Omgiven av kemikalier

Sverige ligger runt EU-snittet när det gäller hur många som utsätts för kemiska risker i sitt arbete, enligt Eurofounds europeiska undersökning om arbetsvillkor. Men Maria Albin, professor i arbets- och miljömedicin vid Karolinska Institutet, skulle helst se att Sverige blir ledande på området och anser att det behövs ett ökat fokus på kemiska hälsorisker i arbetslivet.

– Vi behöver jobba för att höja medvetenheten och kompetensen om hälsofarliga ämnen i arbetslivet och även våga börja tala om effektnivåer och inte bara gränsvärden, alltså att även små mängder av vissa ämnen, under gällande gränsvärde, kan vara farliga för hälsan, säger hon. 

När Arbetsmiljöverket förra året gjorde en inspektion av 1 800 arbetsplatser visade sig hela 8 av 10 företag ha brister i sin hantering av kemikalier. Men att det blir många nedslag vid inspektioner behöver inte betyda att hanteringen blivit sämre, säger Märit Hammarström, ansvarig för kemisk arbetsmiljö på IKEM, Innovations- och kemiindustrierna i Sverige.

– Att det blir många nedslag kan bero på flera olika saker. Lagstiftningen blir inte enklare utan komplexiteten tilltar liksom dokumentationskraven. Det är lätt att missa något moment i den administrativa hanteringen. Även om riskbedömningar görs på arbetsplatserna så kanske man missar att dokumentera dessa eller att de görs på "fel" sätt, säger hon.

Brister i kemikaliehantering kan också bero på att nya teknologier dyker upp och får så snabbt genomslag att kunskapen om och metoderna för riskbedömning inte hänger med.

Ett annat skäl till att vi missar de riskfyllda kemikalierna i vår omgivning är att vi helt enkelt är så vana vid dem att vi glömt bort att de kan vara farliga. Det bästa exemplet är kanske rengöringsmedel, något vi alla har hemma i städskåpet, men som vid yrkesmässig kontinuerlig användning kan vara farligt. Enligt en studie från 2018 hade exempelvis testpersoner som städade frekvent lika nedsatt lungkapacitet som de som rökt 10–20 cigaretter om dagen, sett över en period på tjugo år.

Städsprejer är troligtvis värre än flytande medel eftersom de lättare dras ner i lungorna. Upprepad användning kan leda till KOL, astma och andra lungsjukdomar. Dessutom leder våtarbete med rengöringsmedel ofta till handeksem och allergier, två vanliga yrkessjukdomar hos exempelvis städare och undersköterskor som tvingar många till både långa sjukskrivningar och ibland byte av jobb.

Olyckor med starka rengöringsmedel är också, enligt en studie vid Institutet för miljömedicin på Karolinska Institutet, KI, i Stockholm, den vanligaste orsaken bakom akuta yrkesrelaterade samtal till Giftinformationscentralen. Arbetsplatsolyckor som ofta förklaras med otur.

– När vi talade med personer som råkat ut för en olycka med rengöringsmedel på jobbet låg deras fokus ofta på vilken otur de haft i stället för på eventuella brister i säkerhetsrutiner och skyddsutrustning. Dessutom var det få som kände till eller hade läst de aktuella produkternas säkerhetsdatablad, säger Linda Schenk, en av forskarna bakom studien. 

Studien visade också att antalet allvarliga arbetsplatsolyckor förmodligen är underrapporterade, mindre än hälften av de yrkesmässiga fall som Giftinformationscentralen bedömde som akuta fanns registrerade i Arbetsmiljöverkets statistik.

Inom vissa yrkeskategorier kan de kemiska hälsoriskerna sägas vara så givna att yrkena på sätt och vis är självselekterande. Ett exempel på det är nickelallergi. Hela 18 procent av den vuxna befolkningen har nickelallergi och riskerar vid upprepad kontakt med nickel att utveckla besvärliga eksem. Så för den delen av befolkningen går det helt enkelt inte att jobba som exempelvis kassörska eller låssmed och där man dagligen hanterar mynt och nycklar.

Problemet är att nickel också finns i produkter som vi kanske inte alls tänker på, som saxar och datorer, och därmed kan påverka även lite oväntade yrkesgrupper som frisörer och IT-personal. Så om det börjar klia på händerna, eller dyker upp eksem, kan det vara värt att testa både sig själv och några av de vanligaste redskapen på jobbet, det finns enkla nickeltest att köpa på exempelvis apoteken.

Ibland kan bristande rutiner och okunnighet om kemikalier på en arbetsplats också handla om att branschen är ny eller att det har gjorts få studier om branschens hälsorisker. Inga data – inga problem, som det brukar heta. En sådan förbisedd bransch är så kallad additiv tillverkning, eller 3D-printing, där man skriver ut föremål i plast eller metall.

– När vi började undersöka ett företag som höll på med 3D-printing fanns det ingen medvetenhet alls om hälsoriskerna. Om någon i personalen klagade på att det dammade för mycket fick de höra av maskinleverantörerna: men öppna fönstren då och vädra! På grund av okunnighet plockade man glatt med sig föremål direkt från printern till kontoret för att visa upp dem för kollegorna, utan en tanke på allt metallpulver som då spreds vidare, säger Helen Karlsson, docent i miljömedicin i Region Östergötland.

När hon och hennes kollegor började kartlägga förekomsten av metallpartiklar av exempelvis nickel, kobolt och krom i luften runt skrivarna var partikelstorleken mindre än vad tillverkarna uppgett, och därmed mer riskfyllda att inandas. Metallhalten i urinprov låg ibland på samma nivå som för svetsare.