Passionen för hantverket går i arv

Text och foto: Magnus Laupa

Redan som liten följde Dennis Boström gärna med sin pappa Christer Boström till jobbet på Södermalms Sko & Nyckelservice. 2004 började han som lärling hos sin far.

– Jag har lärt mig mycket av pappa men på senare år lär vi oss av varandra.

I dag finns det cirka tjugofem skomakare med mästarbrev i Sverige. Ett hantverksyrke med ovärderlig kunskap som håller på att försvinna. Konkurrensen är stor med fabriker som massproducerar billiga skor men som säljs svindyra i butik. Men många vill bevara favoritskorna i stället för att köpa nya. Det bekräftas av alla återkommande kunder.

– Jag lämnar alltid in mina skor här för det här är riktiga skomakare, säger kunden Elisabeth Gruppioni.

Båda framhåller att relationen till kunderna är det absolut roligaste med yrket. Kunder, deras barn och barnbarn, alla går till samma skomakare.

Att Christer inte bara är känd i det lokala kvarteret blev han varse när han och familjen var på resa i New York.

"Nämen tjena skomakaren!" ropar någon utanför Empire State Building.

Hur är det att jobba ihop far och son?

– Vi har alltid hängt ihop så vi förstår varandra och har alltid haft kul tillsammans, säger Christer.

– Han har stått ut med mig i alla år, så nu får jag stå ut med honom som pensionär flikar Dennis in.

– Ingen tar miste på vad jag har för yrke, säger Christer och visar sin tatuering. Jag har lagat så många skor genom åren så nu börjar jag känna mig klar.

– Nyckelservice kom in på 1980-talet och tar för mycket plats i onödan om du frågar mig. Men pappa är bra på nycklar, säger Dennis.

– Dottern är på semester så hon bad mig lämna in stövlarna och betala också, säger Carina Wiidh. Så funkar det, skrattar Dennis.

Nästa år fyller Södermalms Sko & Nyckelservice 40 år.

– Vi har gjort väldigt mycket roligt tillsammans både på och utanför jobbet, säger Dennis.

Skomakarens son. I tjugo år har Dennis jobbat tillsammans med sin far.

– Det går inte att få tag på så här bra symaskiner längre. Vi har två likadana från 1953, den andra står oanvänd i en källare om något skulle hända denna. Den klarar det många moderna maskiner inte klarar – att sy genom väldigt grovt skinn, säger Dennis.

Det krävs 220 sy- och arbetsmoment för att få fram en klassisk skinnsko.

– Det 100 år gamla verktyget av hjortben är skonsamt mot skinnet, de nya i plast är inte bra om man jämför, säger Christer.

Priset på klackning och sulning har alltid följt rådande samhällsklimat.

– När jag föddes 1958 var det billigare att få sina skor lagade än under krigstiden på 1940-talet. Sveriges Sko­makarmästarförbund som reglerat priserna genom åren fyller 125 år nästa år. Då blir det fest, säger Christer.

– Nu har jag lagt bort tången igen! säger Christer. Han sätter sig ner på pallen för att ”plocka stick” från en gammal sula. Sedan drar han bort tråd så att en ny sula kan sys på.

Christer tänker tillbaka. När jag hade brutit benet och var hemma kom skådespelaren Michael Nykvist in i butiken för att fråga hur jag mådde – varje dag. Han var en väldigt omtänksam och fin man.

Lunchtid. Jag är själv hemma med sonen i veckan så det blev ett storkok med köttfärssås, säger Dennis och sprutar på ketchup.

– Jag hämtar något i dag, säger Christer.