En trasig hjärna läker inte av sig själv
Publicerat 21 oktober 2019
En tisdag i oktober. Hösten har dragit igång på allvar och jag borde vara taggad och fylld av energi av alla roliga projekt jag har på gång. Men inombords känns det bara tomt och min hjärna brinner. Igen. Det var längesedan jag vilade nu. Stressymptom har förpestat tillvaron ända sedan i somras, så någon riktig vila har jag inte fått på länge. Jag kan bli ledsen när jag tänker på hur skadad min hjärna är efter utmattningen och hur mycket det begränsar mig.
Det har pratats mycket de senaste åren om psykisk ohälsa och god arbetsmiljö. Men varför mår vi bara sämre och sämre? Varför ökar sjukskrivningarna fortfarande, trots att vi vet att vi är för stressade? Det här skenande tåget borde gå att stoppa. Vi måste stoppa det, för vem ska arbeta när alla har slutat orka?
Jag tror att det handlar om att vi inte tar den psykiska ohälsan på tillräckligt stort allvar. Ja, fortfarande. Den är lite skämmig att prata om och något vi helst blundar för. Det gäller oss alla. Både på individ- och samhällsnivå. Vi vågar fortfarande inte tala om för varandra, vår familj eller vår chef att vi lider av ångest eller är för stressade. Det ses fortfarande som något svagt och mindre värt än andra skador. Om jag bryter benet fixar sjukvården det omgående. Jag blir gipsad, får läkemedel, sjukgymnastik, och man följer upp skadan. När min hjärna gick sönder och jag inte var förmögen att varken arbeta eller ta hand om mig själv dröjde det innan jag fick den hjälp jag behövde. Ansvaret låg på mig och det kändes som att jag förväntades veta hur jag skulle göra mig själv hel igen.
Det finns inga enkla svar, men även när det handlar om psykisk ohälsa måste vi kunna göra blixtinsatser precis som vid ett benbrott, samtidigt som vi har en långsiktig plan för hur vi förhindrar återfall och nya fall. Att vänta ut en trasig hjärna och tänka att det snart går över, är precis lika dumt som att inte gipsa det där benet.
Erika Bergkvist
kommunikatör, frilansskribent och föreläsare. Hon skriver regelbundet krönikor för Karlstads-Tidningen och jobbar för att bryta stigmat kring psykisk ohälsa.
Mer om Krönika
-
Det börjar med alldeles för många koppar kaffe
Krönika •
-
Kanske behöver jag bara ett kul, dumt namn
Krönika •
-
Hon hugger bittert på mitt vänliga "hej"
Krönika •
Prenumerera
Prenumerera på tidningen Arbetsliv, Sveriges största arbetslivstidning som kommer ut fyra gånger per år.
PrenumereraSenaste om Mer om arbetsmiljö
-
Covid-19 vanligaste orsaken till arbetssjukdom hos kvinnor
Coronaviruset • Permitteringar och distansarbete under pandemin har lett till färre olyckor samtidigt som antalet arbetssjukdomar som anmälts till Försäkringskassan ökat med 48 procent.
-
Bristande undervisning om arbetsmiljö i skolan
Arbetsmiljöarbete • Unga mellan 16 och 24 år är särskilt utsatta för arbetsskador som leder till sjukskrivning. Samtidigt är kunskapen om arbetsmiljö som elever får med sig från skolan bristfällig eller obefintlig, visar en rapport från Mynak.
-
Hon hjälper anställda att bli bättre talare
Arbetsmiljöarbete • Kommunikation är så mycket mer än det som sägs. Det är precis lika viktigt hur det sägs, och det är vad en logonom arbetar med.