Han leder med kraft och empati

Svensk kriminalvård är inne i en mörk period just nu. Ändå är Jacques Mwepus ständiga förhoppning att de dömda ska vara bättre rustade för livet när de kommer ut igen.

– Vi har fått det stora uppdraget att se till att de inte återfaller i brott. Att jobba på anstalt är att ge människor möjlighet att välja en annan väg, vi har dem dygnet runt och har chans att nå dem. 70 procent återfaller inte i brott.

De som jobbar inom Kriminalvården behöver både vara myndighetsutövare och terapeuter. Lyssna när det behövs och vara formella när det krävs. Ett så kallat dynamiskt säkerhetsarbete där personalen är viktiga verktyg. Samtidigt är det en arbetsmiljö med hot, våld och trakasserier.

– Det har tyvärr blivit vanligare att intagna ger sig på personal. Det kan handla om dålig impulskontroll, att någon fått ett beslut han inte är nöjd med eller att det är svårt att veta hur en intagen mår när man låser upp dörren på morgonen. I andra fall är det psykisk ohälsa, säger Jacques Mwepu.

Stor ökning av intagna

Personalen på Kumla har en grundutbildning i att hantera konflikter och får fortbildning vartefter. De har också gedigen kunskap om varje intagen och jobbar hela tiden med att bedöma riskerna. Varje morgon träffar Jacques Mwepu de 25 mellancheferna och går igenom beredskapsrapporten från kvällen innan och planerar dagens bemanning, potentiella risker och konsekvenser. 

Inom kort ska de 600 intagna på Kumlaanstalten bli 708 och det blir 25 procents dubbelbeläggning på anstalten. 

– Vi tummar inte på säkerheten för att det blir fler intagna. En åtgärd kan bli att minska tiden för personal och interner och interner emellan.

Jacques Mwepu är född i Kongo och tänkte bli präst. Det blev juridik i stället innan han tvingades fly av politiska skäl. Han hamnade i Västerås och fick sommarjobb på Hällbyanstalten 1998. Några år senare blev han uttagen till kriminalvårdsinspektörsprogrammet och fick sitt första chefsuppdrag på Mariefredsanstalten samtidigt som han pluggade kriminologi. 2015 blev han chef över Hinseberg och 2020 chef för Kumlaanstalten, Sveriges största anstalt.

– Jag tror att mina chefer på vägen haft förtroende för mig, jag är rak och öppen med vad jag vill. Inom Kriminalvården hittade jag min roll i det svenska samhället, kände att här kunde jag göra nytta. 

Första tiden var svår

Men hans första år inom Kriminalvården var ingen dans på rosor. Det var förnedrande glåpord från de intagna med koppling till hans hudfärg. 

– De hittade en svag punkt för att stoppa mig eftersom jag var alert, korrekt och bestämd. De insåg sen att jag var lika konsekvent med att hjälpa dem i deras resa inom Kriminalvården, då vände det. Det är det jag i dag som chef kallar att leda med kraft och empati.

Yngre intagna kräver mer av personalen

De som är på Kumlaanstalten har dömts till minst fyra års fängelse. Nu kommer allt yngre människor, vilket kräver mer av personalen. 

– En kille som är 17 år är inte fullt utvecklad och vet inte konsekvenserna av sina handlingar. Det gäller att vi hittar fram till honom och ser vad han behöver. Den unga åldern ger hopp och möjligheter till förändring, vi har tid på oss att motivera och öka mottagligheten. 

För att nå barn innan de hamnar i brottslig verksamhet behövs tidiga insatser, föräldrastöd, närvaro i skolan och ett språk. 

– När jag besöker skolor i utsatta områden och diskuterar med niorna förstår jag att många saknar förebilder. Utan positiva berättelser om föräldrars livshistoria och tron på framtiden har de inga framtidsutsikter.

Vi ska vara flera som engagerar oss och pratar med barnen för att öka deras självförtroende - att de kan lyckas med skolan och skaffa sig ett jobb, ett liv. Vår uppmuntrande berättelse måste var starkare än gängledarnas farliga attraktion som innebär en debut i den kriminella karriären.     

Glädjer sig åt de 70 procent som inte återfaller

Trots långa arbetsdagar med mycket administration försöker Jacques Mwepu vara ute på avdelningarna. De intagna tycker att det är kul när han dyker upp. Han har bra namnminne och kommer ihåg folk. Varje dag äter han lunch i anstaltens matsal, men sitter på olika platser för att mingla med medarbetarna. Och maten är god, lagad från grunden i det egna köket. Det är samma mat som de intagna äter.

När de intagna friges brukar Jacques Mwepu titta ut genom sitt fönster för att se vilka som möter dem när de kliver ut genom grindarna. Är det familj och anhöriga känner han sig lugnare men om det är det ett kriminellt gäng blir han ledsen och arg och undrar vad Kriminalvården egentligen är till för. 

– Men jag reser mig ganska snabbt och tänker att vi har ett stort jobb att göra med de trettio procent som återfaller, samtidigt uppmuntrar jag mig själv och inspireras av de 70 procent vi lyckas med.