fyra gånger per år – helt utan kostnad. Du får fördjupande reportage, tipsinriktade artiklar och kan inspireras av hur andra jobbar med arbetsmiljö.
PrenumereraSenaste om Mer om arbetsmiljö
-

När barnets skolfrånvaro påverkar jobbet
Arbetsmiljöarbete Föräldrar till hemmasittande barn med omfattande frånvaro från skolan tvingas ofta gå ner i arbetstid – och en del blir sjukskrivna. För arbetsgivaren kan flexibilitet vara avgörande för att medarbetaren ska kunna fortsätta jobba.
-

Uppsagd – så tog jag mig vidare
Så gjorde vi Att bli uppsagd från jobbet kan vända tillvaron upp och ner. Men det kan också bli början på något nytt. En ekonom, en säljare och en busschaufför berättar om vägen tillbaka och en expert från Trygghetsrådet ger råd om vad arbetsgivaren ska tänka på.
-

”Vi lever här tillsammans”
Bildreportaget På Källunda Gård är ekologiskt lantbruk inte bara ett sätt att odla. Det är ett sätt att leva, där djur, jord och människor ingår i samma kretslopp och där bondens viktigaste uppgift är att förvalta det som ska leva vidare.