Konsten att jobba med människor

Adam Johansson har varit polis i sex år, han jobbar i yttre tjänst i ett lokalpolisområde i Stockholm och är också skyddsombud. Det han berörs mest av i jobbet är inte våldet eller döden i sig, utan förhållanden runt människorna som drabbas.

– När någon legat död i flera månader i en lägenhet och jag ser hur de haft det och hur ensamma de varit tar det på mig extra hårt. Sen är det såklart alltid känslomässigt jobbigt när det är barn inblandade på något sätt.

Som polis i yttre tjänst vet han inte vad som väntar under nästa arbetspass, vilket han menar är en stressfaktor. Det kan vara en händelse som vänder upp och ner på hans mentala tillstånd – som att en kvinna blivit våldtagen av en man hon har en relation med, att han tvingas skjuta en hotfull person eller ta hand om anhöriga till ett avlidet barn.

Det finns en rutin inom polisen att ha ett avlastningssamtal med gruppchefen eller arbetsledaren när man kommer tillbaka till stationen efter en jobbig händelse. Det finns också krisstödjare inom myndigheten som rings in vid behov.

– Jag tycker att krisstödjarna används för sällan. Det finns en vinst i att det är en professionell person utifrån som är med på första avlastningssamtalet och som man kan ha fortsatt kontakt med. En reaktion kommer inte alltid direkt efter en jobbig händelse utan kan komma lite i efterhand, kanske dagen efter eller nästa gång man är ledig.

Går inte att vara förberedd på allt

Adam Johansson berättar om terrordådet på Drottninggatan den 7 april för fyra år sedan. Den arbetsdagen steg han upp 05.00 för att gå en utbildning, men blev omdirigerat till tjänstgöring i ytterkanten av stan. Trots att han inte jobbade precis vid attentatsplatsen var det en anspänning för alla poliser i Stockholm den dagen. Han jobbade fram till 23 på kvällen och när han sen stod på pendeltågsstationen och skulle åka hem bröt han ihop och bara grät.

– Det går inte att vara mentalt förberedd på allt som kan hända när man jobbar som polis. Däremot går det att vara så förberedd som möjligt genom att träna konflikthantering, att lära sig hantera stress i både ett akut läge och på lång sikt. Det går också att dra lärdom av händelser som man varit ned om tidigare och prata om det med både chefer och kollegor.

Sen menar Adam att andra viktiga faktorer för att orka med den känslomässiga pressen är kost, sömn och återhämtning. Att hitta sätt att slappna av när man är ledig, det kan vara mental träning i form av meditation eller andningsövningar för att kunna komma ner i varv.

Privatlivet spelar in

– Privatlivet spelar såklart också in för hur man tacklar det känslomässiga i arbetslivet. En dålig natts sömn eller grubblerier om ett husköp kan göra att man blir mer känslig och lättare stressad på jobbet.

Han säger att kollegorna spelar en stor roll vad det gäller bearbetningen av det man upplever under arbetsdagen. I polisbilen kommer samtalen naturligt av sig själv.

– Jag tror att de samtalen betyder mest av allt. Vi har varit med om samma händelse, som ibland känns overklig – som på film, hört samma berättelser och sett samma saker. Det kan vara svårt för anhöriga att visa samma medkänsla som en kollega.

Har du någon gång ångrat att du blivit polis?

– Inte ångrat, men däremot ifrågasatt mitt val. Man ska hålla ett helt arbetsliv.

Poliser, socialsekreterare, vårdpersonal, lärare och präster jobbar alla inom det som kallas kontaktyrken. Alltså yrken där man tar ansvar för människors väl och ve på olika sätt. Och enligt psykologen och forskaren Anna Nyberg vid Stockholms universitet är de riskyrken vad det gäller sjukfrånvaro på grund av psykiatriska diagnoser och stressrelaterad ohälsa.

Kvinnor drabbas hårdast

I sin forskning har hon och kollegorna tittat på vad det är för faktorer i arbetsmiljön som påverkar och sett att det handlar om: hög ansträngning, låg belöning, lågt socialt stöd, organisatorisk orättvisa, låg kontroll över arbetstiden, höga känslomässiga krav och utsatthet för hot och våld.

– Tre av faktorerna spelade en större roll för sjukfrånvaron och den psykiska hälsan. Det var arbetstiden – att inte veta när arbetsdagen slutar eller när man kan ta rast eller får semester. Att hantera känslomässigt svåra situationer och utsattheten för hot och våld.

Och det är kvinnorna som drabbas hårdast. Enligt en rapport från Försäkringskassan från 2020 har kvinnor 31 procent högre risk för sjukfrånvaro i psykiatrisk diagnos än män. Det står också att kontaktyrken är välkända riskyrken för sjukfrånvaro – i synnerhet i psykiatriska diagnoser och stressrelaterad psykisk ohälsa.

Anna Nyberg och hennes kollegor gjorde en studie på lärare i grundskola och gymnasium där könsfördelningen är hyfsat lika. Det visade sig att de kvinnliga lärarna upplevde högre känslomässiga krav och sämre möjlighet att styra sin arbetstid än sina manliga kollegor.

– Tittar man samtidigt på stressfaktorerna i livet som helhet för lärarna så har kvinnorna en högre belastning på hemmaplan och får mindre återhämtning. De är också mer sjukskrivna.

Forskarna vet inte varför kvinnliga och manliga lärare rapporterar olika arbetsförhållanden trots att de har samma jobb. Anna Nyberg säger att det kan bero på att kvinnors och mäns arbetsbeskrivningar ser olika ut eller att kvinnorna har svårare att sätta gränser för sina åtaganden både hemma och på jobbet.

En jämställd relation underlättar

– Personer som tar ansvar är ju också väldigt tacksamma för en arbetsgivare. Kanske har kvinnorna högre förväntningar och krav på sig – både egna och andras. Det är viktigt att väga in hur det ser ut med jämställdheten på hemmaplan också för att komma åt den stressrelaterade ohälsan.

Krav och resurser kan vara olika för män och kvinnor inom samma yrke och det har troligtvis betydelse för att kvinnor är sjukskrivna för stressrelaterade diagnoser oftare än män, menar Anna Nyberg. Hon anser att ansvaret för att öka jämställdheten ligger på alla parter, dels på chefer som fördelar arbetsuppgifter och dels på kvinnorna själva och deras partners.

Vad betyder då socialt stöd, alltså kollegorna. Både polisen, socialsekreteraren, sjuksköterskan och behandlingspedagogen som är intervjuade till de här artiklarna säger att stödet från kollegorna betyder mest, där har de har sin ventil och någon som förstår vad arbetet innebär.

– Det sociala stödet ger en buffert att klara av stress. Och vi har sett i kvinnodominerade yrken att stödet från kollegorna på arbetsplatsen är viktigt för att må bra.

Och vad går det att göra åt de tre riskfaktorerna – arbetstid, känslomässiga krav och hot och våld? När det gäller hot och våld anser Anna Nyberg att det är viktigt att organisationer tar ansvar för hela händelsekedjan.

– Det gäller att arbeta förebyggande, fånga upp då hot och våld uppstår och införa åtgärder som minskar risken för att det ska hända igen och för att också stötta de anställda som drabbats.

Sen säger hon att de känslomässiga kraven är en ofrånkomlig del av arbetet i kontaktyrken, men med inbyggda pauser och stödfunktioner tror hon att det går att minska de negativa hälsokonsekvenserna.

– Kanske går det också att påverka sin arbetstid till viss del genom att göra medarbetare delaktiga så att även anställda i kontaktyrken kan uppleva flexibilitet.