Hoppa till huvudinnehållet
Chef

Passiva chefer bidrar till destruktivt ledarskap

Arrogans och att behandla sina medarbetare olika är exempel på destruktivt ledarskap. Men också att vara passiv och otydlig, enligt Susanne Tafvelin, forskare vid Umeå universitet som lett en studie om destruktivt ledarskap.

Destruktivt ledarskap är vanligare än man kanske kan tro. Hela 36 procent av svenskarna har varit utsatta för det, enligt en studie som ingår i Susanne Tafvelins forskning.

– Folk i gemen blir väldigt förvånade över att det är så vanligt, men det beror på att vår studie även inkluderar passiva beteenden. Att chefen drar sig undan är ett vanligare destruktivt beteende än att vara hotfull och aggressiv. 

Destruktivt ledarskap kan alltså både bestå av aktiva handlingar och av passivitet.

– Bland de aktiva beteendena kan ledaren uppfattas som arrogant och orättvis. Man fördummar sina anställda och behandlar dem olika. Det kan också handla om att man hotar och bestraffar sina medarbetare eller är ego-inriktad och falsk. Man tar kanske åt sig äran av sina underställdas arbete, håller inte sina löften och sätter sig själv framför gruppen, berättar Susanne Tafvelin.

Drar sig undan

I ett passivt ledarskap är feghet en faktor. Då undviker man att konfrontera andra, håller sig undan och tar inte tag i problem som uppstår.

– Dessutom är ledaren ofta osäker, otydlig och rörig. Man ger inga tydliga instruktioner och lyckas inte skapa någon struktur för arbetsgruppen.

Sämre prestation

Sedan forskningen tog fart för drygt tio år sedan har det blivit tydligt att destruktivt ledarskap kan få en rad konsekvenser för organisation och medarbetare, både sett till hälsa och prestation.

– Vi har sett att medarbetare till en chef som uppfattas som destruktiv mår sämre. Vi har också noterat att personalen presterar sämre. Det är lätt att förstå, för om man inte tar tag i saker och styr upp arbetet så blir det svårare att lyckas med det man faktiskt ska göra. I slutändan blir korttids- och sjukfrånvaron högre och det blir vanligare att folk säger upp sig. Det säger sig själv – vem orkar jobba för en destruktiv chef hur länge som helst?

I sin forskning har Susanne Tafvelin även tittat närmare på varför cheferna agerar som de gör, och hamnar i destruktiva beteenden.

– En personlighetfaktor som har betydelse för de aktiva beteendena är hur stresskänslig man är som person. Men oavsett personlighet spelar även arbetsmiljön in. När chefer upplever att de har för mycket att göra och inte hinner med blir de stressade. Den stressen gör att de uppfattas som röriga och osäkra.

En chef som visar prov på destruktiva beteenden behöver se över sina förutsättningar för att lyckas i sitt jobb, betonar Susanne Tafvelin:

– Hur ser arbetsbelastningen ut? Hur ser rollen ut? Vilket stöd har man uppifrån? Det gäller att föra en dialog med sin egen närmaste chef om arbetsbelastning, om rollen och hur man uppfattar den – sin arbetssituation i stort helt enkelt.

bild på Henrik Lenngren

Henrik Lenngren

Mer om Chef

Prenumerera

Prenumerera på tidningen Arbetsliv, Sveriges största arbetslivstidning som kommer ut fyra gånger per år.

Prenumerera

Senaste om Ledarskap