En trasig hjärna läker inte av sig själv
Publicerat 21 oktober 2019
En tisdag i oktober. Hösten har dragit igång på allvar och jag borde vara taggad och fylld av energi av alla roliga projekt jag har på gång. Men inombords känns det bara tomt och min hjärna brinner. Igen. Det var längesedan jag vilade nu. Stressymptom har förpestat tillvaron ända sedan i somras, så någon riktig vila har jag inte fått på länge. Jag kan bli ledsen när jag tänker på hur skadad min hjärna är efter utmattningen och hur mycket det begränsar mig.
Det har pratats mycket de senaste åren om psykisk ohälsa och god arbetsmiljö. Men varför mår vi bara sämre och sämre? Varför ökar sjukskrivningarna fortfarande, trots att vi vet att vi är för stressade? Det här skenande tåget borde gå att stoppa. Vi måste stoppa det, för vem ska arbeta när alla har slutat orka?
Jag tror att det handlar om att vi inte tar den psykiska ohälsan på tillräckligt stort allvar. Ja, fortfarande. Den är lite skämmig att prata om och något vi helst blundar för. Det gäller oss alla. Både på individ- och samhällsnivå. Vi vågar fortfarande inte tala om för varandra, vår familj eller vår chef att vi lider av ångest eller är för stressade. Det ses fortfarande som något svagt och mindre värt än andra skador. Om jag bryter benet fixar sjukvården det omgående. Jag blir gipsad, får läkemedel, sjukgymnastik, och man följer upp skadan. När min hjärna gick sönder och jag inte var förmögen att varken arbeta eller ta hand om mig själv dröjde det innan jag fick den hjälp jag behövde. Ansvaret låg på mig och det kändes som att jag förväntades veta hur jag skulle göra mig själv hel igen.
Det finns inga enkla svar, men även när det handlar om psykisk ohälsa måste vi kunna göra blixtinsatser precis som vid ett benbrott, samtidigt som vi har en långsiktig plan för hur vi förhindrar återfall och nya fall. Att vänta ut en trasig hjärna och tänka att det snart går över, är precis lika dumt som att inte gipsa det där benet.
Erika Bergkvist
kommunikatör, frilansskribent och föreläsare. Hon skriver regelbundet krönikor för Karlstads-Tidningen och jobbar för att bryta stigmat kring psykisk ohälsa.
Mer om Krönika
-
Tack, vi vet vad AI betyder
Krönika •
-
Förmodligen har du också använt en härskarteknik
Krönika • ”Men gumman!” Orden kom från en yngre manlig kollega, som jag vanligtvis respekterade och tyckte om. Han uttryckte sig vänligt och tanken var nog att låta lite personlig, men det kändes så fel. Helt plötsligt blev jag hans lilla dotter. Jag sa inget, men ångrade mig senare.
-
"Hjärnvilan är utrotningshotad"
Krönika • Av Sissela Nutley. ”Thank you for not using your cell phone” – stod det i spa:ts entré där jag bokat in tre timmar i relaxavdelningen. Det är faktiskt jag som tackar. På dessa timmar har min lilla hjärna fått tid att reflektera. Jag har exempelvis fått några nya idéer, hittat perspektiv på problem och även mentalt skrivit denna krönika.
Prenumerera på nyhetsbrevet
Ja tack, jag vill få nyheter, inspiration och tips till min mejl varje vecka – helt utan kostnad.
Papperstidning
Få tidningen till din brevlåda fyra gånger per år – helt utan kostnad. Du får fördjupande reportage, tipsinriktade artiklar och kan inspireras av hur andra jobbar med arbetsmiljö.
PrenumereraSenaste om Mer om arbetsmiljö
-
Mobilförbud blev merarbete för lärarna
Arbetsmiljöarbete • Mobilförbud i skolan har flera positiva effekter men innebär också ytterligare en arbetsuppgift som läggs på en redan överbelastad lärarkår enligt högstadieläraren och huvudskyddsombudet Madeleine Wallin.
-
Få företag har strategier för att behålla äldre
Äldre • Vi behöver arbeta längre upp i åldern, trots det är det få chefer som har strategier det. Två viktiga insatser är att visa uppskattning för en äldre medarbetare eller anpassa arbetsuppgifter så att kroppen håller.
-
Fler använder AI i jobbet
AI • Fler använder AI i jobbet, enligt rapporten ”Svenskarna och internet” som släpptes nyligen. Att sammanfatta rapporter och felsöka programkod är några vanliga sätt att använda AI i sin yrkesroll.