Små knep gör stor skillnad

Ursprungsdrömmen att starta skivbutik gick inte i lås eftersom skivbranschen blev digital. Att sälja gardiner var inte heller något för Anna Ekman. Av en slump väckte en annons om en byggmålarutbildning hennes intresse.

– Man fick betala målarbyxor, skor och utbildningsmaterial själv, men resten var gratis. Och det var bara att anmälda sig. Jag tänkte: 'Varför inte?'

10 år senare har Anna Ekman fast jobb på ett måleriföretag i Göteborg, uppdrag som fackligt förtroendevald, som kontaktperson för ett kvinnligt branschnätverk och som skyddsombud för kollegorna. Och hon trivs. Jobben varierar; ibland målar hon i lägenheter och villor, ibland ute på företag eller industrier.

– Målarjobbet kändes rätt, det stämde. Även om det var lite tyngre än jag trodde, det är en hel del bärande med färgburkar upp på bockar och det var jag lite ovan vid.

När skyddsombudet på arbetsplatsen ville kliva av frågade han Anna om hon var intresserad. Det var hon.

– Det är viktiga frågor. Jag har kollegor som ibland säger att det spelar väl inte så stor roll hur vi gör. Som vill strunta i att förankra ställningen de står på fast den gungar, för de bara vill få jobbet gjort. Men ofta är det lätt fixat och det gäller bara att stå på sig. Men visst kan jag få höra lite gnäll. Samtidigt har jag haft tur och har kollegor som oftast lyssnar och tar till sig, säger hon.

Stödet från arbetsgivaren är också viktigt och närmsta chefen har själv en bakgrund som skyddsombud, så att diskutera problem och hitta lösningar är sällan svårt. Tre veckor per år är skyddsveckor och då ges arbetsmiljön särskild uppmärksamhet.

– Mina chefer är väldigt bra att prata med, de har fötterna på jorden. De pratar alltid med oss och vill veta vad vi tycker.

Arbetsmiljön i måleribranschen innehåller en hel del risker. Många jobb görs på arbetsbockar och fallolyckor är vanliga. Konserveringsmedel i vattenlösliga färger och spackel kan ge allergiproblem. Säkerhetsdatablad ger inte alltid tydlig information och det kommer nya färger och material hela tiden. Så det gäller att skydda sig. Själv använder Anna Ekman alltid långärmat, långa byxor och handskar, även när hon tapetserar. Och – för det mesta – en bra kolfiltermask när hon slipar.

– Men jag kan stå och slipa en fläck utan att använda mask, fast jag känner mig dum i huvudet när jag gör det.

På större jobb gäller det också att samsas om utrymmet tillsammans med andra yrkesgrupper, som elektriker, snickare, byggare eller andra målare. En person kan måla badrumstaket, samtidigt som en annan kaklar väggarna.

Även om allt fler kvinnor söker sig till måleribranschen är de ännu i minoritet.

– Det har hänt att jag fått några klappar där bak och kommentarer om att jag borde jobba med annat i stället. Vissa tänker sig inte för och jag har nästan normaliserat det. Men man blir paff när det händer. En gång gick jag tillbaka dagen därpå och sa: 'Det där du gjorde var inte ok'. Då skämdes han.