25 år med Arbetsliv

Tanken med den nystartade tidningen var att nå skyddsombud och chefer direkt med arbetsmiljönyheter och reportage. Tidigare fanns nyhetsbrevet Meddelandet som skickades ut som ett cirkulär med en hel arbetsplats som mottagare.

När det första numret av Arbetsliv kom 1993 var Sverige inne i en djup ekonomisk kris med stor arbetslöshet. Ett viktigt syfte med tidningen var att inte bara skildra problem i arbetslivet utan även visa på lösningar. En målsättning som Arbetsliv fortfarande jobbar efter.

– Vi ville sprida goda exempel och skildra hur man jobbar praktiskt med arbetsmiljön ute på företagen. Eftersom vi gjorde temanummer om olika ämnen var det ofta så att ett företag eller ett förbund beställde flera exemplar av tidningen för att använda internt eller i utbildningssyfte, säger Andreas Alskog som var chefredaktör mellan åren 1993–2008.

Ett tema i ett av de första numren var elöverkänslighet som var en stor fråga på 1980- och 90-talet i Sverige. Temanumret innehöll bland annat en intervju med en konstruktör på ett företag där en majoritet av de anställda blivit elöverkänsliga. Om konstruktören skriver Arbetslivs reporter Börje Nenzén:
"Klockan 09.45 kliver han in i sitt elsanerade och inkapslade arbetsrum. Han mår inte bra. Gatljusen var irriterande nog fortfarande tända när han lämnar hemmet. Trots att taxins dator var avstängd svider det i skinnet över hela kroppen, kläderna känns obehagliga och han darrar invärtes. Han är svårt överkänslig mot el."
Men långt ifrån alla teman i de första numren av Arbetsliv bär så tydliga tidsmarkörer som det om elöverkänslighet. Flexkontor och distansarbete är exempel på ämnen som fanns i de första numren och som Arbetsliv fortfarande bevakar. Anställda på Ericsson Business Networks intervjuas om alla fördelar med att kunna jobba på distans (mer tid med barnen, slippa pendling till jobbet) men uttrycker även oro för att sammanhållningen på jobbet blir sämre när fler jobbar hemma.