Mobilvanor på jobbet speglar arbetsmiljön

Så kallad phubbing, en sammanslagning av engelska orden phone och snubbing – har blivit ett växande fält inom forskningen. Det innebär att man fokuserar mer på sin mobil än på personer runtomkring. Tidigare studier har visat att beteendet kan skada både nära relationer och relationen mellan chef och medarbetare. Nu har psykologen Per Martinsson vid Göteborgs universitet undersökt om samma mönster finns kollegor emellan.

Foto: Göteborgs universitet

– Användningen av smartphones är ett relativt nytt fenomen i vårt samhälle. I tusentals år har vi inte haft den här distraktionen, utan levt i en miljö där vi ”tvingats” umgås med varandra, säger han.

Mobilen upplevs som ett socialt hinder

Avhandlingen bygger på 25 intervjuer med elektriker och vårdpersonal samt två enkätstudier med totalt 1 700 yrkesverksamma i flera olika branscher. I intervjuerna återkommer att mycket mobilanvändning på rasten upplevs som ett hinder för det sociala samspelet.

– Många beskriver hur kollegor försvinner in i sina telefoner på rasterna i stället för att vara närvarande. Det leder till kortare och färre samtal, säger Per Martinsson.

Sämre psykosocial arbetsmiljö

Enkäterna visar också ett tydligt samband. De som uppger att kollegorna ofta sitter med mobilen rapporterar samtidigt sämre psykosocial arbetsmiljö: lägre upplevt stöd, svagare social gemenskap, mindre tillit till sina kollegor och lägre engagemang för arbetet.

– Vi vet att kvaliteten på kollegiala relationer påverkar hur vi trivs, samarbetar och presterar på jobbet, säger Per Martinsson.

Men vad som är hönan och ägget är dock svårare att slå fast. Mobilanvändningen kan bidra till en sämre stämning – men det kan också vara så att man plockar upp telefonen oftare när klimatet redan är lite trött eller spänt.

– Troligen samverkar båda faktorerna, säger Per Martinsson.

Normerna skiljer sig åt mellan generationer

Det saknas däremot samband mellan den egna mobilanvändningen och upplevelsen av arbetsmiljön. Det är kollegornas beteende som sticker ut.

– Om en dålig arbetsmiljö generellt drev mer mobilanvändning borde vi även se det i hur man använder sin egen telefon. Det gör vi inte, säger Per Martinsson.

Normerna kring mobilanvändning skiljer sig också åt mellan generationer. Yngre använder mobilen mer – och tycker att det är mer accepterat. För den äldre generationen, som varit med om skiftet från ett mobilfritt samhälle, upplevs det tydligare som ett normbrott.

Så vad bör arbetsplatser göra? Enligt Per Martinsson finns det skäl att ta signalerna på allvar men inte att rusa mot ett förbud.

– Vi ser ett negativt samband mellan mobilanvändning och socialt klimat. Om många sitter uppslukade av sina telefoner kan det vara en indikation på att något skaver. Det är bra om det kan väcka nyfikenhet: Varför ser det ut så här hos oss?

Om många sitter uppslukade av sina telefoner kan det vara en indikation på att något skaver.

Forskningen är fortfarande ung och det saknas långsiktiga studier. Men snarare än hårda regler tror Per Martinsson på dialog.

– Förbud riskerar att skapa irritation och en känsla av misstro. Däremot kan man prata i arbetsgruppen om hur man vill ha det tillsammans. Det här är frågor som ofta väcker engagemang.

Bland de intervjuade finns konkreta förslag: att komma överens om mobilfria måltider, eller att den som vill scrolla sätter sig lite avsides. Det handlar, menar Per Martinsson, inte om att demonisera tekniken – utan om att hitta balansen.

– I grunden är det en fråga om närvaro. Hur vill vi vara mot varandra på jobbet?