Svenska företag brister i mångfald

Sverige hamnar bara på elfte plats av 15 länder när det gäller jämställdhet, mångfald och inkludering på arbetsplatsen. Samtidigt anser blott 70 procent av cheferna att jämlikhet är viktigt, enligt den nya studien som utförts av Workday och Sapio Research.

– Det är förvånande. De flesta branscher är beroende av att skapa någon form av resultat samt att ha motiverade och engagerade medarbetare för att åstadkomma detta resultat. Om man inte kopplar ihop frågan kring att ha en inkluderande och jämlik arbetsplats med hur man skapar motivation och engagemang missar man något viktigt, säger Karin Hagman, Nordenchef för Workday.

Självbilden stämmer inte

Den gängse bilden som många har är att svenska företag är bra på mångfald och inkludering, något som delvis kan vara en vald sanning, enligt Karin Hagman.

– Det är kanske jobbigt att erkänna att man inte är så bra som man vill framstå. I många internationella undersökningar prisas ofta de nordiska länderna för sin position i rankingen på jämställdhet. På så sätt har vi kanske invaggat oss själva i en falsk trygghet och inte ifrågasatt om vi är tillräckligt bra.

I studien framgår det att enbart 87 procent av de svenska företagen använder digitala system för att stödja initiativ gällande jämställdhet och inkludering, jämfört med det europeiska snittet på 92 procent. Enligt Karin Hagman är detta något av en missad möjlighet.

– I dagens läge är det finansiella kapitalet och tillgången på detsamma för ett företag relativt lättillgängligt. Man har avancerade system för att bokföra och hantera sina pengar.
Men humankapitalet är inte alls lika lättillgängligt idag. De flesta vet hur svårt det är att rekrytera och behålla talangfulla och engagerade medarbetare. Och ändå investerar inte många alls i ett modernt system för att kunna hantera detta ytterst viktiga kapital.

Karin Hagman har i tidigare intervjuer konstaterat att vi i många år varit fokuserade på könstillhörighet, på manligt och kvinnligt, och att det kanske är anledningen till att vi har tappat fokus på andra områden.

– Jag tror att vi som land, i och med vårt socialförsäkringssystem och med föräldrapenningar har kunnat möjliggöra den här frågan att accelerera. Till skillnad från etnisk mångfald är manligt och kvinnligt mindre känsligt att diskutera. Det har funnits fler verktyg och bättre struktur för arbetsgivare att driva en mångfaldsagenda för att hjälpa både män och kvinnor att kombinera karriär och familjeliv. Därför har frågan kunnat få ta plats och vi har låtit den blivit dominerande i brist på stöd och struktur kring att jobba med all typ av mångfald.