Så väcktes mitt intresse för arbetsmiljö

Jag förstod att det skulle kunna bli mycket bättre

Bild: Julia Sjöberg

Emil Lindblad, bingovärd på Idrotten Grand Bingo i Göteborg, huvudskyddsombud

Vad väckte ditt intresse för arbetsmiljö?

– När jag började här för tio år sedan var det ständiga omorganisationer. Det sparades in på timmar vid överlämning mellan dag- och kvällspersonal, vilket gjorde att vi inte hann göra det under arbetstid. Ingen pratade med oss som jobbade här om vad vi tyckte och jag var övertygad om att det skulle kunna bli mycket bättre om vi var med redan på planeringsstadiet. Vi hade inget skyddsombud och jag tänkte att någon måste ta den rollen.

Hur gick du till väga då?

– Vi startade en namninsamling där de som ville se mig som ombud skrev på. Min kusin jobbar här också och vi började undersöka hur vi skulle göra det officiellt och kontaktade vårt fackförbund. Vi hade ett fackligt möte och bildade klubb i samma veva. Det första jag var med och förändrade var att vi fick mer tid vid överlämning. Det kändes skönt med en tidig vinst.

Vad är det bästa med att vara skyddsombud?

– Att vara kollegornas röst och sträva mot att få en fungerande arbetsplats. Jag får ryggdunkar när det händer något, men ibland kan kollegorna ifrågasätta varför jag gått med på till exempel färre timmar vid ett visst arbetsmoment. De vet inte att jag kanske lyckats förhandla så att inte ännu fler timmar drogs in.

Jag ville påverka mer än det dagliga arbetet

Bild: Julia Sjöberg

Carina Larsson, arbetsmiljöingenjör på det statliga forskningsinstitutet RISE

Vad fick dig intresserad av arbetsmiljö?

– Jag hade jobbat i klädbutik i 15 år, varav 8 år som butikschef, och ville påverka mer än det dagliga arbetet. När jag tittade runt bland utbildningarna på Yrkeshögskolan dök Arbetsmiljöingenjör upp och jag kände direkt att det var något för mig. Jag är lite av en strukturälskare som gillar lagkrav och ordning samtidigt som jag tycker att medarbetarna är det viktigaste på en arbetsplats. Jag tog tjänstledigt för att följa den känslan.

Hur var själva utbildningen?

– Helt rätt och väldigt intressant, jag fick lära mig så mycket nytt. När man pluggar lite senare i livet är man ofta mer fokuserad och vet vad man vill, jag kom snabbt in i det. Sen hade jag turen att få jobb på en av mina praktikplatser efter utbildningen, ett betongföretag. Där lärde jag mig allt om kvartsdamm, systematiskt arbetsmiljöarbete och risker i betongbranschen.

Var jobbar du i dag?

– På ett statligt bolag som bedriver forskning och innovation inom allt från AI till läkemedelsutveckling. Det är drygt 3000 anställda och jag jobbar centralt med att ta fram stödmaterial och verktyg för att utveckla arbetsmiljöarbetet. Jag ser min roll både som stödjande och strategisk där målet är en trygg och säker arbetsmiljö för alla.

Den händelsen satte spår i mig

Bild: Bengt Alm

Andy Hägglund, produktionschef på Skanska Hus, Stockholm Syd

Hur startade ditt stora intresse för arbetsmiljö?

– När jag var alldeles ny produktionschef, för 20 år sedan, knackade polisen på byggboden och sa att det hade inträffat en arbetsplatsolycka på mitt bygge. En kille hos en underentreprenör hade sågat av sig två fingrar. Då fanns ingen daglig dokumentation om vilka som var på plats och var de jobbade. Den händelsen satte spår i mig.

Vad är viktigt för dig på ett bygge?

– Att det ska vara så riskfritt som möjligt. Det finns inga genvägar, vi har en kultur där vi kan säga till varandra om risker och säkerhetsutrustning. När vi byggde höghuset Stockholm01 samlade vi alla på bygget till ett informationsmöte innan vi startade för att de skulle lära känna varandra. Då är det lättare att bry sig om varandra och vara omtänksam. Alla år med arbetsmiljöarbete har gett mig erfarenheter som jag för vidare till nästa byggprojekt.

Hur löser du olika språk på ett bygge?

– Vi är noga med att skyltar och info är på engelska och att minst en person hos entreprenörerna alltid pratar engelska. Jag blev glad när en underentreprenör i efterhand berömde vår arbetsmiljö och sa att hans killar kände sig säkra på vårt bygge. Att de kunde jobba lugnt och koncentrerat.

Det är roligt att kunna påverka för sig själv och sina kollegor

Bild: Maria Fäldt

Anna Rudholm, receptionist på Piteå Stadshotell, skyddsombud och regionalt skyddsombud

Hur länge har du varit skyddsombud?

– I fyra och ett halvt år. Jag kommer från en facklig familj och min mamma har varit skyddsombud här också. Redan när jag var 15 år började jag jobba extra på hotellet. Det är roligt att kunna påverka arbetssituationen för sig själv och sina kollegor. På sistone har det kretsat mycket kring förankring av den organisatoriska och sociala arbetsmiljön eftersom vi är en bransch som nästan ständigt rekryterar ny personal.

Vad var det första du tog tag i?

– Permitteringar, det var precis när pandemin började. Ingen med tillsvidareanställning behövde sägas upp, vi är 19 fast anställda än i dag. Sedan ett halvår är jag också regionalt skyddsombud. Det är spännande att få träffa ombuden från andra branscher och få en inblick i vilka frågor de jobbar med. Vi är fem regionala skyddsombud som täcker Västerbotten, Norrbotten och Lappland.

Hur fungerar ditt samarbete med arbetsgivaren?

– Jag har en väldigt bra dialog med både hotellchefen och medarbetarna. Hotellchefen har sitt rum fem meter ifrån receptionen, det är bara för mig att gå in till henne om jag behöver bolla en fråga. Jag försöker hålla mig uppdaterad för att utvecklas i min roll, till exempel sätta mig in i hur de ändrade arbetsmiljöföreskrifterna påverkar oss.