Annons
Många nyutexaminerade sjuksköterskor inleder sin karriär inom slutenvården där patienterna ofta är svårt sjuka. Det är ett komplext arbete med högt tempo och stor personalomsättning. Att arbeta i par när man kommer in som ny skulle kunna påverka om man blir kvar eller inte, enligt Ylva Pålsson, klinisk adjunkt och forskare i vårdvetenskap vid Högskolan i Gävle. 
I sina observationer av studenter kunde hon se att de gärna jobbade i par och att det fanns många fördelar med det arbetssättet.
– De planerade dagens sysslor och patienternas vård tillsammans. Sedan bestämde de vem som skulle göra vad och vad de skulle göra tillsammans. Därefter gick de till handledaren och berättade hur de tänkte, och kunde då bolla idéer med handledaren. Det gjorde att studenterna fick tänka själva.
När en student exempelvis behövde träna på ett moment, som att duscha en patient, hade kanske den andra studenten redan erfarenhet av det.
– I en sådan situation får ju också den mer vana studenten möjlighet att träna sig i handledning. I och med att studenterna också har ett antal patienter de vårdar så har paret samarbete med det omgivande teamet, säger Ylva Pålsson.
Ylva Pålsson såg också att kontakten mellan studentparet och andra på avdelningen så som undersköterskor, koordinatorer och fysioterapeuter var större än när studenter jobbar ensamma.
– När studenter går ensam med en handledare är det lätt att teamet i större utsträckning vänder sig till handledaren och inte studenten.
Ylva Pålsson fick stöd för sin teori även från chefshåll. Cheferna är vana vid att använda den så kallade peer learning-modellen på studenter.
– De ansåg att de nya sjuksköterskorna lärde mycket av varandra och att de blev självständiga snabbare. Cheferna menade också att de nya, genom att introduceras i par, tränade vikten av att ha kontinuerlig kommunikation för att veta vad som var gjort och vad som skulle göras.
I tidigare studier med studenter, och i Ylva Pålssons studier med nya sjuksköterskor, beskrivs också vikten av att vara kompatibla i paret.
– Det jag i observationsstudien däremot såg var att studenter som helst inte samarbetade med varandra tränade sig oftare i att delegera, fördela och rapportera till varandra. Dessa studenter gjorde fler saker var för sig med fick då kommunicera med varandra för att hålla varandra uppdaterad i vad som var gjort.
Ylva Pålsson är övertygad om att peer learning borde kunna fungera i de flesta verksamheter, både för studenter och för de som är nya på en arbetsplats.
– Jag tänker mig att det egentligen är väldigt naturligt att vända sig till en kollega och diskutera innan vi frågar en "expert". Genom att få in ett beteende där vi frågar varandra och diskuterar får vi oftast till ett bättre grundat beslut. Vi lär bäst i kommunikation med andra där jag ska våga att lyfta idéer.
Henrik Lenngren Henrik Lenngren arbetsliv@prevent.se
