Han vill ge alla en chans

Han är så glad över att ha blivit vald till Årets Framtidschef på tidningen Chefs gala i Stockholm.

– Det är helt underbart och ett kvitto på att om du har viljan och tålamodet kan du lyckas oavsett omständigheter och akademisk bakgrund, säger han.

Vägen till utmärkelsen har varit krokig för Tarek Malak. Familjen kom från Syrien i slutet av åttiotalet och i lågkonjunkturens Sverige blev livet tufft. Tarek hade ingen tro på framtiden. Årets

– Det var inte så att jag växte upp i ett getto, för det finns inga getton i Borlänge. Men jag var ett betongbarn, pappa var arbetslös och vi var fattiga, det fanns inte pengar till sådant som fotbollskor. Så jag vet att det finns fattigdom i Sverige.

När det väl var dags att göra lumpen ville han bara ha frisedel. Men en fältarbetare med tro på Tarek anade att lumpen skulle göra honom gott, lyckades få med honom till mönstringen och trots målet att få frisedel blev han inkallad. Han hamnade på flygflottiljen i Uppsala som enda värnpliktig med invandrarbakgrund. Det blev fem år inom militären.

– För mig blev det vändningen. Jag behövde rutiner och disciplin. Det kanske inte är rätt för alla, men för mig var det rätt. Och jag hade fantastiska befäl.

Tillbaka i Borlänge bestämde han sig för att aldrig mer omge sig människor som liknade honom själv. Han visste att han behövde människor som kunde lära honom saker. Flera år senare driver han ett växande familjeföretag och har lärt sig den hårda vägen; genom inspektioner från myndigheter och viljan att utveckla sitt ledarskap.

– Jag har alltid tänkt att man föds till ledare, men ledarskap måste du träna. För mig är det den social biten som är lättast, för jag älskar människor. Men man måste hitta en balans. Det är som volymknappen på stereon, man får skruva upp och skruva ned.

Han lever efter mottot att ge alla en andra chans och bryr sig inte om cv:n. Sina första anställda hittade han via en audition på ett hotell i Borlänge. Det kom 300 personer.

– Vi pratade med alla och jag frågade: 'Varför vill du jobba här?' Om svaret var: 'För att jag vill tjäna pengar till mitt körkort', sa jag: 'Perfekt, du har ambitioner, välkommen!' 'Men jag kan inte steka hamburgare? Inga problem, det lär jag dig.'

Han har tagit fram en värdegrund för företaget, som han själv regelbundet stämmer av sitt ledarskap mot. Efter samtal med medarbetare kan han ställa sig frågan: Behandlade jag personen med respekt? Om svaret är ja är det bra. Om svaret är nej ringer han upp och ber om ursäkt. Många anställda är unga och att leda nittiotalister kräver ett flexibelt, öppet ledarskap, menar han.

– En del säger att de är lata. Men de är inte lata, de vill jobba, men på rätt arbetsplats och med rätt ledning.

Så att lyssna och tolka medarbetares signaler är viktigt. Det är de som kan jobbet. Och när de behövde hitta ett sätt att kommunicera internt föreslog en av de anställda en stängd grupp på Facebook.

– Jag är skitdålig på Facebook, men jag sa: 'Bra, ta fram ett förslag.' Nu är det så vi jobbar. Eller när det blåste kallt ovanför drive-in-luckan. 'Ok, jag kan inte ändra vädret, men har ni något förslag? Ja, en fläkt med varmluft. Bra, köp det då!'