Så hanterar du känslor på jobbet

Vi bestämmer inte över känslor som uppstår. De ger oss både kraft, driv och en fördjupad livsupplevelse. Men när känslorna tar överhand utan att vi förstår varför kan de bli ett hinder. Speciellt på en arbetsplats där vi helst inte vill blotta oss med stora känsloutbrott.

– Känslor är en bra informationskanal till oss själva. Men i stället för att undersöka vad vi känner när vi blir ledsna eller besvikna kanske vi trycker undan våra reaktioner och visar  ilska eller skam för att inte visa oss sårbara, säger Elizabeth Malmquist som är psykolog och författare till boken ”Känslor som kraft eller hinder – en handbok i känsloreglering”.

Träna på att hantera känslorna

Om du varit involverad i ett projekt på jobbet och slitit hårt och tycker att chefen som vanligt berömmer alla andra utom dig kanske du känner dig ledsen och besviken, men du reagerar med att bli dömande av chefen och aktiverar då ilska istället för besvikelse, berättar Elizabeth Malmquist. Det känns lättare att stå ut med. Men man kan träna sig på att stanna kvar i den primära känslan och agera utifrån den.

– Träna på att stå ut med att vara ledsen och besviken, vara kvar i den känslan och ge den plats. Det gör det lättare att förstå vad den egentligen handlade om. Man kan också fundera på vilka känslor man har lite för ofta och vilka situationer och personer på arbetsplatsen som man triggas av.

Är det någon på jobbet man ofta blir arg på menar hon att det är en hjälp att prata med den personen. Känner man sig till exempel alltid förbisedd av chefen efter stora projekt kan man säga att man känner sig ledsen då och behöver tydligare återkoppling eller bekräftelse när ett projekt är avslutat.

– För det mesta blir man bemött med mer förståelse om man uttrycker den primära känsla som situationen ger upphov till och inte blir aggressiv eller självömkande.

Öva på situationer som triggar 

Elizabeth Malmquist menar att den energi man lägger på stora känsloutbrott kan man i stället ha nytta av på jobbet för att bli mer effektiv. Därför kan det vara bra att öva sig inför situationer som man vet triggar en känslomässigt kanske lönesamtal, anställningsintervjuer eller medarbetarsamtal.

– Då kan man föreställa sig situationen i förväg, öva på att låta de känslor som uppstår finnas utan att döma den andra personen eller sig själv och sen försöka säga det man vill förmedla utan att uttrycka aggressivitet.

Ett annat scenario med känsloutbrott på en arbetsplats är kollegan som gråter krokodiltårar för att någon varit ”dum”. Då är det lätt menar Elizabeth Malmquist att falla in i klagolåten och hålla med i tron att det ger tröst. Men det hjälper inte den som gråter att komma i kontakt med vad sorgen handlar om. Kanske handlar den om en besvikelse över ett lönesamtal som inte gick som tänkt.

– Man ska vara saklig i sitt bemötande, kanske säga att jag förstår att det var jobbigt det han sa till dig. Genom att hjälpa kollegan reglera känslan kan hen lättare komma i kontakt med vad sorgen handlar om.

För vissa kan ilska och stora känsloutbrott vara ett så stort problem att man förlorar jobbet gång på gång. Det kan också göra att kollegorna tassar på tå runt en så att man känner sig utesluten ur arbetsgruppen. 

– Stora känsloutbrott på arbetsplatsen kan göra att vi känner skam efteråt. Att vi sagt sånt som vi har ont av sen. Man vet att man ställer till det för sig genom att säga vissa saker, men kan inte låta bli. Det är en skam som förminskar.

Det räcker inte att be om ursäkt

Att bara be om ursäkt för sitt beteende gång efter annan är inte modellen. Det handlar om att visa att man kan göra annorlunda nästa gång, menar Elizabeth Malmquist, och har man problem med återkommande ilska som ställer till det i vardagen kan man ta hjälp av en psykolog.

Kan starka känsloutbrott vara till nytta på en arbetsplats?

– Att inte låta ilskan skena iväg och bli aggressiv betyder inte att man inte kan uttrycka väldigt starka känslor. Man kan med hög intensitet, stark röst, stadig blick och bestämt kroppsspråk uttrycka ogillande eller motsatt åsikt utan att vara dömande. Det kan vara av stort värde på arbetsplatser, säger Elizabeth Malmquist.