Publicerad 2 juni 2020

Drömmen om en helt vanlig dag på kontoret

I fantasin går jag på gatorna som en helt vanlig lönearbetare med en helt vanlig arbetsplats som inte är förlagd i hemmet. Jag går med lätthet.

Inte visste jag att jag älskade vårt kontor så mycket! Bara det att få välja arbetsplats för dagen, eget rum eller landskap. Tyst eller livligt. Att få småprata med en riktig människa. Fika tillsammans IRL. Tyst är det också, i fantasin, jag bara anar kollegans visslingar i korridoren.

Vad är det som gör att jag fantiserar om en helt vanlig arbetsdag på kontoret? Det har ju gått utmärkt att hitta varierande arbetsställningar (strykbräda, matbord, spiselkrans). Det har gått fint att fokusera, ibland till och med bättre än på kontoret. Och inte är det något problem att hålla kontakt med kollegorna heller. Vi har morgonmöten ”som vanligt” fast digitalt, projektmöten, avstämningsmöten, avdelningsmöten och idémöten. Just ja. Idémöten. Det var där det smög sig in en liten Tomas digital tvivlare.

 Idéer, det är inte något man bara kan skapa, utan de kommer ofta när man minst anar det. Vid morgonens första hej i väntan på kaffet när det kommer någon som man inte sett på länge, för hen jobbar på en annan avdelning där de håller på att lära sig ZOOM. Zoooom tänker man. Kapten Zoom. Minns ni honom? Kaptenen spelades av Anders Linder, som för övrigt är en skicklig saxofonist och dansör. Se där gick associationsbanan igång.

 Kapten Zoom hade aldrig dykt upp hemma hos mig, hur mycket jag än teamat och ringt. Det är något som saknas i de digitala mötena. Vi ser varandra och vi hör varandra. Men det är som om färgerna har bleknat, nyanserna kan inte anas. Det lilla ögonkastet, leendet, den uppskattande nicken. Lyhördheten och mellanrummen. Det där som är så svårt att sätta ord på.

Det händer något i mellanrummen. En tanke från mig bollas tillbaka från någon oväntad. Ett ord blir till en mening, blir till en fråga, blir till det oförutsägbara. Kanske blir det ett skratt, ett platt fall, en konkret idé som hjälper oss framåt.  Visst kan jag få idéer på distans, men jag lyckas inte fullt ut.

Som jag längtar till dess att vi ses igen på kontoret. Vi kommer att glädja oss åt nya, litet oväntade saker, som att någon pratar för högt eller kommer försent till mötet, att kaffet är slut, eller att någon glömt att röja konferensrummet, eller … Jaa hör ni, det blir tider det!

Om Ingrid Samuelsson

Ingrid Samuelsson är kommunikatör på Prevent. När coronakrisen är över ser hon fram emot att spåna idéer och vara extra kreativ med sina kollegor på kontoret.

Taggar: Krönika