"Chefen lärde mig ta paus"
Publicerat 8 juli 2020
"Du har inte tagit paus på länge. Gå och sätt dig en stund i fikarummet". Det var arbetsledaren på SL:s trafikupplysning som kunde se i sitt datorprogram att jag suttit i telefonsamtal med kunder i över en timme. En positiv form av övervakning, alltså. Jag blev inte särskilt förvånad. Det här var mitt första riktiga sommarjobb, så jag tyckte det var naturligt att min chef var mån om att jag mådde bra och hann återhämta mig. Det skulle ju göra att jag jobbade bättre. Det var först senare jag förstod jag att det kanske inte fungerar riktigt så på alla arbetsplatser.
Sommarjobbet på trafikupplysningen inleddes med flera veckors introduktion. Reseplaneraren var ännu inte uppfunnen, så alla resvägar och tider måste kollas upp manuellt. Det tog tid att lära sig. Till min hjälp hade jag stora kartor, en pärm med alla hållplatser och väldigt många tidtabeller. Jag trodde att jobbet skulle bli en utmaning eftersom jag inte har något lokalsinne. Men det visade sig vara mycket enklare att guida resenärer rätt per telefon än att själv ge sig ut i verkligheten. Jag lärde mig enormt mycket om Stockholm. Det finns knappt en plats jag inte hittar till – i teorin. I verkligheten är det mer tveksamt om jag skulle lyckas ta mig dit.
Ett krav för att få sommarjobba på trafikupplysningen var att man kunde arbeta både midsommarafton och midsommardagen. Den ordinarie personalen ville gärna vara ledig då, och det sammanföll med årets längsta telefonköer. Midsommaraftonen var full av frågor om när nästa buss och båt gick till avlägsna skärgårdsöar. Det var många som var på väg till fester på kompisars landställen.
På midsommardagen ringde trafikanterna igen. Då ville de åka hem. "När går nästa buss från Granö?"
De blev inte så lite häpna över svaret. "Sista bussen för dagen gick klockan ett. Nästa går i morgon förmiddag". De hade inte en tanke på att bussarna på landet inte går lika ofta som inne i Stockholm. Det kan inte hjälpas att det var rätt roligt att jobba på midsommardagen.
Jag lärde mig mycket på mitt sommarjobb. Om Stockholm, om hur man bemöter glada och arga människor och hur man förklarar så att folk förstår. Men det viktigaste jag lärde mig var nog vikten av att ta paus. Ända sedan dess är jag noga med att ta mig tid prata bort några minuter med kollegan eller luta mig bakåt en stund och vila. Att pausa är inget jag skäms över – tvärtom. Jag har alltid känslan av att om jag glömmer mina pauser, kan det plötsligt dyka upp en arbetsledare och ta mig i örat.
Helena Wahlund
Helena Wahlund är kommunikatör på Prevent med fokus på språk och webb. Hon kan som ingen annan förvandla tunga texter till lockande och lättillgängliga samt skriva träffande skildringar av vardagslivets alla små och stora bekymmer.
Mer om Krönika
-
Sömnens gud är nyckfull
Krönika •
-
Jag vill tacka jobbet!
Krönika • Ibland funderar jag på vad som hade hänt om jag inte sett den där jobbannonsen ”Sökes: guide på tyska och engelska” på en anslagstavla på universitetet.
-
"Vem minns den gröna stämpelklockan?"
Krönika •
Papperstidning
Prenumerera på tidningen Arbetsliv, Sveriges största arbetslivstidning som kommer ut fyra gånger per år.
PrenumereraSenaste om Mer om arbetsmiljö
-
Drevet går – men vi jobbar på
Arbetsmiljöarbete • Att hamna i ett mediedrev kan vara tufft. Värst är det för dem som står mitt i. Men hur är det för alla de som måste jobba på som vanligt när det stormar kring deras arbetsgivare och hur stöttar man dem?
-
De valde att återgå till kontoret
Distansarbete • Fastighetsbolaget Castellum som testade permanent flexibilitet under pandemin har återgått till att ha kontoret som bas.
-
Många skadar sig på sommarjobbet
Introduktion • Nära 1 500 ungdomar råkade ut för olyckor på sommarjobbet förra året. Det visar siffror från Arbetsmiljöverket.