En trasig hjärna läker inte av sig själv
Uppdaterad 22 oktober 2019
Publicerad 21 oktober 2019
En tisdag i oktober. Hösten har dragit igång på allvar och jag borde vara taggad och fylld av energi av alla roliga projekt jag har på gång. Men inombords känns det bara tomt och min hjärna brinner. Igen. Det var längesedan jag vilade nu. Stressymptom har förpestat tillvaron ända sedan i somras, så någon riktig vila har jag inte fått på länge. Jag kan bli ledsen när jag tänker på hur skadad min hjärna är efter utmattningen och hur mycket det begränsar mig.
Det har pratats mycket de senaste åren om psykisk ohälsa och god arbetsmiljö. Men varför mår vi bara sämre och sämre? Varför ökar sjukskrivningarna fortfarande, trots att vi vet att vi är för stressade? Det här skenande tåget borde gå att stoppa. Vi måste stoppa det, för vem ska arbeta när alla har slutat orka?
Jag tror att det handlar om att vi inte tar den psykiska ohälsan på tillräckligt stort allvar. Ja, fortfarande. Den är lite skämmig att prata om och något vi helst blundar för. Det gäller oss alla. Både på individ- och samhällsnivå. Vi vågar fortfarande inte tala om för varandra, vår familj eller vår chef att vi lider av ångest eller är för stressade. Det ses fortfarande som något svagt och mindre värt än andra skador. Om jag bryter benet fixar sjukvården det omgående. Jag blir gipsad, får läkemedel, sjukgymnastik, och man följer upp skadan. När min hjärna gick sönder och jag inte var förmögen att varken arbeta eller ta hand om mig själv dröjde det innan jag fick den hjälp jag behövde. Ansvaret låg på mig och det kändes som att jag förväntades veta hur jag skulle göra mig själv hel igen.
Det finns inga enkla svar, men även när det handlar om psykisk ohälsa måste vi kunna göra blixtinsatser precis som vid ett benbrott, samtidigt som vi har en långsiktig plan för hur vi förhindrar återfall och nya fall. Att vänta ut en trasig hjärna och tänka att det snart går över, är precis lika dumt som att inte gipsa det där benet.
Erika Bergkvist
kommunikatör, frilansskribent och föreläsare. Hon skriver regelbundet krönikor för Karlstads-Tidningen och jobbar för att bryta stigmat kring psykisk ohälsa.
Mer om Krönika
-
"Plötsligt får alla år av kamp ett namn"
Krönika
-
"Mitt inre arbetsmiljöombud heter Dagmar"
Krönika Kaffet puttrar och huset är tyst. Inget tangentknatter, inga röster. Jag styr över min tid och min energi. Frihet.
-
”Hjärnan – analog teknik som faktiskt funkar”
Krönika Jag är så gammal att jag kommer ihåg det papperslösa kontoret. Eller kanske borde jag förse frasen med ironiska citattecken, ”det papperslösa kontoret”?
Prenumerera på nyhetsbrevet
Ja tack, jag vill få nyheter, inspiration och tips till min mejl varje vecka – helt utan kostnad.
Papperstidning
Få tidningen till din brevlåda fyra gånger per år – helt utan kostnad. Du får fördjupande reportage, tipsinriktade artiklar och kan inspireras av hur andra jobbar med arbetsmiljö.
PrenumereraSenaste om Mer om arbetsmiljö
-

Arbetsmiljöverket inspekterar återvinningsbranschen
Kemikalier Återvinningsarbetare utsätts för farliga nivåer av damm och har förhöjda värden av metaller i kroppen, enligt en tvärvetenskaplig forskningsstudie. Nu inleder Arbetsmiljöverket en inspektionsinsats för att kontrollera hur branschen förebygger riskerna.
-

Kvinnor inom barnomsorgen har högre olycksrisk
Arbetsolyckor och arbetsskador Kvinnor som arbetar inom barnomsorgen löper större risk att drabbas av allvarliga arbetsolyckor än genomsnittet på den svenska arbetsmarknaden. Fallolyckor, hot och våld hör till de vanligaste orsakerna.
-

En arbetsmiljöfrågas väg från problem till lösning
Arbetsmiljöarbete De flesta arbetsmiljöfrågor kan lösas på arbetsplatsen genom dialog mellan medarbetare, chef och skyddsombud. Men ibland krävs fler åtgärder. Här följer de olika stegen i en arbetsmiljöfrågas väg.