Med känsla för djur och människor

Evidensia Södra Djursjukhuset, där Nina Hegefjärd jobbar som legitimerad djursjukskötare och skyddsombud, är en stor arbetsplats med cirka 150 anställda. Främst är det hundar och katter som behandlas och det finns både öppenvård och vårdavdelning, operationsavdelning och akutintag. Jobbet innebär både kvälls- och helgarbete.

– Det är ett jättekul yrke, men otroligt tufft. Vi jobbar med labb, röntgen och narkosapparater. Det är sjuka djur och mycket folk, man kan aldrig luta sig tillbaka. Men det är jättegivande. Jag har alltid gillat djur och nästan hela min familj jobbar med något omvårdnadsyrke.

När hon för drygt tio år sedan blev tillfrågad om hon ville bli skyddsombud visste hon inte vad det innebar. I dag är hon glad att hon antog uppdraget, men är samtidigt förvånad över hur abstrakt rollen är.

– Arbetsmiljö är så stort och allt som ryms i rutan för skyddsombudet. Ibland kan man känna sig lite otillräcklig. I andra roller vet man vad man har för uppgift, men här är det mycket 'hålla koll på', 'ha ett öga på' och att identifiera risker som andra inte tänkt på. Man blir aldrig klar. Att vara steget före kan vara lite tufft faktiskt.

Hon lägger stort vikt vid att se till att det finns rutiner för alla arbetsmoment.

– Och jag tjatar otroligt mycket om tillbud, för jag tycker det är så himla viktigt. Kommer de inte fram kan man inte förebygga.

När hon vid ett tillfälle gick igenom alla årets tillbud visade det sig att personalen vid hälften av alla bit- och rivskador inte använt de hjälpmedel som finns, som till exempel munkorg. Det gav en "aha-upplevelse" om vilken roll hög arbetsbelastning kan ha vid den här typen av tillbud, säger Nina Hegefjärd. I somras uppmanade hon kollegorna att skriva upp alla situationer när värmen blev ett problem. Resultatet blev många lappar till arbetsgivaren, liksom inköpta portabla fläktar och portabelt kylaggregat. Även belastningsskador är vanliga.

– Vi står i trånga utrymmen, man böjer sig och försöker anpassa sig till djurens nivå.

Arbetsmiljö är en stående punkt på alla arbetsplatsträffar och en gång om året genomförs en skyddsrond. Inom kort startas även en skyddskommitté – säkerhetsgruppen, där Nina Hegefjärd är ordförande. Men hon önskar mer input från sina kollegor.

– Slår man sig är det lätt att säga till. Men om det är för hög arbetsbelastning kanske man inte kommer till mig. Men tar man inte upp det kan man inte vara missnöjd. Vi är alla är ansvariga för varandras arbetsmiljö. Man måste bidra. Och allt kan man inte göra något åt. Vi kan inte påverka flödet av patienter på akutavdelningen, så ibland får man helt enkelt lägga in en till växel.

Så stressen kan också vara ett problem. Liksom hoten från rädda och oroliga djurägare. Hot som också lett till att undersökningsrummen förändrats: dörrarna öppnas utåt och att personalen alltid arbetar nära utgången.

– Man lär sig nya saker hela tiden och små detaljer kan göra jättestor skillnad. Det är det som är så kul med arbetsmiljöarbetet.