OSA-föreskrifterna fyller tio år – så har det gått

Redan på 1980-talet togs initiativ för att få bukt med den stressrelaterade ohälsan. Men det var först under 1990-talet som frågan började uppmärksammas på allvar då kraftiga nedskärningar inom offentlig sektor ledde till nya rekordnivåer av stressrelaterade sjukskrivningar.

– Vi hade varit medvetna om den här problematiken länge men tidigare gjorde man bedömningen att detta är ett område som är svårt att reglera. Därför fick vi på myndigheten i stället gå ut med allmänna råd och vägledning i frågorna, säger Erik Gunnarsson, sakkunnig på Arbetsmiljöverket, som var med och tog fram de nya föreskrifterna.

Målet var att ta fram moderna, samlade regler för alla arbetsgivare om att förebygga arbetsrelaterad stress för att komma åt ohälsan.

I spåren av 90-talskrisen inleddes en dialog mellan Regeringskansliet och Arbetarskyddsstyrelsen (senare Arbetsmiljöverket) om nya sätt att arbeta med tillsyn, metoder och regler för att minska ohälsan. Ett förslag till föreskrifter togs fram samtidigt som arbetsmarknadens parter på EU-nivå slöt ett avtal om arbetsrelaterad stress.

Tanken var att parterna skulle hantera frågan genom avtal i stället för bindande föreskrifter. Men ohälsan och de höga sjuktalen, särskilt i offentlig sektor, fortsatte. Avtalslösningen kritiserades eftersom den byggde på frivillighet – och när den följdes upp visade det sig att EU-avtalet inte hade fått något genomslag i Sverige.

Från fokus på individ till organisation

2011 inleddes en dialog mellan Arbetsmiljöverket och andra myndigheter, forskare samt arbetsmarknadens parter som lade grunden för arbetet med att ta fram föreskriften om organisatorisk och social arbetsmiljö (OSA). Remissynpunkterna var många men den här gången möttes förslaget av ett bredare stöd, och 2016 trädde föreskrifterna i kraft.

– Målet var att ta fram moderna, samlade regler för alla arbetsgivare om att förebygga arbetsrelaterad stress för att komma åt ohälsan, minska höga sjuktal och kostnader på hela arbetsmarknaden. De allmänna råd och föreskrifter som fanns sedan tidigare var föråldrade. Det var centralt att söka stöd i aktuell forskning vid utformningen av reglerna, säger Erik Gunnarsson, som var med i den projektgrupp som tog fram OSA-föreskrifterna.

En avgörande förändring var att fokus försköts från individens upplevelse till hur arbetet är organiserat. Genom OSA blev det arbetsgivarens ansvar att arbeta förebyggande med den organisatoriska och sociala arbetsmiljön. I praktiken handlar det bland annat om att säkerställa en långsiktigt hållbar balans mellan krav och resurser.

Stressen fortsätter öka

Men trots ett tydligare regelverk har de stressrelaterade sjukskrivningarna fortsatt att öka och nådde nya rekordnivåer under 2024. I en utvärdering av OSA-föreskriften, fem år efter de trätt i kraft, drogs slutsatsen att regelverket har haft positiva effekter. Det har förändrat hur man talar om arbetsmiljö och hur frågorna prioriteras, men många organisationer lyckas ändå inte omsätta intentionerna i praktiken. För att förstå varför anlitades forskare vid Institutet för stressmedicin i Västra Götaland. 

Bild: Emma Wahlstedt

Magnus Åkerström, docent och sakkunnig, ledde en studie av 440 arbetsplatser inom offentlig sektor. Studien visar att förutsättningarna för ett fungerande OSA-arbete ofta saknas på flera nivåer. I grunden finns en bristande förståelse för vad det innebär att arbeta systematiskt med organisatorisk och social arbetsmiljö. Kunskap kan finnas i dokument och riktlinjer, men hur balansen mellan krav och resurser ska fungera i vardagen är ofta oklart. Ansvaret hamnar dessutom ofta på första linjens chefer, som lämnas ensamma med uppdraget utan tillräckligt mandat, tid eller stöd från högre nivåer i organisationen.

– Det är inte självklart för första linjens chefer vad OSA-arbetet faktiskt innebär. När vi frågar hur man har jobbat med OSA svarar vissa att man skickat ut en medarbetarenkät. Men det är bara ett verktyg – inte själva arbetet. Många upplever att det är svårt att veta vad de ska göra och när de är klara, säger Magnus Åkerström.

Resurser saknas ofta

Arbetsmiljöarbetet får också ofta stå tillbaka när annat tar plats, som omorganisationer eller chefsbyten. Detta trots att regelverket tydligt slår fast att arbetsmiljön ska integreras i sådana förändringar.

– Många organisationer har inte resurssatt det här arbetet tillräckligt. Den tid som krävs finns sällan, säger Magnus Åkerström.

Han pekar också på att arbetsmiljöfrågorna ofta hanteras isolerat från kärnverksamheten.

– Man pratar om mål och budget i ett rum och arbetsmiljö i ett annat, trots att forskningen tydligt visar att de hänger ihop. En bättre arbetsmiljö leder till ökad produktivitet och nöjdare brukare och kunder, säger han.

Han betonar samtidigt att även om resultaten från studien är något nedslående så finns det en stark vilja att jobba med arbetsmiljön ute på arbetsplatserna.

Många efterfrågar quick fix

Magnus Åkerström och hans forskarkollegor har också vänt på perspektivet och studerat vilka förutsättningar som är viktiga för att lyckas med OSA-arbetet. En avgörande faktor är handlingskapacitet – att både ha kunskap och möjlighet att omsätta den i praktiken. Det kräver tydliga rutiner, en engagerad ledning, fungerande kommunikation mellan organisatoriska nivåer samt tillräckligt med tid och mandat.

– Många efterfrågar en quick fix eller färdiga exempel. Men varje arbetsplats har sina egna hinder och förutsättningar. Därför behöver organisationer bygga ett lärande: vad fungerar hos oss och vad behöver vi utveckla, säger Magnus Åkerström.

Enligt Erik Gunnarsson på Arbetsmiljöverket handlar utmaningarna i OSA-arbetet sällan om brister i själva regelverket, utan snarare om hur det används ute i verksamheterna.

– Vi har inte fått några tydliga signaler om brister i reglerna som sådana. Däremot finns det uppfattningar om att det finns knepigheter i tillämpningen, till exempel när det gäller att få till en fungerande balans i arbetsbelastningen, säger han.

Inte sällan finns förväntningar att OSA ska fungera som ett verktyg för att hantera mer akuta problem, som perioder med mycket hög arbetsbelastning, när ohälsa redan uppstått och när sjukfrånvaron redan är hög.

– En vanlig missuppfattning är att OSA ska innehålla recept för att lösa akuta situationer. Det är inte det OSA handlar om. Det handlar framför allt om att ha en beredskap och förebygga, säger Erik Gunnarsson.